Enligt en studie finansierad av Nasas Goddard Space Flight Center kan världen som vi tar för given idag kollapsa inom några decennier, utdraget eller plötsligt.
”Kan” står för snabba globala åtgärder att bromsa katastrofen.
Rapporten Human And Nature Dynamics (HANDY): Modeling Inequality and Use of Resources in the Collapse or Sustainability of Societies är sammanställd av matematikern Safa Motesharrei. Modellen analyserar fem avgörande element: överbefolkning, klimat, vattenresurser, jordbruk och energiproduktion. När dessa faktorer samtidigt når en kritisk punkt uppstår förutsättningar för att komplexa samhällsstrukturer kollapsar.
Enligt Motesharrei har alla civilisationer som brutit samman de senaste 5 000 åren två gemensamma nämnare: obalans mellan resursanvändning och ekologisk bärkraft, och ekonomisk ojämlikhet – en rik elit, och de fattiga massorna som med sitt arbete skapar rikedomen. Den materiella klyftan mellan klasserna är motorvägen till undergången. Omvänt: enda sättet att rädda civilisationen är att fördela resurser och välstånd rättvisare.
Nafeez Ahmad har i en uppmärksammad artikel i The Guardian sammanfattat HANDY-rapporten som fått massiv genomslagskraft. Ahmad är författare till bland annat A User’s Guide to the Crisis of Civilisation.
Du har blivit varnad. Paul Ehrlichs chockbok The Population Bomb utkom 1968. Romklubbens rapport The Limits to Growth år 1972, då världens befolkning var 3,8 miljarder, gav västvärlden skrämselhicka som ett par år senare förvärrades av oljekrisen.
Domedagsrapporter är obekväma, de diskuteras ett tag, och misstänkliggörs metodiskt där de hotar vitala ekonomiska intressen. Rapporterna har duggat tätt på 2000-talet. IT ger effektiva analysredskap.
Världens befolkning är nu 7,2 miljarder, och växer. Sedan 2013 konsumerar vi mer än jorden kan producera. Detta är inte bara av teoretiskt intresse.
Namn i katastrofkontext är prognostikern Gerald Celente, Madhusree Mukerjee, John Vidal, John Michael Greer, William R. Catton, Chris Clugston, Michael Ruppert, Fred Guteri. Ehrlich, fortsatt stridbar, menar att befolkningsökningen ger bara tio procents chans att undvika sammanbrott.
Teknologin räddar oss, eller? Motesharrei avfärdar katastrofskeptikernas utvecklingsoptimistiska argument: ”Teknologiska innovationer kan ge effektivare resursanvändning, men tenderar också att öka både per capita-konsumtionen och resursexploateringen, så att konsumtionen äter upp den effektiverade resursanvändningen.”
De teknologiska fördelarna stöttar det existerande, överbelastade systemet och för oss oundvikligen allt närmare kollapsen. Överkomplexa, överbefolkade, överkonsumerande samhällen måste lägga om levnadsvanor och se över prioriteter.
Hotet från rymden. Sanningen finns därute, enligt Sagan. Liksom också lömska rymdmarodörer som trots monitoring kan kränka det globala luftrummet, rentav åsamka skada. Förbiflygningar med frågetecken är identifierade rymdobjekt på väg hitåt: bland annat asteroiderna Aphnosis år 2036, och 2011 AG5 år 2040. Men som färska exempel har visat, kan inte alla himlakroppars banor kalkyleras till sista decimalen, och inte alla observeras förrän de redan är i solsystemets farstu.
Detsamma gäller naturkatastrofer och människofabricerade hot. Att identifiera svaga signaler, kommunicera och korsköra data kan ge tid att förbereda och lindra chocken, antingen den härrör sig från tektonik, klimat, eller avsiktlig skadegörelse, som cyber- eller nanotekniska attacker.
För många om kakan. Civilisationer har liksom biologiska arter en ändlig livscykel som är knuten till egna val och strategier och avhängig yttre oförhandlingsbara faktorer: kosmiska, geologiska och ekologiska katastrofer.
I takt med ökad social komplexitet följer utplåning inte alltid evolutionslagen om de mest lämpades överlevnad. Den industrialiserade världen expanderar i takt med pådriven tillväxt. Principen om individens okränkbarhet och rätt till (så långt medicinskt möjligt!) evigt liv står i konflikt med artens kollektiva intresse. När minst 9 miljarder 2050 ska äta och fortsätta att föröka sig kan det naturliga urvalet bli att äta varandra. Det är också mest ekologiskt.
Valet står mellan att drastiskt bromsa barnalstringen, eller att förkorta den artificiellt uttänjda snittlivslängden. Tidigare civilisationer har praktiserat detta. Industriländerna förvarar de allt äldre åldringarna på äldreboende eller långvård.
Ragnhild Artimo Text
