Hannes Bengs har grundat företag som skapar klassiskt mode med en twist och tyger av 100 procent återvunna material.
Vissa företagshistorier börjar med ambitiösa planer på att skapa storsäljande produkter eller högtidliga löften om att rädda världen. Det här är inte en historia som börjar så. Den här historien börjar med att några kompisar grundar ett företag och efter det åker på semester till Asien för att fundera ut en affärsidé. Det råkar sig sedan så att gänget först kläcker en idé som leder till framgångsrik försäljning, och efter det en annan idé som bidrar till att göra modeindustrin mer hållbar.
Den här historien handlar om Hannes Bengs, om hur man skapar populära kepsar av spillbitar av möbeltyg och om hur man av spill från textilfabriker i Indien kan skapa tyg som till 100 procent består av återvunnet material. Men framför allt handlar det om att jobba inifrån för att förändra en resurskrävande modeindustri och erbjuda alternativ till snabbmode och slit-och-släng-kultur. Accessoartillverkaren Costo och textiltillverkaren Pure Waste visar att det faktiskt går att göra business på hållbart mode.
Cirkulärekonomi. Pure Waste har som mål att i framtiden tillverka nya tyg av gamla klädesplagg i Finland, säger Hannes Bengs.
Sydde hattar i en kolkällare. Den första oktober lanserade Pure Waste de första klädesplaggen som är tillverkade av använda kläder. 20 procent av råmaterialet i plaggen är så kallad post-consumer waste, det vill säga bomull och denim från återvunna kläder. Som en av de första aktörerna i världen lyckas Pure Waste därmed med något som kan förändra modeindustrin i grunden.
”I fortsättningen tror jag vi kommer upp till högre andel gamla kläder som råmaterial, och i fortsättningen hoppas vi kunna producera plaggen i Finland”, säger Hannes Bengs som är en av grundarna till Costo och Pure Waste.
Vi återkommer till de återvunna kläderna, men startar där det hela började, nämligen med kepsarna.
Året är 2006 och Hannes Bengs har tillsammans med sin bror Anders Bengs samt Lauri Köngäs och Ville Kuivalainen grundat företaget Costo. Hannes hade studerat formgivning och jobbade i en inredningsbutik, Anders studerade kläddesign, Köngäs var skräddare och Kuivalainen visste lite om hur man driver ett företag.
”Vi hade idéer om att importera inredningsprylar från Asien, men beslöt att göra mode i stället. Eftersom vi började med minimikapitalet på 3 000 euro hade vi inte så mycket pengar att köpa material för.”
Anders Bengs hade tillverkat hattar under studietiden och Hannes Bengs hade på sin arbetsplats lagt märke till att att det fanns en hel del tygkartor.
”Då kom vi på att vi kan bygga hela businessen på att använda sådant som redan finns och som vi får gratis, i stället för att köpa nytt. Av en tygkartsbit gick det att göra en eller en och en halv hatt.”
Nu ska vi minnas att detta var år 2006, långt innan diskussionen om hållbarhet inom textilindustrin stod på agendan och långt innan cirkulär ekonomi var en trend.
”Då vi började med verksamheten fanns inte begreppet upcycling, som handlar om att man ger ett nytt liv åt ett material och skapar en uppgraderad grej.”
I början var företaget ett hobbyprojekt. Hattarna syddes i en gammal kolkällare i Tölö, och entreprenörerna hade kvar sina tidigare jobb. Småningom växte efterfrågan och en hattfabrik i Tallinn tog över tillverkningen. Försäljningen steg från hundratals hattar i året till tusentals, grundarna lyfte lön och började marknadsföra hattarna på mässor i Europa och byggde upp ett nätverk av återförsäljare i Italien, Tyskland, Danmark och Benelux.
Återvunnet. Costos hattar är tillverkade av spillbitar från möbelindustrin, och Pure Wastes skjortor och T-tröjor produceras av tyg som består av bomullsrester från textilindustrin som finfördelats och blandats med polyester från PET-flaskor.
Hur designar man en hatt som blir populär?
”Från första början tänkte vi att mode ska vara klassiskt, och skapade unisex-modeller som passar såväl barn som far- och morföräldrar. Om man designar en klassisk modell som säljer så ska man hålla fast vid den och fortsätta producera den. Vi har slopat hattmodeller som inte blivit klassiker.”
Även tygvalet inverkar.
”Vi använder en hel massa olika tyger eftersom vi utgår från återvunnet material. Kollektionen lever hela tiden, fastän modellerna är de samma.”
Hattarna är inte bara miljömässigt hållbara, de är även hållbara vad gäller slitage.
”De är gjorda av sofftyger som ska hålla att man sitter på dem, så du sliter inte hål på en av våra hattar i första taget.”
Som pricken på i har Costo-hattarna en färgglad tofs.
”Vi kom på idén med borttagbara tofsar då vi funderade på om hattarna överhuvudtaget ska ha tofs, och vilken färg den i så fall ska vara. Nu får kunden välja själv.”
Heidi Furu text
Karl Vilhjálmsson foto
Läs hela artikeln i papperstidningen.
