När Sveriges främste nationalekonom Assar Lindbeck avled i slutet av augusti vid 90 års ålder fanns bland politiker och ekonomer en bred enighet om att ingen under efterkrigstiden haft så stort inflytande över den ekonomiska politiken som han.
Nationalekonomen Assar Lindbeck från Norrbotten kom att påverka Sveriges ekonomiska och politiska utveckling mer än vad som kan sägas om någon enskild politiker, inklusive Olof Palme. Och det var Lindbeck som banade väg för Palme från studentvärlden in i partipolitiken.
Lindbeck som i slutet av augusti avled 90 år gammal var från början socialdemokrat, men inte partipolitiskt aktiv. Efter brytningen med Palme om införandet av löntagarfonder uppträdde han alltmer som liberal.
Lindbecks många debattinlägg bidrog till att hejda 1960- och 1970-talens tendenser till en alltmer statligt styrd ekonomi. I stället förespråkade han ännu mer marknadsekonomi. Lindbecks inflytande bestod i att knivskarpt bena upp större ekonomisk-politiska stridsfrågor utan partipolitiska skygglappar.
Lindbeck hann inte före sin död få se ett slopande av hyresregleringen. Den borde ersättas av fria marknadshyror, argumenterade han under många årtionden. Endast små steg har hittills tagits i Sverige på den vägen genom friare hyressättning i nybyggda bostadshus. Ett känt citat från Assar Lindbeck som visar hur han kortfattat kunde drämma till motståndare i debatter: ”Näst efter bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad på.”
Lindbecks främsta vetenskapliga arbete anses vara ”The Insider- Outsider Theory of Employment and Unemployment” 1988 vid MIT i Boston.
Teorin säger att insiders, det vill säga redan sysselsatta har en bättre förhandlingsposition än de utomstående, de arbetslösa. Om arbetsgivarna skulle byta ut de redan anställda mot billigare arbetskraft så skulle arbetsgivarna, alltså företagen, förlora i kompetens och därmed drabbas av ökade kostnader för nya anställda.
Lindbeck kunde inte få Nobelpriset eftersom han i många år haft det största inflytandet som ordförande i Nobelkommittén fram till 1994 och även indirekt som pensionär.
Henric Borgström text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
