Under det senaste året har termen ”politisk risk” ofta figurerat i placeringsdiskussioner. Som orsak till oro eller kurssvängningar har man angett brexit, Trump, Le Pen, Putin, Erdogan, Nordkorea, Mellanöstern – ja, nästan allt som har varit synligt framme i medierna.
Ari Kaaro är vd för
Seligson & Co Fondbolag,
med 16 års erfarenhet av
placeringsbranschen.
Samtidigt har vi haft ett fantastiskt börsår. De flesta av de stora marknaderna har avkastat närmare 20 procent sedan våren 2016. Vissa mindre marknader, som Finland, har avkastat över 30 procent.
Politiska händelser tycks inte ha påverkat aktienoteringar på något bestående sätt. Visst gick marknaderna kraftigt ner efter Storbritanniens folkomröstning i somras, men det gick över på några dagar. Efter Donald Trumps valseger vände kurserna uppåt i USA, men sjönk som en sten i Mexiko. Också där gick de negativa stämningarna om relativt fort och inom fyra månader var kurserna tillbaka på samma nivå som före valet.
Under de senaste 15 åren har den genomsnittliga årliga aktie-avkastningen varierat mellan 5 och 10 procent, beroende på marknad. Detta trots att denna tidsperiod börjar nära bottennoteringarna efter den så kallade IT-bubblan och att den omfattat till exempel WTC-attackerna och en rad andra terrordåd, krigen i Irak, Gaza, Syrien och Jemen, finanskrisen och Greklands skuldproblem.
Snabb återhämtning. Aktierna har faktiskt ofta reagerat på ett överraskande sätt, eller åtminstone återhämtat sig snabbare än de flesta väntat sig, till och med efter väldigt dramatiska politiska händelser. Bara en enda gång har placerarna på en stor aktiemarknad faktiskt förlorat allt på ett oåterkalle-ligt sätt. Det skedde i Ryssland – och tidpunkten var förstås oktober 1917.
Däremot började till exempel den tyska aktiemarknaden stiga efter att Hitler tog makten 1934, och fortsatte uppåt även under kriget. Marknaden stängdes först i augusti 1944. När den tyska aktiemarknaden öppnades år 1948 sjönk kurserna hela 91 procent från de nivåer som man hade då marknaden stängdes fyra år tidigare. Det var det största kursraset som de stora så kallade utvecklade marknaderna har upplevt under de senaste hundra åren.
Det största klivet uppåt skedde också i Tyskland – genast året därpå! De tyska aktierna blev 154 procent dyrare under 1949 och i slutet av 1950 var de redan uppe på samma nivå som 1934. Detta i reala siffror, inflationen borträknad.
Många riskformer. Politisk risk kan också komma i andra former än krig och maktskiften. En av de kraftigaste hälsopolitiska trenderna i västvärlden under de senaste 20 åren har varit försöken att minska tobakens skadliga effekter genom beskattning av cigaretter samt begränsningar och förbud mot rökande.
Trots detta har indexet som följer utvecklingen av tobaksbolagens aktier avkastat nästan 12 procent per år sedan 1995, klart bättre än det motsvarande allmänna världsindexet, som har haft en årlig avkastning på lite över 5 procent.
Risker förknippade med den hälsopolitiska trenden har ändå gjort att en del stora investerare, framför allt pensionsfonder, låtit bli att investera i tobaksbolag. Det har i sin tur lett till hård kritik när beslutet har drabbat avkastningarna.
En annan form av politisk risk ser vi just nu på vår hemma-marknad. Finansministeriet håller för tillfället på att tillsätta en arbetsgrupp som ska se över beskattningen av placerande. I det här skedet är det omöjligt att förutse om detta leder till större förändringar, men åtminstone en åtstramning av beskattningen för placerande via olika försäkringar eller så kallade kapitaliseringsavtal lär vara på agendan. Detta är en riskfaktor både för dem som placerar i dylika produkter och för deras leverantörer.
Vilka är lärdomarna? Finns det något konkret man som investerare kan lära sig av historiska marknadsreaktioner på politiska händelser, alltså politisk risk? Inte så mycket, egentligen. Många olika typer av politiska risker är ganska lätta att identifiera, men deras inverkan på aktiekurserna är inte alls lätt att förutse. Marknaden, alltså andra människor och deras placeringsbeslut, kan fungera på överraskande sätt som inte alltid verkar rationella.
Å andra sidan behöver placeraren kanske inte fundera så väldigt mycket på faror som lyfts fram av nyhetsmedierna, varken fakta om nuet eller spekulationer om framtiden. Exemplen ovan visar att avkastningen för en långsiktig placerare kan bli god trots stor samhällelig och internationell turbulens.
Visst är det också logiskt. Avkastningen kommer genom att bolagen som man äger, antingen direkt eller via fonder, sköter sin affärsverksamhet på ett lönsamt sätt. Tillväxten i affärerna drivs i sin tur av allmän ekonomisk tillväxt, ökad produktivitet och konsumtion. Vi kan kanske anta att folk fortsätter att äta, bo, resa, klä sig och roa sig trots makt-skiften eller politiska skandaler.
Effekterna av politiska risker kan således kontrolleras med samma enkla metoder som även annars utgör grunderna för rationellt placerande: god diversifiering, koll på placerandets kostnader och långsiktighet. Politiker och medierna kanske skäller, men karavanen med avkastande placeringar drar vidare.
