Avreglering leder till bättre fungerande marknader. Konstgjorda hinder hämmar tillväxten och innovationsförmågan. Reglering gör konkurrensen skev.
Kaj Arnö hanterar politiska traumata genom att grubbla över samhällets uppgifter.
Se där det neoliberala mantra jag är uppvuxen med och inte bara trott på, utan aktivt förespråkat. Och nu skriver jag en kolumn med rubriken ”Reglera IT!” i en av landets mest ansedda ekonomiska tidskrifter. Vad har hänt?
Facebook har hänt. Och Google, Amazon och Apple. Enskilda företag har etablerat marknadspositioner som endast med möda kan särskiljas från monopol. Konkurrensen har inte bara blivit skev, den har till stora delar försvunnit. Inno-vationerna sker långsammare än på länge, och tillväxten är inte heller vad den kunde vara.
Och så har förstås Cambridge Analytica hänt, och det är färskt. GAFA (Google, Apple, Facebook, Amazon) har dominerat sina marknader redan länge, och likt grodan i kastrullen har vi funnit oss i att vattnet hela tiden blir varmare. Men nu hällde någon jäkel ättika i spadet, usch vad det svider! Skållande hett är det också, nu när jag känner efter.
Konstgjorda vallgravar. När jag en gång känner efter, drar jag mig till minnes att IT-marknaden faktiskt redan nu är reglerad av ett antal konstgjorda hinder. Företagen får inte tävla fritt, för det finns upphovsrätt och i USA finns det mjukvarupatent. Upphovsrätten har ännu en viss logik, även om det är fråga värt på vilket vis den påverkar konkurrensen och innovations-förmågan. Mjukvarupatenten däremot är entydigt en hämsko för den fria marknaden, ett konstgjort handelshinder med syfte att sätta käppar i hjulet för uppstickare. Eller med andra ord: mjukvarupatent försvarar existerande lata marknadsledare mot innovativare, kunnigare, duktigare konkurrenter.
Nu är det ju dock åt andra hållet försvaret bör ske, om den fria marknaden ska fungera på riktigt. De etablerade företagen kan med tvivelaktiga metoder förhindra hotfulla startuppar från att bli marknadsledare. Man kan köpa upp dem och lägga ned dem. Man kan använda monopolvinster till att dumpa priserna på en delmarknad som för den hotfulla start-uppen hittills varit lukrativ.
Svart börs för datamäklare. Sådant företagargnäll når dock lågt på Richterskalan över allmänhetens rättskänsla. Folkets vrede väcks då de etablerade företagen utan uppsyn kan tjäna pengar på ett sätt som skadar hela samhället. Om ett icke-reglerat bolag i åratal har affärsmetoder som resulterar i att användarnas data i icke-krypterad form dräller omkring i diverse företag, då har något gått ordentligt snett. Det är nämligen ingalunda så att Cambridge Analytica vore det enda företaget som sitter inne med detaljerade profiluppgifter över miljontals Fejan-användare. Marknaden är full av startuppar som gått omkull efter att de fram till 2015 skördat enskilda användarens vänners profiluppgifter, redo att bli uppköpta av högstbjudande propagandist eller kuppmakare – i hemlandet eller utomlands.
Det icke-reglerade bolaget gör säkert klokt i att försöka få det skedda att framstå som ett olyckligt undantag. Men det är snarare oundvikligt, så länge Vilda Västerns lagar råder. Allt som inte är förbjudet, är väl tillåtet? Och efter en stund lägger sig stormen, ska du se. Då glömmer folk ättikan som sved i ögonen, och ägnar sig igen åt kattbilder och beroendeskapande sällskapsspel (som i förbifarten sagt är en annan bra metod att lura folk att frivilligt ge främlingar intima uppgifter om sig själva).
Grunda Teknikinspektionen nu! Nej. Sluta med önsketänkandet. Grip chansen att reglera, medan den heliga ilskan ännu kokar. Vi har redan Finansinspektionen. Grunda Teknik-inspektionen! Rentav i USA reglerar FDA införandet av nya läkemedel. Då nya nättjänster och appar uppenbarligen kan vara om inte direkt livshotande (utom för Rohingya i Burma) så åtminstone ytterst farliga (för demokratin i hela världen), är det dags att tänka igenom på EU-nivå hur vi ska reglera IT.
Början finns. Allmänna dataskyddsförordningen GDPR är guld värd. I sin kolumn beskriver Johan Helsingius hur Internet reglera(t)s. Och EU som sådant har en rättskultur och rättsmedvetenhet som borde kunna utgöra en grund för förnuftig lagstiftning.
Men min regleringsiver är högst pragmatisk. Behovet att skydda samhället uppstår först då aktörerna (företagen, tjänsterna, apparna) vuxit till en dominerande position. Regelapparaten bör inte gälla de små startupparna, för ur dem utgår ingen fara, så länge de inte växer eller köps upp av de etablerade. Tungrodda regler skulle då i sanning bromsa innovationsförmågan. Om en tröskel av framgång nås, är situationen ny, och reglerna kan kicka in med kraft: antalet användare är stort, eller mängden data, omsättningen, eller mängden riskkapital bolaget lockat till sig.
Arbete återstår innan vi får fram förnuftiga regelverk. Men det arbetet brådskar, både för den fungerande marknadsekonomins skull, och för demokratins. Jag tar till en botanisk analogi, där det forna neoliberala mantrat är begränsat till det småskaliga: låt de mångfaldiga blommorna blomma, det är monokulturerna som behöver regleras!
