Huvudena rullar vid en av Sveriges storbanker, samtidigt som en snabb digitalisering lurar runt hörnet och väntas tumla om hela branschen.
Den svårartade turbulensen i en av de fyra svenska ledande bankerna, sparbanksrörelsens Swedbank, har utlöst förnyade spekulationer om en ny stor fusion. Men frågan är om Konkurrensverket skulle godkänna ett samgående med någon av de andra tre storbankerna.
Reser sig på nio. I september stärkte Swedbank närvaron i Baltikum genom att ta över Danske Banks kundstock i Lettland och Litauen. Detta efter förvärvet av Hansabank 2005, som följde av massiva kreditförsluter och snudd på knockout vid raset 2009. Men hur tacklar branschen den digitala jätteutmaningen? Bild: Mostphotos
De fyra stora har nämligen över 80 procent av bankmarknaden, inom vissa områden över 90 procent. Ett oligopol som påminner om läget i Finland.
Nordea, som nu skandaliseras efter avslöjanden om handfast hjälp till skatteflykt för riktigt rika, har drygt 50 procent högre börsvärde än var och en av konkurrenterna.
Handelsbanken har liksom Swedbank ett omfattande kontorsnät och är inne i en snabb och lönsam expansion i Storbritannien.
Snarare är det i så fall Wallenbergarnas SEB (Skandinaviska Enskilda Banken) med sin inriktning på storföretagskunder som bäst kunde komplettera Swedbank.
Danske Bank har via köp av Provinsbankerna blivit en halvstor utmanare. Norges största finanskoncern,
Den Norske Bank (DNB) har sannolikt fullt upp med landets något bräckligare ekonomi i spåren av det låga oljepriset. Båda dessa har för övrigt ungefär lika stort börsvärde som Nordeas tre svenska konkurrenter har var och en.
Bromsar konsolidering. Banker är idag sannolikt mindre hågade än tidigare att ge sig in i stora fusioner, som kräver ett par år av komplicerad samordning av skilda kulturer och jobb med nya rutiner. Speciellt i en tid när alla banker står inför helt andra utmaningar som kräver fokus.
Bankernas ledningar styrelser tvingas tackla ny komplicerad reglering. Samtidigt står finsanshusen inför en alltmer omfattande digitalisering som enligt en färsk rapport från Citibank kan utplåna vart tredje jobb i branschen. Inom svenskt bankväsende anser man sig ändå ligga främst när det gäller genomförda rationaliseringar och därför behöver man inte minska personalen i lika stor utsträckning i framtiden.
En stor del av kundhanteringen har redan flyttats över till klienterna själva som tvingas sköta bankärenden via hemmadatorn. Nu gäller det att engagera kunderna också i mer komplicerade ärenden.
Samtidigt ökar bankernas löne- och lokalkostnader, likaså konkurrensen från nya uppstickare med mindre overheadkostnader (som bland annat lättare administration och service).
Billigare transaktioner. Nykomlingarna har hittills tagit bara enstaka procent av marknaden, exempelvis Ikeafamiljen Kamprads Ikano.
Ett värre hot är de privata köpmännens gemensamma börsnoterade ICA dagligvaror som driver viss bankverksamhet ute i butikerna via sina kontokort. Fler delbranscher i detaljhandeln kan väntas slå in på den vägen.
En rad svenska bankkontor har upphört med kontanthanteringen, vilket vållat hård kritik särskilt på mindre orter och från pensionärsorganisationer. En annan tendens är att en del storföretag själva inrättat internbanker som minskar behovet av tjänster från det traditionella bankväsendet.
Det blir allt svårare att ta betalt för tjänster som betalningsförmedling. Kvar för de gamla bankerna blir företagsfinansiering, bostadslån och kapitalplacering med egen lönsam fondverksamhet – tack vare höga årliga avgifter på sparandet.
Läs hela artikeln i papperstidningen på pekplatta eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Henric Borgström Sverige
