Svåra beslut blir inte lättare för att man drar ut på dem. På familjeföretaget Rani Plast, med huvudkvarter i Terjärv, har en rad djärva beslut gjort att man vuxit till en internationell koncern. Inom de närmaste åren kommer styrkan att mätas inom plastbranschen i Norden.
Redan på 1960-talet uppmanades plastindustrins direktörer åka till Rani Plast i Terjärv för att se de modernaste och bästa maskinerna inom plastproduktion. Nu får de göra ett nytt besök för att beskåda världens största produktionslinje för lantbruksfolie i sju lager.
”Vi investerar flera miljoner varje år för att ligga i täten, men det här är en investering som ska producera plastfilm i 25 år framåt. Den gamla maskinen togs i bruk 1989 och det gick inte längre att uppdatera den för att klara av den kapacitet vi behöver”, säger Mikael Ahlbäck, koncernchef på familjeföretaget Rani Plast. Det var hans far Nils Ahlbäck som grundade Rani Plast med tre kompanjoner 1955.
Ny extruder. Med den nya produktionslinjen för lantbruksfilm kommer Rani Plast att kunna öka bredden från 18 till 22 meter och kapaciteten med 12 000 ton på årsnivå. Foto: Jan Sandvik
Nu håller den 16 miljoner euro stora investeringen på att köras igång i full skala inne i den 50 meter höga byggnaden vid fabriksområdet några kilometer utanför kyrkbyn.
”Ingen börs-vd skulle väl föreslå en investering med en så lång återbetalningstid. Inom familjeföretag är det lättare att fatta långsiktiga beslut. Vi har vågat göra dem genom åren. Oftast har det gått det bra, ibland mindre bra.”
Plast för miljöns skull. Mikael Ahlbäck är övertygad om att plast också är framtidens material. Enligt honom bidrar plast till att stora naturresurser sparas, bland annat genom hela livsmedelskedjan, ända från foderproduktion via logistiken till att matvarorna når konsumenternas kylskåp.
”Hur mycket energi går åt till att odla en gurka? Och att transportera den till butiken? Utan plast skulle vi tvingas slänga hälften av den mat som produceras. Plast får skulden för miljöproblemen för att den syns, men den är en droppe i havet jämfört med alla andra miljöproblem som inte syns.”
Han medger att det finns problem med att plast hamnar i hav och natur, men han tror att återvinningssystem för plast kommer att rensa naturen och låta förbrukad plast komma till nytta i form av energi.
”Vi återanvänder alla restprodukter som uppstår i vår produktion och vi är bland annat med i ett forskningsprojekt där man försöker hitta metoder för att återvinna plast i värmeanläggningar.”
En del butikskedjor har på senare tid börjat erbjuda sina kunder plastpåsar av biologiskt nedbrytbara plaster, tillverkade av sockerrör och andra växter.
”Vi kan tillverka dem i våra maskiner också, men vi ser det inte som någon ekologisk lösning. Om vi använder spannmål för att tillverka plast kommer det att leda till en brist på livsmedel. Vad ska vi äta då?”, frågar sig Mikael Ahlbäck.
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Johan Svenlin text
