Det blir en spännande tid fram till hösten 2019 när EU:s konkurrensmyndighet efter hörande av det svenska Konkurrensverket ska ta ställning till Telias köp av svenska reklamkanalen TV4, nordiska betalkanalen CMore och finländska MTV3.
Affären beskrivs av parterna som win-win. Säljaren Bonniers får 9,2 miljarder kronor (drygt 900 miljoner euro) och blir därmed skuldfritt. Telia skaffar sig innehåll, content, som komplement till tekniken.
Men varningarna kommer från två håll. Att ett teknikorienterat företag plötsligt kastar sig över innehåll för ”dyra” pengar påminner om förspelet till dotcom-bubblan kring millennieskiftet. Då kunde ägare till reklam- och PR-byråer få fantasisummor när de lät sig uppköpas av IT-företag, tillverkare och operatörer inom tele, vilket snabbt ledde till praktfulla fiaskon för de allra flesta.
Allvarligare är invändningen från politiskt håll. Svenska staten äger fortsatt 37,3 procent av Telia medan däremot den finländska dragit sig ur efter samgåendet med Sonera. Men svenska regeringar oberoende av partifärg har varit passiva ägare av konkurrensutsatta statliga företag.
Regeringen togs på sängen. Sveriges socialdemokratiske näringsminister lät överraskad i somras när nyheten kom om att statligt dominerade Telia skulle ta över den ledande privata TV-verksamheten.
Visserligen är statliga företag i Sverige inte ens tvingade att förankra beslut hos ägaren annat än vid nyemissioner som kräver statens medverkan.
Telia har inte någon statlig representant i styrelsen. Men näringsministern liksom den ledande oppositionspolitikern inom näringspolitik uttalade missnöje. De var rädda för att man utomlands skulle uppfatta att svenska regeringen lägger under sig medier.
Den blivande vd:n för Telias TV-verksamhet Casten Almqvist (nu vd på Bonnier Broadcasting) framhåller dock att konkurrensen ”i dag kommer från Google, Facebook, Netflix och Amazon”.
Dessutom satsar de båda kvällstidningarna Aftonbladet (ägare norska börsnoterade Schibsted) och Expressen ihop med Dagens Industri (ägare Bonniers) på att bygga ut TV-sändningar via nätet. Frågan är dock hur länge de orkar bära förlusterna.
Köpare. Telias huvudkontor i Solna. Foto: Telia
Icke-fråga, tillsvidare. Förvaltningsmyndigheten MPRT (myndigheten för press radio och TV), har till uppgift att ge tillstånd för sändningar i marknätet, vilket både TV4 och CMore har. Myndigheten avvaktar nu EU:s godkännande innan den möjligen kommer med synpunkter.
TV4 fick kritik för fyra år sedan under den dåvarande borgerliga regeringen för att man skrotade de lokala sändningarna i tretton stora landsortsstäder, dessutom skar man ner till ett minimum i andra. Detta eftersom man erhållit sändningstillstånd i marknätet just för att den lokala närvaron byggdes ut.
Under valrörelsen fram till 9 september och den långdragna regeringsbildningen nu i höst har Telias planerade expansion varit en icke-fråga.
Telias skäl är att komplettera sina tre områden inom telekommunikation: connectivity, convergence och efficient operation med IOT (prylarnas internet), security och television. Det sistnämnda förefaller också naturligt med tanke på att man redan distribuerar IP-tv och säljer TV-paket för olika filmbolag och leverantörer av annat innehåll. Detta förekommer redan på kontinenten där exempelvis BT, British Telecom, inriktat sig på sportsändning, särskilt fotbollens Premier League.
Henric Borgström text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!
