Vilket är ditt förhållande till USA? Hur tänker de på andra sidan Atlanten? Hur resonerar amerikaner, då de väljer president, eller en ny bil, eller vad som kommer på lunchtallriken? Mer grundläggande: Vad betyder begrepp som ansvar, religion, förnuft, vänskap, självförverkligande, företagsamhet, frihet?
Kaj Arnö hanterar politiska traumata genom att grubbla över samhällets uppgifter.
För mig tog det tid att förstå hur mycket det är som skiljer Europa från USA. Ytligt sett ser de tongivande gamla samhällsklasserna rätt lika ut på båda sidorna av Atlanten. Rent språkligt sett är det ingen större konst att förstå de flesta av våra vänner på andra sidan Atlanten. Det talas om gemensamma västerländska grundvärderingar, och grundteserna kring etik, moral och filosofi bygger på samma begreppsapparat med rötterna norr och öster om Medelhavet.
Väckarklocka. Länge tyckte jag att Norden har mer gemensamt med USA än med Syd- och Östeuropa. Vi rör oss obehindrat på engelska, men med möda om alls på slaviska och romanska språk. Vi har sett ett otal amerikanska TV-serier, men få från den europeiska kontinenten.
När jag med åren skrapat bort ytan av amerikansk popkultur och lingua franca har uppvaknandet blivit desto mer dramatiskt. Och ju mer jag utsatt mig för kontinentaleuropeiska vardagsfenomen och språk, desto tydligare framträder de mer djupgående likheterna oss européer emellan.
Förstås har jag grubblat över orsakerna. Att det bland amerikanerna dräller av fundamentalistiskt troende rentav i den nördiga IT-branschen förklaras väl av att det bland emigranterna fanns en kraftig överrepresentation av folk med udda tro. Att amerikanerna är mer vänliga än européerna kunde ha sin förklaring i att de flyttar oftare, att de på kort tid utsatts för fler sociala kontakter än vi, varvid vänlighet blivit en nödvändig dygd. Att amerikanerna är mer företagsamma än gemene europé beror säkert av att de som emigrerade måste ha en stark inre drivkraft, och av att den sociala infrastrukturen var primitiv under pionjärtiden. Alla måste ta vara på sig själv och sina närmaste. Sociala reformer uppstod därför i stället under Bismarck i Tyskland; de starka skapade bestående samhälleliga strukturer för att ta hand om de svaga. Straff var i USA redan från början en patentmedicin att hålla koll på de svaga, och välgörenhet en ynnest av de rika – medan skatter och inkomstutjämning är en plikt i Europa. Att Ayn Rand fann en grogrund i USA är ingen slump.
Puritanism. Den avvikande tolkningen av begreppet frihet förbryllar mig fortfarande. I USA ser man det som en frihet att bära vapen, fastän det skadar dem i närheten. I stora delar av Europa ser man det som en frihet att förpesta luften med tobak, fastän det skadar dem i närheten. Båda kultursfärerna förstår alltså skillnaden mellan friheten att (bära vapen, röka tobak) och friheten från (våldsdåd, stank).
Valfriheten i livsstilsfrågor är också olik. Kan du motivera ditt beteende med religiösa orsaker, är det sannolikt OK i USA, om det så gäller vad du äter eller varför du inte kan komma på möte just då. Men ve dig om du inte är lika viktorianskt pryd som normen påbjuder. Nakenhet är inte OK ens inom familjen, och klädseln får gärna vara informell, men blotta antydningen av en bröstvårta är skamlig.
Även kristna föräldrar våldför sig på sina söner genom att låta dem omskäras utan att själva ha kunnat bilda sig en åsikt i frågan. Dubbelmoral råder. Njutningsfientliga grundorsaker kamoufleras med hälsoskäl och förment etiska resonemang. Den individuella valfriheten i abort- och preventionsfrågor är det inte mycket bevänt med, utan den religiösa majoritetens vilja gäller. Och de som ska representera folket i politiken får i USA gärna framstå som i affärer framgångsrika personer som bibehållit sina folkliga och mindre fördelaktiga särdrag, mer än så är fallet i Europa.
Lättantändligt. Riktigt intressant blir det då man diskuterar dessa frågor med amerikanerna själva. Religion och politik är ju eldfängda samtalsämnen varsomhelst, men hittills har jag klarat mig utan blåtiror och utan att såra mina amerikanska vänner och bekanta. Visst kanske man riskerar framstå som en ultraliberal halvkommunist, men intressantare är det än att diskutera sport. Amerikanerna har ju valt att hålla på med andra former av idrott än resten av världen.
Tydligen kan västerländska grundvärderingar tolkas rätt olika. Precis som USA och Storbritannien är två länder som delas av ett gemensamt språk, skiljs Europa och USA åt av en gemensam kulturbakgrund, i form av filosofier, religioner och traditioner.
