Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner. En storsatsning på biodrivmedel kan i själva verket öka utsläppen av koldioxid, visar färsk forskning.
Sveriges storsatsning på biodrivmedel som blandas i bensin och diesel kommer tvärtemot avsikten att öka utsläppen av koldioxid. Det hävdar docent Stefan Wirsenius vid institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Tillsammans med forskaren Timothy D. Searchinger vid Princeton University i USA har de i tidskriften Nature den 12 december 2018 publicerat en nedgörande beskrivning om hur fel svenska politiker och myndigheter agerar för att nå målet nollutsläpp för transportsektorn år 2045.
Kraven på bensin- och dieselbilar ska successivt skärpas så att hälften av svenskarna kör med biodrivmedel år 2030. Men forskarna hävdar att biodiesel gjord på svensk raps har mer än dubbelt så hög klimatpåverkan som fossil diesel. Även etanol från vete är värre, tillägger de.
Avskogning. Det nya i studien är att författarna i detalj har räknat ut hur mycket mer etanol från sockerrör och vete samt biodiesel från rapsolja och palmolja ökar avskogningen genom att odlingarna kräver mer åkerareal. Därmed försvinner stora mängder skog som binder koldioxid och slutsumman visar miljöförlust netto för de olika biodrivmedlen.
Det kan dock invändas att detta exempel inte är tillämpligt vid den stora svenska produktionen av etanol i Norrköping som drivs av Svenska Lantmännen, böndernas egen organisation. Här fanns veteodlingar långt innan som tidigare användes av bagerier men nu utnyttjas för etanol med inblandning i bensin.
Industriellt motstånd. Författarna till Nature-artikeln stötte dock omedelbart på stark kritik från det nationella 2030-sekretariatet som består av ett stort antal företag som tillsammans med politiker arbetar för att försöka nå de politiska målsättningarna om förnybart. Bland andra ingår finländska Neste och St1.
Sekretariatets talesperson framhåller att Sverige (under efterkrigstiden) halverat åkerarealen och att det nu finns en bred politisk enighet om att öka odlingen av närproducerade livsmedel.
Fjorton andra forskare använder mycket hårda ord mot författarna i Nature för underskattning av biodrivmedlens användbarhet, och tillägger att den långsiktiga effekten av markanvändning är mycket svårt att beräkna.
Det finns andra begränsningar för att nå Sveriges ambitiösa målsättningar att minska utsläppen av växthusgaser. Riksdagen har beslutat minus 63 procent (jämfört med 1990) till år 2030 och 75 procent till år 2040. Detta är betydligt snabbare takt än vad EU beslutat, minus 30 procent till 2030.
I flertalet andra EU-länder finns en utbredd skepsis att börja använda åkermark för växter som går till biodrivmedel, än mer att börja plantera skog som binder koldioxid på odlingsbar mark.
Henric Borgström text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
