När George Lucas skulle förverkliga sitt stora filmepos Stjärnornas krig valde han medvetet att jobba med experter som inte var etablerade i Hollywood. De skulle inte låta sig begränsas av realiteter. Uppdraget att skapa ljudeffekterna gav han till en ung Ben Burtt.
Ljudet är halva filmupplevelsen, brukar stjärnproducenten George Lucas säga. Hans rymdepos Stjärnornas krig (Star Wars) hade premiär 1976 och satte en ny standard för många delar av filmproduktion, inte minst för ljuddesign. Ännu i dag, drygt 35 år efter premiären, tävlar unga och gamla över hela världen i konsten att härma Chewbaccas gurgelljud eller att komma så nära Darth Vaders flås som möjligt.
När Lucas planerade Stjärnornas krig ville han komma bort från science fiction-genrens typiska elektroniska ljud. När någon påpekade att det inte finns något ljud i rymden, svarade George Lucas att han inte höll på med science fiction. Han skapade en egen mytologisk rymdfantasi.
”Det här äventyret utspelas för fem miljoner år sedan i en annan del av universum. Vi kan göra vad vi vill.”
Ben Burtt hade alltså inga krav på vetenskaplig autenticitet, men däremot var han tvungen att uppfylla George Lucas hårda krav.
King Kong en förebild
Ben Burtt hade inlett sin karriär som ljuddesigner redan som sjuåring i mitten 1950-talet. En dag kom hans pappa Ben Burtt senior hem med en rullbandspelare och en ny värld öppnades för Ben Burtt junior. Han samlade systematiskt in olika ljud, katalogiserade dem och skapade nya genom att mixa ihop och förvränga. Fåglar, maskiner, film och tv var hans största källor och efter ett tag kunde han säga vilket filmbolag som producerat en film bara genom att lyssna på ljudeffekterna. En favorit var King Kong från år 1933.
”De som gjorde den ursprungliga King Kong-filmen måste uppfinna mängder av djurläten och miljöljud”, berättar Burtt.
Inspirerad av King Kong gick han själv ut med mikrofon och bandspelare till flygplatser, fabriker och djurparker för att fånga in autentiska ljud. Medan han fördjupade sig i filmljud tog han en universitetsexamen i fysik. Via universitetet fick han kontakt med George Lucas och uppdraget att skapa ett ljudarkiv för dennes stora trilogi.
Slump och slit
I arbetet med Stjärnornas krig besökte Burtt en massa olika platser för att hitta ljud som kunde matcha intrigen i filmen. För att hitta ett basljud till Imperiets skepp tillbringade han en vecka på en armébas i New Mexico. Där fanns en testbana för raketer och missiler, men det ljud han letat efter hittade han i motellrummets trasiga luftkonditioneringsmotor.
Lika slumpmässigt hittades ljudet till filmens strålvapnen. Under en vandring råkade Ben Burtt seniors ryggsäck haka upp sig i en stödvajer till en radiomast.
”Det låter precis som ett laservapen!”, utbrast Ben Burtt junior.
De flesta av ljudeffekterna i filmen skapades av upptagningar från autentiska miljöer, men för att hitta ett ljud till roboten R2–D2 fick Ben Burtt ta till synten.
”Jag försökte bara återskapa fågelläten, kvitter, pip och liknande. Om det var något nyskapande i det jag gjorde så var det att jag använde mig av en syntetisator för ett icke-musikaliskt projekt”, berättar Ben Burtt.
När framgången med Stärnornas krig skulle följas upp på 1990-talet med tre nya filmer fick en ung ljuddesigner, Matt Wood, i uppdrag att visa Ben Burtt vidden av de nya digitala möjligheterna för ljuddesign. Burtt lärde sig villigt den digitala tekniken, men den största upplevelsen fick Matt Wood, som skaffade sig mobil bandspelare och mikrofon och började leta efter ljud utanför sin studio.
Nyligen kom en ljudbiografi ut på svenska, Star Wars – ljudeffekterna, där mannen bakom ljuddesignen i Stjärnornas krig-eposet berättar hur han skapade de numera världsberömda ljudeffekterna.
Flås i stället för pip
Så hur uppstod Darth Vaders världsberömda flås? Först hade Burtt utvecklat en samling pip och klick från den medicinska apparatur som håller Darth Vader vid liv.
”Han gav ifrån sig så mycket oväsen att han blev distraherande. Till sist skalade vi ner allting till en speciell sorts andning.”
Ben Burtt gick till en dykbutik och placerade en liten mick inuti regulatorn i andningsapparaten till en dykutrustning.
Om man inte har en dykutrustning kan man försöka med en tom läskburk. Eller en sprutkanna. Use the force!
Johan Svenlin, text
