Av en eller annan orsak reser många européer rätt ofta till Belgiens huvudstad Bryssel. För oss EU-medborgare är det oftast i arbetssyfte. Staden är lite splittrad med sin märkliga blandning av byråkrater, kontorsfolk, flamländare, fransktalande och invandrare, men bjuder kanske just därför på en stor variation, också i matväg.
Mellan affärsmötena eller som välförtjänt paus mellan shopping- eller museirundorna lönar det sig att planera in en god lunch i staden. Ett måste bland lunchrestaurangerna är La Paix, som ligger lite avsides i Anderlecht, en kvart från centrum. I det trivsamma brasseriet på andra sidan gatan från de gamla slakthallarna serveras det mesta från köttriket, men också en del säsongsbetonad fisk, skaldjur och fina grönsaker. Franske kocken David Martin (bilden upptill), som är ingift i krögarfamiljen, driver det öppna köket där kockteamet bemästrar kolgrillarna till perfektion. En blodig Côte de boeuf med perfekta pommes frites är signaturrätten, men lika lockande är någon av rätterna på inälvor. Förrätterna och desserterna har en överraskande modern stil som en kontrast till det i övrigt genomrustika etablissemanget. Här gäller lunch på vardagar – kvällsöppet endast på fredagar.
La Paix grillade biff med märgben.
Bryssel bjuder på fina vinmenyer både på barer och restauranger. Men visst är det synd att missa några goda glas öl i världens främsta ölkultur. Här är det en glädje att botanisera i de otaliga specialölen, som till karaktären varierar från madeiraaktigt söta till syrligt torra. För ölfreakarna säljs många lagringsbara öltyper med champagnekork, vilket är ett välkommet och prisvärt tillskott till varje vinkällare. Kring Grand Place finns både goda ölbarer och ölaffärer. Vill man fördjupa sig i den kanske mest fascinerande av de belgiska öltyperna, den spontanjästa lambicen, är ett besök på bryggeriet Cantillon ett måste. I den hundraåriga bryggerilokalen är hela tillverkningsprocessen ett hantverk och efter guidningen får man provsmaka lambic, den mer raffinerade och syrliga gueuzen och den körsbärskryddade krieken. Köp med några flaskor hem och prova som ett alternativ till vin eller göm undan och lagra flaskorna i ett tiotal år.
Har man flera kvällar i Bryssel kan man avklara de obligatoriska musslorna, endiverna, stoemp-moset och waterzooi-grytan hos legendariska men turistiska Chez Leon. Mer autentiskt och stämningsfullt är kvartersbistron Resto Henri, där menyn består av enkla men goda belgiska råvaror. Prova en perfekt sjötunga meunière samt husets stolthet, rykande heta ost- och räkkroketter som de flesta turister får blåsor på tungan av. Glöm inte heller att prova en eller flera svala fatöl från bryggeriet Boon.
Belgiska vinterendiver.
Att komma hem från Bryssel utan en stor ask choklad är dumt. I centrum trängs de kända chokladaffärerna som Godiva och Leonidas, där man kan köpa ett kilo prima konfekt för under 20 euro. Vill man imponera på chefen, kollegerna eller frun lönar det sig att vandra en bit mot Sablon, där den okrönte kungen av chocolatiererna har sitt säte. Pierre Marcolinis affärer är en sevärdhet i sig – de påminner snarare om exklusiva juvelerare. Här är chokladen av oerhört hög kvalitet. För den som inte bryr sig om att känna nyansskillnaderna mellan chokladbönor från Java och Madagaskar är de läckra macaron-bakelserna det perfekta köpet. Smaker som rostad hasselnöt och mojito är läckra och perfekta gåvor. Missa inte Marcolinis eleganta gåvoaskar med utdragbara lådor.
Kenneth Nars text & foto
Kenneth Nars skriver i Forum om trender i restaurangvärlden och ger tips på kulinariska upplevelser i när och i fjärran.
