Företag har satt i system att roffa åt sig webbadresser när de blir lediga. Efter att marknaden för .fi-domäner öppnades upp för internationella aktörer har kampen om de begagnade webbadresserna hårdnat.
”När jag var liten tyckte jag om att spela ishockey på den lokala hockeyrinken. Pucken hamnade ibland utanför rinken och eftersom det var djup snö var det svårt att hitta den. Några dagar senare kunde man köpa pucken av en kille som hade samlat ihop dem utanför rinken. Det kostade inte mycket, så folk brukade köpa puckarna, även om det var lite konstigt att köpa en puck som redan hade ens namn skrivet på den.
Någonting motsvarande hände en vän. Hans domännamn hade upphört att gälla och någon annan hade registrerat hans domän. När jag frågade om företaget var villigt att ge domänen tillbaka fick jag ett pris. 1 750 euro plus moms, för en domän som vanligtvis kostar 15–25 euro per år”.
Så skrev Håkan Lövdahl i ett inlägg på Linkedin tidigare i år. Lövdahl driver ett företag som säljer it-lösningar till små och medelstora företag. Han registrerade sin första domän 1999 och har jobbat med webbhosting och domänregistrering sedan dess. Det här var första gången som någon av hans bekanta så uppenbart blivit snuvad på sin domän.
Bakgrunden ligger i en reform 2016, då reglerna för vem som får registrera en .fi-webbadress förnyades. Numera måste det ske via en registrator, en mellanhand som upprätthåller domänen och sköter kontakten till Transport- och kommunikationsverket (Traficom). Förr kunde privatpersoner sköta registreringen direkt till myndigheten.
Lövdahls vän hade registrerat sin domän före reformen och hade därför inte fått någon påminnelse om att domänen skulle förnyas. ”21 sekunder efter att giltighetstiden upphörde hade ett företag tagit över domänen.”
Varför tycker du att det är fel?
”Deras affärsidé går ut på att blockera andras domäner och pressa den tidigare ägaren på pengar. Juridiskt gör de säkert inget fel, men moraliskt är det tvivelaktigt.”
E-posten slutar fungera. Juhani Juselius, ledande sakkunnig på Traficom, tycker att reglerna för domännamn är tydliga. Om .fi-domännamnets giltighetstid går ut utan att det förnyas får domännamnet en skyddstid på en månad. Domännamnet fungerar inte under skyddstiden, vilket betyder att webbsidor eller e-post som använder domännamnet inte heller fungerar. Under skyddstiden är det bara den gamla ägaren som kan köpa domänen på nytt.
”Efter att skyddstiden gått ut kan vem som helst ansöka om domännamnet. Skyddstiden på en månad är tillräcklig eftersom den gamla användaren under den tiden kan antas notera att webbsidorna och e-post har slutat fungera.”
Som så många andra fenomen på internet finns det ett slagkraftigt namn för verksamheten. Att registrera någon annans domän omedelbart efter att giltighetstiden tar slut kallas för drop-catching. Att på förhand lista ut vilka adresser som kommer att vara eftertraktade och köpa dem först, kallas att parkera adresser. Cybersquatting innebär att man registrerar domännamn som liknar någon annans varumärke för egen vinning. Drop-catching är professionell verksamhet. Så länge man inte kränker ett skyddat namn eller varumärke är det helt och hållet lagligt.
Sören Jonsson text
Läs hela artikeln i papperstidningen.
