Självhjälp och självbärande biståndsprojekt erbjuder en värdig utväg ur fattigdom. Det bevisar ett sporrande och sällsynt fall av bistånd och business i Tanzania.
I Dodoma, Tanzania, ska ett nystartat bussbolag göra ett finländskt biståndsprojekt ekonomiskt självbärande på sikt. Rent konkret handlar det om en buss som transporterar barn och under resten av tiden kör kommersiellt inom lokaltrafiken i huvudstaden.
Tanzanias BNP växte sju procent under 2014. Det märks att hjulen snurrar för fullt i landet. Massor av halvfärdiga tegelhus, tung lastbilstrafik och strömmar av människor förflyttar sig i och mellan de snabbväxande tätorterna.
Joshua. Bor med sina två syskon hos sin faster som inte hade råd att låta honom gå i skola. Tack vare CEP började han skolan i januari.
Busstationen i centrala Dodoma kryllar av människor. På hållplatserna bildas köer av bussar som åker iväg vart efter som de fylls. Av Tanzanias 47 miljoner invånare bor 14 miljoner i tätorter och de flesta av dem har sitt arbete utanför hemmet, vilket kräver lokaltrafik.
Jag stiger på bussen som kör ut mot universitetsområdet. Den här bussen är annorlunda: varje betalande passagerare bidrar till att föräldralösa barn i staden kan återanpassas till ett normalt familjeliv där deras skolgång, fysiska hälsa och sociala trygghet återställs.
Bussen är alltså en del av biståndsprojektet Children Empowerment Project (CEP), som påbörjades för ett år sedan och stöds med medel från Finland. Målet är att hjälpa 220 föräldralösa barn och gatubarn.
Urban affär. Det var verksamhetsledaren Victor Salenge och hans team som antog utmaningen att ge ett förslag till hur 25 000 euro av biståndsmedlen kunde investeras så att verksamheten på sikt kunde bli självbärande. Efter en månads betänketid kom förslaget:
”Vi importerar en 26 personers buss från Japan. Bussen behövs för att transportera barnen, men under resten av tiden får den köra kommersiellt.”
Planen fick grönt ljus från Finland, sen tog förberedelserna vid.
Elias Shija, generalsekreterare för den pingströrelse som nationellt ansvarar för CEP, berättar att det tog sin tid att få trafiktillståndet.
”Bistånd och business ska egentligen inte blandas ihop här i Tanzania, men jag tog kontakt med stadens myndigheter, och de var genast positiva då vi förklarade att det handlade om att ge stadens mest utsatta barn en framtid.”
Myndigheterna insåg att projektet kan bli självbärande på lång sikt tack vare bussen.
”Det finns alltid en byråkrati som måste övervinnas, men nu har vi tillståndet, så nu kör vi”, säger Shija med ett leende.
En buss till. Bussen kom i juni förra året, trafiktillståndet beviljades i december, och efter testkörningar i januari trafikerar bussen nu en linje från centrum till universitetsområdet 16 kilometer utanför stadskärnan. Resultatet verkar lovande: med det nuvarande passagerarunderlaget kommer bussen att köra in nettointäkter på 11 000 euro per år och verksamhetsledaren Salenge har planen klar:
”Vårt mål är att köpa in en buss till. På det sättet kan vi fortsätta att hjälpa de utsatta barnen också när stödet utifrån är borta.”
Det geniala med verksamheten är att bussen utnyttjas maximalt. Sex dagar i veckan kör den lokal busstrafik. Normalt sett hinner man med åtta turer per dag. Men den kan när som helst tas ur linjen och transportera barnen som finns i projektet, eftersom den lokala busstrafiken saknar tidtabeller.
Läs hela artikeln i papperstidningen på pekplatta eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Edward Holmberg text och bild
