Niklas Odenwall vid Nordnet vill inspirera varje finländare att ta ansvar för sin finansiella framtid i gör-det-själv-anda.
Att utmana status quo gör ont. Inom affärsverksamhet ska det leda till bättre, effektivare och snabbare resultat. Samt billigare, ur kundens synvinkel. Men den regeln tycks sällan gälla inom den traditionsbundna och prestigeladdade bankvärlden.
Det anser Niklas Odenwall som basar för det webbaserade aktiemäkleriet Nordnet i Finland.
”Hur mycket är du färdig att avstå från idag för att kunna ha mer i framtiden? Hur mycket stryk är du redo att ta under vägen? Gemene finländare är inte så van att tänka i dessa banor.”
Risk är ett neutralt begrepp, inte alls något negativt, betonar han.
Nordnets landschef Niklas Odenwall tar sina risker i skogen.
Nordnet startade i Sverige som ett rent do-it-yourself online-mäklarhus 1996, samtidigt som internet slog igenom. Då Odenwall blev headhuntad av bolaget 2011 hade bankbranschen tickat i hans bakhuvud i en tid tack vare värv vid unga år. För en man som gillar siffror lockade speciellt Nordnets underdog-attityd.
”Jag gillar vår utmanarposition: att få folk att tänka i banor kring att placera och investera. Varje gemen person, även en som saknar ekonomisk utbildning, kan börja spara enkelt och kostnadsfritt. Den finska banksektorn är tyvärr ganska långsam, inte så värst modern, och tar ut höga priser eftersom den sitter fast i gamla system och beteenden.”
Typiskt nog är Finland en av de få länderna i Västeuropa med köp- och säljavgifter för fonder. Finska fonder har i snitt en administrationsavgift på 1,6 procent. Köparna, alltså bankkunderna startar i brant uppförsbacke medan banken skrattar hela vägen … just det: till banken.
Do-it-yourself. Nordnets kärnbudskap tiger traditionella banker helst om: att kunden själv kan ta ansvar för sina pengar och bli medveten om att det går att behålla en större andel av kakan, det vill säga avkastningen.
Hur kom nationalekonomen Odenwall egentligen hit? Allt började 1971 då pappan jobbade vid Esso (nuvarande Exxon Mobil) som hade en stor oljehamn i Kotka.
”Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om staden, jag bodde där bara de sex första månaderna av mitt liv. Jag är uppvuxen i Esbo. Senare bar det av till Åbo, en suverän studiestad. Som så många andra återvände jag dit de flesta jobben finns: huvudstaden. Både för mig och för flera kompisar stämmer det att Åbo Akademi är Svenskfinlands största äktenskapsförmedling.”
Innan hemflytten hann Odenwall inleda Nordeas Young Professionals trainee-program i Åbo för blivande bankdirektörer. Ironiskt, eftersom hans jobb numera går ut på att utmana storbanker.
”Man började vid kassan och flyttades runt i olika funktioner, jag han jobba där bara i tre månader. Kanske var det tidens anda, eller så var man ung och fräsch. Jag hade nämligen sökt flera andra jobb och fick många erbjudanden. Alla kompisar hade redan flyttat tillbaka till Helsingfors, jag kallades på intervju till investeringsbanken Conventum (köptes av Pohjola 2001, red.anm.) där jag började som aktiemäklare.”
Dotcom. Vid upptrappningen till IT-bubblan kunde man blint kasta in pengar på börsen och luta sig tillbaka medan summorna mångdubblades. Tills kraschen.
”Sen ville jag prova något annat och jobbade på TeliaSonera i elva år, mest med internationell försäljning. Jag började i själva verket på Telia och har med några få undantag rapporterat till svenskar hela karriären.”
I en arbetsmiljö med kontor i hundratals länder lär man sig språkens betydelse samt respekt för kulturella skillnader. Diplomati bär längst.
”Den största lärdomen var vikten av att få hela bolaget bakom sig för att betjäna kunden – så att lokala filialer inte börjar styra den globala affärsverksamheten.”
Sonera var tekniskt betydligt mer avancerat än Telia, som dock räddades av sin egen försiktighet.
”I långa loppet avgjordes spelet då det mer aggressiva Sonera schabblade bort 3,9 miljarder euro på 3G-licenser i Tyskland och blev uppköpta, även om man politiskt korrekt talade om fusion. Svenskarna är stilens och mjukhetens mästare, snart började finnarna falla ur styrelsen.”
Vid fusionen fick Odenwall ofta en sorts brobyggarroll vid kontakten med svenskarna.
”Det kändes tragikomiskt då jag tvingades förklara för svenska kolleger vad som egentligen pågick då finska chefer började skaka galler (avlyssningsskandalen 1998–2001, red.anm.).”
Vid skrivande stund blev det klart att bolaget ska heta Telia Company för att signalera en ny tid efter härvor med korruptionsmisstankar, varumärket Sonera går till historien.
Heureka. Vi vill väcka aha-upplevelsen hos kunden, komma åt den aktiva spararen som är intresserad av sin egen finansiella framtid, säger Niklas Odenwall.
Sjuårskrisen. Efter sju år började Odenwall sakna bankbranschen och tänkte att han skulle göra något annat nu då han ’vuxit upp’. Men sen fick han sparka igång TeliaSoneras finansverksamhet inom leasingfinansiering: IT-grunkor, skrivare, servrar, mobiltelefoner … Små och medelstora företag med finsk bokföringsstandard kan nämligen dra nytta av restvärdespositionen istället för att binda kapital.
”Efter tre och ett halvt år bestämde jag mig för att rycka mig loss och slutade innan jag hade säkrat ett nytt jobb. Jag tillbringade fyra månader hemma med vårt tredje och yngsta barn.”
Snart ringde Nordnet upp. Bolaget hade köpt Finlands största och mest avancerade onlinebank eQ, då islänningarnas pengar började ta slut 2009. eQ styckades: man behöll värdepappersförmedlingen och sålde asset management samt fondbolaget. Samtidigt växte Nordnets gamla kundstock på 15 000 med 40 000 nykomlingar.
”Priserna steg för de gamla Nordnet-kunderna och sjönk för eQ-kunderna. Ändå var eQ-klienterna inte så värst nöjda eftersom eQ nog på den tiden var tekniskt mer avancerat. Men vi har gjort en jättevandring, nu har vi Finlands nöjdaste kunder inom investering och sparande.”
Läs hela artikeln i papperstidningen på pekplatta eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Torsten Fagerholm text
Karl Vilhjálmsson foto
