På fondmarknaden lever mekanismer kvar som finns till för att säljare ska kunna ta överpris för sina fonder. Vissa fondavgifter kan däremot vara värda att betala.
Mitt under coronapandemin har intresset för att placera i aktier och fonder ökat kraftigt. Enligt Anders Löflund, professor i finansiell ekonomi vid Svenska handelshögskolan, är upp till köparna att vara på sin vakt.
”Varje producent försöker sälja sina produkter till det högsta möjliga priset. Ansvaret ligger hos kunderna. Om man är sömnig och inte bevakar sina intressen, så överbetalar man. Fondmarknaden avviker inte från andra branscher förutom kanske att produktens egenskaper och kostnader kan vara svårare att greppa.”
En mekanism som diskuterats mycket inom förmögenhetsförvaltning är provisionsåterbetalning, eller kickback som det heter på fackspråk. Kickback går ut på att fondförvaltaren tjänar pengar på att rekommendera vissa (oftast dyra) fonder till sina kunder. Den som vinner stort på det hela är mellanhanden.
”Hela arrangemanget är tvivelaktigt, särskilt om kostnadsredovisning inte är tydlig och transparent för kunden.”
Transparens och konkurrens är det som pressar ner priset. Dessutom måste kunderna vara välinformerade. För en oerfaren placerare är det svårt att jämföra fondernas pris och kvalitet med varandra.
Hur jämför man då fonder på bästa sätt?
”Det är besvärligt. Passiva fonder är renare produkter och enklare att jämföra. Där har du inget försök att göra smarta val eller klå index. Passiva fonder är produkter som levererar enligt index. Men vi människor tycks ha psykologiskt svårt att välja indexfonder. Det känns för lätt, trots att all forskning visar att indexfonder med låga marginaler är bäst i det långa loppet.”
För att kunna jämföra fonder med varandra måste man känna till de löpande kostnaderna.
”Speciellt för småsparare är en fond med minimala kostnader det bästa möjliga. Det finns breda indexfonder som har så liten förvaltningskostnad som 0,05 procent per år. Då får du hela avkastningen. Placeraren kan inte få någon överavkastning, men inte heller någon underavkastning. Brett diversifierade, globala aktie- och räntefonder är nollalternativet för de flesta placerare.”
Aktiv förvaltning behövs. Johan Hultkrantz, oberoende placeringsmäklare, börjar där emot bli trött på att passiva indexfonder marknadsförs som den heliga graalen för all fondplacering. Enligt honom behövs både aktiva och passiva fonder.
”Du kan inte göra indexfonder på alla index. Indexfonder kräver daglig likviditet, vilket inte är fallet med alla små- och medelstora bolag. Per definition är indexfonder de mest omsatta bolagen – vanligtvis är det nästan uteslutande de allra största bolagen. Men under de senaste 20–30 åren har småbolagsfonder krossat storbolagsindex.”
Hultkrantz har länge jämfört de stora indexfonderna med aktivt förvaltade fonder som placerar i småbolag i Sverige och Norden. Han ger ett exempel:
”Om du satte in 10 euro i MSCI World i april 2001 har du 29 euro i dag, motsvarande siffra för små, svenska bolag är 139 euro. Nu jämför vi index mot index och inga avgifter finns inblandade här, jag vill bara påvisa dynamiken när man placerar i små- och medelstora bolag. Men om du däremot tror på stora bolag så är en indexfond absolut en mycket bra och effektiv lösning.”
En aktiv förvaltare kan ofta hitta undervärderade aktier bland de mindre bolagen. Och för att komma åt dessa växande småbolag måste man välja aktivt förvaltade fonder. Det går förstås inte att säga att alla småbolagsfonder skulle vara bättre än passiva indexfonder. Mycket beror på vilket tidsperspektiv man har och hur mycket risk man är beredd att ta.
”Många fondbolag har sänkt sina årliga avgifter, och det kan vi tacka konkurrensen och indexfonderna för. Men jag skulle som sagt inte räkna bort småbolagsfonderna. De stora bolagen kan inte växa lika mycket i normala fall. Självklart är volatiliteten (risken och marknadssvängningarna) lite högre på småoch medelstora bolag, men om du inte behöver pengarna på 10 eller 20 år så spelar det ju ingen roll om det är större svängningar under resans gång.”
Sören Jonsson text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
