Som medlem i ledningsgruppen har Pia Aaltonen-Forsell jobbat aktivt med Outokumpus nya strategi. ”Om vi får ner vår kostnadsbas så kan vi fortfarande vara konkurrenskraftiga med dagens låga stålpriser”, säger hon.
Med en ny strategi ska Outokumpu möta de problem som coronapandemin och prisraset på stål har orsakat. Att USA:s blivande president Joe Biden slopar ståltullarna är inte troligt, säger Outokumpus ekonomi- och finansdirektör Pia Aaltonen-Forsell. ”Vi måste acceptera läget – importen till Europa är stor. Sedan måste vi se vad vi själva kan göra för att vara starka i den här situationen. Det är tufft.”
I princip kunde läget se ljust ut för ståltillverkaren Outokumpu. Marknaden för rostfritt stål växer, och materialet sitter väl i megatrender som urbanisering och återvinning. Men himlen förmörkas av två stora moln: coronapandemin och de amerikanska ståltullarna.
”I pandemins startskede rasade efterfrågan överallt, men nu är läget mera tudelat. Vissa delar av marknaden har vaknat upp”, säger Pia Aaltonen-Forsell, ekonomi- och finansdirektör på Outokumpu och medlem i bolagets ledningsgrupp.
Ett område som återhämtat sig är marknaden för vitvaror. Resebegränsningarna och distansjobbandet har satt i gång en veritabel hemmafixarboom som fått folk att byta ut sina tvätt-, disk- och andra hushållsmaskiner. Den här branschen är en av Outokumpus stora kunder.
Också inom bilindustrin syns en viss återhämtning. Samtidigt genomgår den branschen en stor omvandling i och med elektrifieringen, vilket har gjort att konsumenterna avvaktat.
”Man kan se en återhämtning, men frågan är om den beror på de statliga stöden och vårens torka i värdekedjan.”
Många tvekar ännu. Inom andra sektorer råder däremot fortsatt tveksamhet, framför allt inom investeringsdrivna produkter, material som går till exempel till processindustrin. Det kan handla om specialstål där kraven på korrosions- och värmebeständighet är högre, såsom rör och tankar.
”Det här segmentet utgör ungefär 30 procent av vår produktion mätt i volym. Det handlar om produkter där vi kan ställa upp med högre kvalitet, så kallade value adds, som ligger högre i pris och bättre i marginalerna. Vi påverkas förstås när efterfrågan här är svagare.”
Outokumpu är starkt också inom fasadmaterial till skyskrapor och material till broar och andra infrastrukturbyggen – projekt som i regel är långvariga.
”Ännu har ingen avbrutit projekt som redan satts i gång, men risken är att det blir segare att starta nya byggen. Mycket beror på hur den närmaste framtiden ser ut, till exempel om Joe Biden sätter i gång stora infrastrukturprojekt.”
Ståltullarna består. Förutom pandemin är Outokumpu hårt pressat av de amerikanska ståltullarna som president Donald Trump införde sommaren 2018. Tullarna har lett till att stora mängder asiatiskt stål dumpas i Europa, när USA stängt dörrarna. Resultatet är ett prisras och minskad lönsamhet.
Också EU har sedan fem år ståltullar i kraft visavi Kina, eftersom det funnits bevis på snedvriden konkurrens där. Tullarna har lett till att importstålet i stället kommer från länder som Indonesien och Taiwan.
De senaste tio åren har framför allt Indonesien seglat upp som en stor stålproducent.
”I Indonesien finns stor kapacitet, vilket beror på en medveten statlig politik. Landet har malmfyndigheter, så kallad nickel pig iron. Stora investeringar har gjorts i verksamheten för att stärka landet, men samtidigt har man byggt upp en produktion som är väldigt CO2-intensiv.”
Enligt Aaltonen-Forsell är EU:s viktigaste vapen just nu ett kvotsystem, som kom till som ett svar på de amerikanska ståltullarna. Tanken med EU:s kvotering är att den mängd rostfritt stål som importeras till EU ska vara lika stor som innan USA införde handelshindren.
”Problemet är bara att kvotsystemet är väldigt statiskt. Det har inte reagerat på den minskade efterfrågan som coronapandemin orsakat. Det betyder att den relativa andelen importerat stål har blivit ännu större. Vi jobbar för att EU ska göra mer och få kvotsystemet att bli mer dynamiskt, och att det ska fortsätta också efter att nuvarande system löper ut i juni.”
De amerikanska ståltullarna var Donald Trumps påhitt. I januari lämnar han över presidentposten till Joe Biden och då kunde man tänka sig att läget skulle normaliseras och tullarna slopas. Men några sådana förhoppningar hyser Outokumpu inte.
”Både republikaner och demokrater har byggt upp en geopolitisk position som ställer sig mycket kritiskt till Kina. I USA är ståltullarna lag, och just nu ligger det inte i luften att ändra lagen.”
Att Kina och övriga Asien återhämtat sig från coronapandemin bättre än Europa, är en annan omständighet som kunde tänkas underlätta situationen. En uppgång lokalt i Asien borde rimligen öka efterfrågan där, och på så sätt påverka balansen så att mindre stål importeras till Europa. Men enligt Aaltonen- Forsell syns ännu inga sådana tendenser i statistiken, tvärtom fortsätter importen.
”Vi har sagt att vi måste acceptera läget, att det finns väldigt mycket import till Europa. Och så måste vi se vad vi själva kan göra för att vara starka i den här situationen. Men det är tufft.”
Patrik Harald text
Karl Vilhjálmsson foto
Läs hela artikeln i papperstidningen.
