Är det så, att attityderna till företagande har förbättrats? Detta tema har diskuterats ivrigt i Forums diskussionsgrupp på LinkedIn.
Utgångspunkten för debatten är intervjun med filmaren Michael Franck i Forums aprilnummer. I 70-talets politiska anda var lärare och läkare hedervärda yrken, medan en företagare ansågs stoppa pengarna direkt i egen ficka. På den tiden ansåg man att alla företagare var svinrika, och på något sätt hade lurat andra för att få ihop sina pengar. En av våra debattörer sadlade i tiden om från fackföreningsrörelsen till att starta eget, och fick utstå kommentarer som att ”skulle du nu också bli en sådan där svindlare?”.
Men till och med i dag tänker många felaktigt att företagare betalar otroligt höga löner åt sig själva. ”Det är ju lätt för er företagare, som alltid har firmans kassa där ni kan ta ut pengar”, tycks till och med bildat folk fortfarande tro. I praktiken är det ju under de första åren inte mycket man kan betala ut åt sig själv.
Coola, föga konstiga?
En tioårsjubilerande företagare bland debattörerna gladdes åt att folk tittar mindre konstigt på honom nu än när han startade. ”Det var inte många som förstod sig på mitt val att starta eget för 15 år sedan”, konstaterar en annan, och tycker att det i dag har blivit mycket mera acceptabelt.
En kolumn av Tiina Meri i Hbl nyligen belyste väl förändringarna i attityder. Eget företag betraktas inte längre som en suspekt syssla för giriga tråkmånsar. En veritabel starta eget-boom har dragit i gång i Sverige. Politiker på vänsterkanten tycker redan att småföretagare bör få lättare att anställa folk. Unga kändisbloggaren Blondinbella har fått entreprenörskap att verka coolt, något unga kvinnor kan drömma om.
När en av debattörerna beslutat starta eget företag, jämförde han förutsättningarna i Norden och Baltikum. Han valde att köra igång i Estland, tack vare låga skatter: företagsskatten och bilskatten är 0 procent, förvärvskatten och skatten på vinstutdelning är 21 procent. Det valet har han inte ångrat. Bara under det senaste året har 20 000 finländska företagare dykt upp i Estland. Advokatbyråerna där lär vara fullastade med uppdrag av blåvita klienter.
Schweiz flexar med småföretagare
I alplandet har man en rätt hög minimilön. Men trots det är bastjänster inom hemvård, trädgård och byggande synnerligen rimligt prissatta. Det är nämligen väldigt lätta krav på de riktigt små tjänsteföretagen. Kanske vi skulle ha något att lära av den attityden?
Going global?
I Finland har en omfattande byråkratisk apparat mobiliserats för att stödja potentiella nya Nokior. NTM-centralerna, högskolorna, Uppfinningsstiftelsen, Tekes och Sitra slåss om att stödja lovande affärsidéer. Men man väntar sig att framgången ska komma bums. När genombrottet inte äger rum inom ett år eller max två, stängs penningkranen. Det saknas uthålliga pengar till fortsatt produktutveckling eller global marknadsföring. Man glömmer lätt att det tog 50 år för Nokia att komma från den goda idén med trådlös telefoni till en framgångsrik global produkt. Rovio gjorde förlust på sina 49 första spel, innan det tog skruv med Angry Birds.
”Det finns sällan snabba vägar till himlen”, som en vältalig debattör uttryckte saken. Här på hemmaplan tycker man att våra myndigheter blivit smidigare, och att förståelsen för kreativa genvägar är betydligt större än för 30 år sedan. Men ännu finns det mycket man borde jobba med för att få det finländska ekosystemet mer attraktivt, i synnerhet för Born-Global business som kräver utomstående finansiering.
Debatten på Forums Linked In-grupp har sammanställts av Henry Clay Ericsson.
