”Vi måste hålla ihop. Särskilt nu när våra ledare bara bryr sig om nästa val!” Det bubblar under ytan hos ungdomen i Uganda, som klassas som ”delvis fritt” av Freedom House.
November 2018 – Kampala, Uganda
Jag tittar runt för att se om militärerna som väntar utanför konsertområdet kommer rusande. Inget händer, konserten fortsätter. Rösten som byter mellan engelska och bantuspråket luganda ekar över ett hav av röda baretter. Bobi Wine står på scen klädd i en gul dräkt. Han ser nästan ut som en sorts präst. Ugandas flagga svajar bakom honom. Det hela utspelar sig på hans privata strand en bit utanför huvudstaden Kampala. Bara för någon månad sedan dömdes han av en militär domstol för vapeninnehav och misshandlades tills han inte mer kunde gå.
Popstjärna och politiker. Bobi Wine ber publiken sätta upp en hand för sina mödrar före han sjunger en sång om sin egen.
Musiker, parlamentariker, aktivist. Medierna älskar Wine. Årets afrikanska personlighet. En av årets globala tänkare. The Guardian målar upp honom som en frihetskämpe värd att notera. För vissa är han en popstjärna som inte förstår sig på politik. Andra ser honom som en populist. Men för de femtusen ugandier som står i publiken är han landets hopp och framtid. En stor del av deltagarna är klädda i kamouflagemönster och röd hatt. Tillsammans kallar de sig för People Power. Namnet är även rörelsens slagord, signalfärgen är röd. Särskilt den röda baretten hör till uniformen.
Regeringen har tillåtit konserten på villkoret att det handlar om musik, inte om politik. Bobi Wine har inte låtit sig avskräckas. Låtarna avbryts av frihetskrigarretorik och kritik mot regeringen, men också om påminnelser att hålla sig lugn och låta soldaterna sköta sitt jobb.
Då ”Freedom” börjar spela bryter hela människohavet ut i dans. Sångtexten är ett politiskt ställningstagande, och jag är knappast den enda som hoppas att atmosfären hålls enbart festlig. Den kvällen gjorde den det. Senare, efter att jag lämnat landet, stänger militären ner Bobi Wines årliga konsert på annandag jul, och ”ghettopresidenten” meddelar via Facebook att stranden blivit ett krigsfält med tårgas och vattenkanoner.
kampala. Det uppskattas bo lite under två miljoner ugandier i Kampala, och medan utkanterna känns som landsbygd är människovimlet i centrum näst intill surrealistiskt.
En ung befolkning som tröttnat på en gammal frihetshjälte. Uganda har en av de yngsta och snabbast växande befolkningarna i Afrika, och enligt nuvarande trend överträffar folkmängden (nuvarande över 41 miljoner) hundra miljoner år 2050. Över två tredjedelar av befolkningen är under 24. Det innebär också att största delen av folket har levt hela sina liv under samma president, Yoweri Museveni, som grep makten år 1986. I dagsläget är hans familjemedlemmar i nyckelpositioner i statens olika organ. Han son Muhoozi Kainerugaba leder armén.
Då Museveni tog makten lovade han fred och demokrati efter årtionden av vanstyre och inbördeskrig, Han hyllades i västvärlden som del av en ny generation afrikanska ledare. Uganda har relativt färska minnen av krig och misär. Ännu på 90-talet härjade inbördeskrig med barnsoldater och brutala lemlästningar i landets norra delar. Uganda associeras också ofta med Idi Amins terrorvälde på 70-talet, då man räknar att med hundratusentals ugandier mördades. I dagsläget är Uganda dock stabilt. Landet har tagit emot över en miljon flyktingar, varav majoriteten är från Sydsudan och Kongo.
Människorna jag talar med berättar att dagsläget känns som en historisk vändpunkt. Luften osar av energi. Majoriteten av befolkningen är född efter krigen och kupperna, och har vuxit upp under en och samma president. Samma president som nyligen ändrade grundlagen för att förlänga sitt mandat. Många ugandier tycker att det är dags för ett byte.
MC-taxi. Motorcykelchaufför är ett väldigt vanligt yrke och transportmetoden kallas för ”Boda boda”, ett namn med ursprunget i körningar ”from border to border”.
Missnöjet med den nuvarande regeringen har sina rötter i dålig hälsovård, utbildning, infrastruktur samt massiv skuldsättning, oegentligheter under valen och korruption. People Power är lätt att se som ungdomens strävan att avsätta Museveni, men i verkligheten är de unga bara spjutspetsen. Det finns en bred allmän besvikelse med hur saker står till. Besigye, en oppositionspolitiker som kandiderat emot Museveni i valen så många gånger att ugandierna har tappat tron på honom, övergick dramatiskt från att kritisera Bobi Wine till att stöda honom. Hans motivering var att det viktigaste just nu är att stå enade för att befria Uganda.
Bobi Wine var länge väldigt noggrann med att aldrig uttrycka några ambitioner om att leda landet. Enligt tidningarna har detta förändrats under den senaste månaden. Han betonar i intervjuer att presidenten måste avsättas via val, inte genom våld. Nästa val är år 2021. Det spekuleras även kring det så kallade Muhoozi-projektet, enligt vilken Musevenis son är tänkt som sin fars efterträdare. Sonen själv har dock flera gånger tydligt uttryckt att han inte har något intresse att bli president.
Otto Björkman text & foto
Läs hela artikeln i papperstidningen.
