Var var du när du första gången fick höra om det nya viruset som spred sig i Kina? Jag var på semester i Thailand och reagerade inte alls när min man läste om viruset i Bangkok Post.
”Jasså en epidemi i Kina, okej. Det berör inte mig.”
Nu många månader senare är jag nästan van vid undantagstillståndet som råder. Jag träffar inte mina vänner, jag går inte på gym och jag äter ingen restauranglunch. Det är trångt hemma när tonåringarna går i skola i sitt rum och när min make jobbar i vardagsrummet.
Det ser likadant ut hos mina vänner som bor i Zürich eller Bryssel. Jag kan inte säga när jag åter kan träffa dem eller när jag på nytt vågar boka de inhiberade affärsresorna.
Coronavirus är osynliga och snabba. Vanligtvis brukar virus antingen vara smittsamma eller dödliga, men det här viruset är både och. Du kan smitta andra utan att du vet om att du bär på viruset. Om du insjuknar är behandlingssättet desamma som under medeltiden: att vila sig, dricka mycket och isolera sig från andra. Endast i allvarliga fall får du sjukhusvård där man hjälper dig att andas.
Inte undra på att coronaviruset har fått dödsångesten på tapeten. Andra människor är ett hot. Viruset känner inga nationsgränser utan tar sig över dem.
Coronakrisen stängde Finlands yttre gränser och lade en specialmur runt Nyland.
Estniska läkare och byggarbetare blev i Tallinn. Men man försökte hålla arbetsvägen öppen för de finländska sjukskötare som pendlar mellan Finland och Sverige i norr.
Det blev brist på skyddsutrustning och provtagningstillbehör. Det visade sig att de flesta munskydd tillverkas i Kina, och naturligtvis just i Wuhan, där coronaviruset började spridas. Europas största fabrik av provstickor låg förstås i Lombardiet, som var en av de värst drabbade smitthärdarna i Italien.
Svenskarna var avundsjuka på att den finländska Försörjningsberedskapscentralens lager av förnödenheter, som inte räckte till just något. Finländarna och resten av världen förundrade sig över svenskarnas linje som gick ut på att låta skolor och skidcenter vara öppna då andra länder valde att stänga dem.
Coronaviruset orsakade en global kris som fick nationer att göra sig skyldiga till rena rama snatteri. Skyddsutrustning stoppades vid gränserna och långtradare fick vända om.
Företag fick plötsligt inte längre exportera vissa varor till grannländer. Leveranskedjan som lagts ut visade sig sig vara en riskfaktor. Men trots det är en global kris inte samma sak som globaliseringens kris. Om problemet inte känner några gränser ska då inte heller lösningarna stanna vid gränserna.
Forskargrupper i hela världen försöker nu hitta sätt att skydda människor från coronaviruset. Andra länder kunde ta lärdom av Asien där bland annat Kina, Singapore och Taiwan var tvungna att lära sig leva med epidemin.
Hjälpen är också konkret. I Finland hyrde Mehiläinen tillsammans med en stor skara företag en egen Airbus som de transporterade prov för att bli analyserade i Sydkorea. I början av april hade det sydkoreanska laboratoriet testat dubbelt så många prov som Finlands alla laboratorier hade hunnit testa.
Via öppna gränser och ett öppet informationsflöde kan man köpa kunnande där det är mest kostnadseffektivt. Kostnadseffektivitet betyder inte bara det lägsta priset, utan det som ger mest valuta för pengarna.
Andra länders erfarenheter av att övervinna pandemin är oerhört viktiga för ett litet litet land som Finland med öppen ekonomi. Vi har inte råd att hålla landet stängt tills den sista coronapatienten är frisk. Vi har inte heller råd att uppfinna alla skyddsmetoder själv.
Tid är för dyrbar. Vårens isolering kostade över en miljard euro per vecka i förlorad bnp. Än mer har det kostat i förlorat välbefinnande.
Coronakrisen gjorde att patienter som hade tänkt sköta sina tänder eller undersöka sitt blodsocker sköt upp sina läkarbesök. Hälsan blir inte bättre av att söla med vårdstarten – tvärtom.
Alla företag kommer inte att klara en lång isolering. Arbetstillfällen hinner gå om intet. De krympande skatteintäkterna måste lappas med statslån.
Finland har varit en storvinnare tack vare globaliseringen. Vi är det i framtiden också. Om bara människor, varor och kapital får röra sig fortsatt fritt.