Finland har på kort tid blivit en väldrillad vinnation, där cavabuteljen, vittvinsflaskan eller rödvinsdunken pryder festbordet året runt. Att vi i grund och botten är ett ölfolk märks inte alltid då vi sätter oss till bords. Ölet är i regel det ljusa lagerölet, oavsett om det är biff, julskinka, skaldjur eller fisk på tallriken. En stor del av befolkningen vet minsann skillnaden på Cabernet Sauvignon och Pinot Noir. Men att matcha en ale eller pilsner till en måltid lyckas fortfarande av väldigt få medborgare i ölnationen Finland.
Som tur blåser det friska nya ölvindar i landet. På bara några år har mikrobryggerier och pubar börjat erbjuda ett intressant utbud av brygder av stor smakvariation. Lägger man till Alkos utbud av starköl och supermarketarnas ofta välförsedda hyllor blir utbudet riktigt intressant. Samtidigt har några modiga krögare och sommelierer äntligen lyft fram dessa öl som ett alternativ till vin på restauranger. Den positiva utvecklingen bromsas fortfarande av myndigheternas helt ologiska beslut att inte låta mikrobryggerierna sälja sina starköl åt kunder direkt från bryggerierna.
Då man matchar öl med mat följer man samma system som med viner, det vill säga två olika metoder: att endera kontrastera smaker eller att para ihop dem. Ett exempel på kontrastering är till exempel ett starkt, sötaktigt klosteröl med en salt ost, medan en bra parning kan vara ett lätt rökigt, maltigt julöl med en lättrökt skinka.
Vilket öl ska då serveras till julbordet? Svaret: välj två olika öl. Ett som ska matcha de salta, kraftiga och syrliga smakerna på fiskbordet. Ett perfekt val är kall humlestark pilsner, som med sin friska, lite torra humlestyrka och kolsyra fräschar upp smaken efter en sillbit eller fiskrom med stark lök. Ett bra exempel är eleganta och örtigt humlade Stallhagens Julpilsner. Vill man dricka rödvin med skinkan väljer man alltså först en frisk pilsner eller ett humlerikt ljust julöl till fisken, speciellt om det serveras snaps.
Till skinkölet krävs mer kropp, sötma och fyllighet än i bulkölen. Här måste vi hoppa ur vårt traditionella öltänk och välja till exempel holländska La Trappe Bockbier. Låt inte alkoholstyrkan i dessa öl avskräcka – i ett lyckat öl är alkoholen väl balanserad med helheten och lyfter upp hela smakpaletten. Och detta med betydligt färre procent än genomsnittsvinet. Andra goda val till skinkan är kraftiga winter ales av brittisk typ eller belgisk ale.
Men Julölen då? Våra traditionella mörka nordiska julöl hör självklart hemma i vårt julfirande. Men om man väljer ett julöl som saknar tillräcklig humlebeska kan de med sin rostade, lite söta maltighet bli lite tafatta att stå emot julbordets smakcirkus. Många av julölen kan med vissa kompromisser drickas till både fiskbord och skinka. Men glöm inte heller julölen som en njutning i sig med betydligt mer smak än våra standardöl.
En stor njutning är att i lugn och ro avnjuta en stark julöl, ett fylligt vinteröl eller ett glas fruktigt och sötaktigt klosteröl med en god bok. Efter den stunden smakar lagerölet aldrig som förr.
Kenneth Nars
