Vi har alla hört om ESG och hållbara investeringar som verktyg för att bekämpa klimatförändringen. (ESG, Environmental, Social and Governance, avser ett företags beaktande av sociala, miljö- och hållbarhetsaspekter.) Frågan är om sådana investeringar har någon reell inverkan på klimatförändringen.
Låt oss först framlägga några antaganden om hur investerare tänker om klimatförändringen:
1. Vi har superbekymrade investerare, ”Aktivister”, som gärna gör sig hörda på bolagsstämman.
2. ”Bekymrade” investerare är i någon mån bekymrade över klimatet.
3. De ”Obekymrade” är inte ett dugg bekymrade.
4. De som inte tror på klimatförändringen är ”Oinformerade”. 5. Institutionella investerare, ”Professionella”, har miljarder att förvalta.
Aktivister investerar inte bara i aktier i företag som framhåller sina gröna meriter. De protesterar mot företag som använder fossila bränslen, utnyttjar barnarbete, och dumpar avfall i hav och floder. De tror att deras investeringar hjälper gröna företag, och att ”onda” företag kommer att se sina aktiepriser kollapsa. De bär också plakat med ”Sluta mörda planeten” utanför Riksdagshuset och stoppar trafiken där.
Reella verkningar svåra att överblicka. De Bekymrade investerarna hoppas känna sig bättre till mods, liksom Aktivisterna, genom att investera i välstyrda ”goda” företag. Deras investeringsrådgivare har sagt att snälla företags aktier går upp snabbare när alla investerar i denna kategori.
Den Obekymrade investeraren går på som förr och investerar i vad som helst som fångar hans intresse, men han undviker troligen otäcka företag som tobaksbolag och vapentillverkare.
Den Oinformerade investeraren är villig att köpa vad som helst som investeringsexperten i hans favoritaffärstidning säger ska bli ”nästa-stora-grej” inom investering. Kunde vara bitcoin, en ny lovande start-up, en ESG-fond, eller den där tyska fintech-firman – eller rentav ett nytt marijuanabolag i Kalifornien.
De Professionella har sina pengar och andra människors pengar att förvalta. De är gigantiska och representerar mer än 90 procent av marknaden.
Trots att företag talar och rapporterar om hållbarhet, är deras reella verkningar nästan omöjliga att följa upp och överblicka. Hållbarhet och miljöfotspår grumlas av alltför många egennyttiga mätare som distraherar från att faktiskt tvinga företag att implementera de förändringar som behövs. Uttalade ESG-mål kommer i andra hand, efter aktörernas faktiska mål, att maximera vinsten.
Aktivisternas och de Bekymrades vägran att investera i ”onda” företag kommer inte heller att påverka dessa företag. Företag som opererar privata arméer, säljer tobak, beroendeframkallande smärtstillande preparat eller pornografi kommer alltid att dra till sig investerare som letar efter profitabla verksamheter utan att bry sig om hållbarhet.
Stort investeringsuniversum. Slutligen: ESG-investeringsportföljer är vanligen för små för att ha någon verkan, jämfört med hela investeringsuniversum som är mångtusenfaldigt större. Investeringsuniversum styrs av de Professionella, som måste maximera vinsterna för klienterna, för det är förvaltarnas normala skyldighet, fastställd i regelverk. De kan ha några direkta ”goda” ESG-investeringar, men de investerar mångfaldigt mer i ”onda” sektorer.
Mesta tiden behöver de samla mer tillgångar att förvalta, eftersom större volym betyder effektivare förvaltning. De största firmorna kräver och får alltid lägre priser hos leverantörer, och kan investera i kostnadseffektivare digitala system. Se bara på BlackRock, Goldman Sachs eller JP Morgan Chase som har blivit profitjättar i denna business. Toppledningen och nyckelanställda har också de högsta lönerna och bonusarna år efter år! Hur deras fonder utvecklas är totalt sekundärt. Ingen kan ha koll på deras verksamhet, eftersom det finns så många slag av investeringsaktiviteter som är praktiskt taget omöjliga att följa upp och jämföra. Inom finansvärlden används talesättet ”everyone talks their own book”, vilket betyder att de promoverar det som gynnar deras finansiella intressen.
Nu behövs ett politiskt policysvar på detta enorma hot mot mänskligheten. Vi behöver kunniga politiska ledare som handlar snabbt, baserat på vetenskaplig evidens, och fokuserar primärt på hur vi kan fastslå spelets regler med heltäckande lagstiftning.
Det är en absurd tanke att den privata sektorn skulle kunna lösa detta problem, eftersom klimatförändringen är den största marknadsmiss vi någonsin upplevt. Människor är inte programmerade att tänka på långsiktsrisker. Merparten av de ackumulerade tillgångarna i ekonomin ägs och kontrolleras av ba- by boomers. Tror någon verkligen att de frivilligt kommer att offra sitt bekväma liv?
The Secret Diary of a ‘Sustainble Investor, skriven av Tariq Fancy, före detta ESG-investeringschef vid BlackRock, är en utmärkt essä i detta ämne.
Nicholas Anderson
