Vi hoppas alla lyfta en hyfsad pension efter cirka 42 år av förvärvsarbete. Pensioner är viktiga, men få har en klar bild av hur de fungerar. Jag får ofta frågor om pensioner och pensionsbolag. Åsikterna florerar: folket, pensionsbolagen, samarbetsparter och lobbare. De nuvarande pensionssystemen i Finland och Sverige är problematiska och kräver omedelbar uppmärksamhet:
– Vanligt folk får betydligt mindre pension än de borde.
– Pensionsbolagens aktiviteter är inte transparenta.
För att förstå och lösa dessa problem bör man veta hur pensioner ackumuleras och administreras. Först behandlar jag pensionsfrågans grunder. I senare nummer förklarar jag problemen och föreslår hur de kan hanteras.
Det finns två huvudtyper av pensionsplaner. Den första är att du investerar i aktier, obligationer och fastigheter under dina aktiva arbetsår och tar ut alla resulterande tillgångar vid pensioneringen. Det här kan göras direkt eller genom en förmedlare. I Finland kan man också investera små belopp i frivilliga privata pensionsplaner, vilket ger en liten skattefördel. Emellertid är modellen inte tillgänglig för stora belopp, och administrationskostnaderna äter upp merparten av nämnda skatteförmån.
I Sverige betalar företagen in upp till 30 procent av arbetstagarens bruttolön till sådana pensionsplaner. Denna investering plus eventuell avkastning är allt man får i arbetspension. Man lyfter intäkter från investeringen över tid (räntor, hyror och dividender), och kapitalvinster eller förluster om man stegvis säljer investeringarna (vinsterna minus förluster och skatter) om inkomsten är för låg.
När investeringarna har realiserats finns inga reserver kvar. Om man dör förrän man förbrukat alla tillgångar ärvs pengarna av familjen. Investeringarna innebär risk för förlust eller möjlighet till vinst och de kan bli helt värdelösa.
Detta kan delvis undvikas genom differentierade investeringsinstrument. Skattesatsen kan ändras med tiden, till din fördel eller förlust. Investerar man genom förmedlare – investeringsfonder, fondförvaltare eller pensionsbolag – kan de vara dyra, inkompetenta, ohederliga eller gå i konkurs. Inget av de nämnda exemplen är egentliga pensionsplaner, vad de än framställer sig som; de är blott enkla sparplaner med slumpartade skatteförmåner.
Risken att stå barskrapad förrän man dör är ett reellt problem. Lösningen är ett äkta pensionsförsäkringssystem.
Finlands arbetspensionssystem finns till för förvärvsarbetande. Folkpensionsanstalten FPA (Kela) finns till för dem som inte jobbar, eller inte kan jobba, och ger endast en mycket låg pension.
Inom arbetspensionssystemet inbetalas varje månad 22 procent av arbetstagarens bruttolön till ett pensionsförsäkringsbolag (Ilmarinen, Varma, Keva, Statens Pensionsfond med flera). Både FPA och arbetspensionssystemet grundar sig på lagar och strikta bestämmelser, och garanteras av riksdagen, med andra ord skattebetalarna.
Du betalar cirka 4 procent och din arbetsgivare 18 procent. Pengarna investeras i en diversifierad portfölj med olika tillgångar, och intäkterna och kapitalet används till att betala pension fram till din död. Pensionssumman blir kring 60 procent av din sista lön.
Summan som månatligen inbetalas till pensionssystemet bygger på en matematisk kalkyl av förväntad livslängd och på vad fonderna väntas förtjäna på investeringarna. Ju tidigare folk dör, och/eller ju högre avkastning på investeringen, desto mer pengar finns för framtida pensionsutbetalningar – och vice versa.
Höjd pensionsålder ökar också tillgångarna i fonderna eftersom det blir fler månatliga 22 procents inbetalningar och färre pensionärer. Om folk i snitt inte lever längre, blir den genomsnittliga pensionstiden kortare och lämnar mer pengar kvar i fonden.
Denna sistnämnda pensionstyp är klart överlägsen den förra, eftersom det är ett verkligt pensionsförsäkringssystem. Det är i själva verket jämförbart med en vanlig bil- eller hemförsäkring där riskerna är spridda över hela befolkningen.
Den förstnämnda pensionstypen är faktiskt inte särskilt användbar som pensionsplan för vanligt folk, men däremot extremt profitabel för investeringsfonder, pensionsbolag, banker och fondförvaltare. De kan inhösta rejäla provisioner utan att själva ta några risker. Pensionären får bara det som blir kvar när investeringarna realiseras, minus alla avgifter och skatter.
Observera att pensionären bär alla risker och svarar för alla kostnader. Ett bra pensionssystem, som beskrivs ovan, är verkligt viktigt att ha. Emellertid är också direkta långtidsinvesteringar – i ett eget hem, aktier, obligationer och depositioner, eller intressanta lågkostnadsinvesteringsfonder – vettiga tilltag för vanligt folk. Men kalla dem inte för pensionssystem!
