Företag söker ofta nya lösningar på välkända utmaningar. Men tänk om de gamla frågorna är irrelevanta i dagens värld? Omvänd mentoring kan råda bot på denna mentala återvändsgränd.
Informationsåldern och den digitala disruptionen skapar sömnlösa nätter för många beslutsfattare. Framgång i affärslivet har för länge sedan slutat bygga på rigida framtidsplaner; succé mäts i förmågan att flexibelt reagera, improvisera och tänka om. Inte att undra på att många traditionella företag och branscher drabbas av identitetskris och teknoångest, och antingen drabbas av handlingsförlamning eller rusar in i famnen på trendiga lösningar som snart är passé.
För att komma loss ur föråldrade tankegångar koordinerade Forum i fjol ett experiment där mentor och adept medvetet tog ett steg bort från den traditionella uppställningen där den unga försynt frågar: ”hur ska jag klara mig i yrkeslivet, farbror/tant vd?” Via ombytta roller kan man bredda blicken utanför den egna organisationen och yrkeskåren.
Vi överlåter ordet till ett radarpar:
”Interaktionen utvecklades naturligt över tiden mera till ’two-way mentoring’ än ’reverse mentoring’. Det har känts som likvärdig diskussion mellan personer med olika infallsvinklar”, säger en mentor (alltså en yngre deltagare).
Hans äldre adept instämmer:
”Jag har lärt mig massor och definitivt mer än på ett dussin traditionella kurser och seminarier. Jag har läst in mig på saker som definitivt skulle ha varit ”white spots” för mig.”
Tillsammans har deltagarna ökat förståelsen för olika fenomen och diskuterat sig fram. Deltagarna uppger att de mest givande samtalen har handlat om verkliga planer och visioner i affärslivet.
Öppet sinne. I början kändes det ovant för mentorerna som förvändes styra samtalet och leverera svar i stället för att lyssna. Det krävde en del psykande.
”Kommer en person som är högt uppsatt i affärslivet och med en enorm erfarenhet att lyssna på mig och vara intresserad av mina åsikter?” lydde en farhåga som visade sig onödig.
Därtill behövs ömsesidig respekt, alltså en mental omställning samt frånvaro av åldersrasism.
”Jag gick in med inställningen att jag borde kunna komma med svar, vilket varken fungerade eller var direkt önskvärt. I stället krävdes att jag kunde ifrågasätta och försöka ge min syn på saker”, säger en mentor.
Rollerna mentor-adept har i praktiken varit flytande.
”Vi har diskuterat ganska obehindrat om diverse ämnen, därmed har våra diskussioner tagit många oväntade riktningar. Mötena kändes väldigt naturliga och öppna, diskussionerna var mera som mellan två kollegor än som lärare/elev”, säger en adept.
Samtliga par har hjälpt varandra att finna nya infallsvinklar och komma loss ur de egna åsikts- och kunskapsbubblorna.
”En lärdom för yrkeslivet är att hela tiden se till att man med öppet sinne tar emot nya idéer och kan anpassa sig till att världen förändras.”
Termen ’bollplank’ var ett återkommande begrepp då Forum bad om feedback av deltagarna.
”Detta var en bra process att snarare slipa på de rätta frågorna, än att hitta rätt svar.”
Några av deltagarna värdesatte att det inte existerade färdiga maktstrukturer eller annat bagage som färgade av sig på relationerna.
”Jag är inte säker på att unga kollegor alltid vågar säga vad de skulle ha lust att säga till sin chef”, berättar en adept.
Torsten Fagerholm text
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Paperini!
