LO och V, rötterna bleknar

7 november 2019

LO-ordföranden Karl Petter Thorwaldsson berättade stolt att han fått stormande applåder när han på ett ”historiskt” möte i Göteborg talade på Vänsterpartiets partidagar. Det var enligt olika referat ett brandtal mot fascism och nazism som han säger sprider sig i Västeuropa. Thorwaldsson togs emot och avtackades av V:s partiledare Jonas Sjöstedt som i sin vuxna ungdom var extremkommunist, medlem i Kommunistisk Ungdom från 1978. Elva år senare började Berlinmuren mellan DDR/Östberlin och Västtyskland/Västberlin rivas, vilket kommer att firas i alla demokratier om några dagar från 9 november. Andra historiska årtal i sammanhanget: 1939 ingick kommunistiska Sovjetunionen och Nazi-Tyskland en hemlig pakt (Molotov-Ribbentrop) som innebar att de delade upp Europa mellan sig, Stalin fick fria händer i Öst, Hitler i Väst, Polen delades. Det är på grund av pakten kommunism/nazism som det officiella Ryssland nu inte vill tala om Andra Världskriget 1939-45, där heter det Stora Fosterländska Kriget 1941-45. 1989 i januari, det år Östtyskland formellt fyllde 40 år som DDR, åkte statsminister Ingvar Carlsson (S) till Östberlin och diktator Erich Honnecker (uppvaktade eller fick tillträde). Till Ingvar Carlssons försvar kan anföras att han tog upp frågan om återförening för åtta gifta par där ena maken hamnat bakom ”järnridån”, Carlsson lär ha fått loss dem. Och visst finns det argument för goda förbindelser med diktaturer, både handel, idrott, turism och samtal mellan politiker (Kina är ett av många exempel idag, Kuba är på väg via kommande svenskt regeringsbeslut). Ingvar Carlssons kritik mot det ”andra samhällssystemet” var så inlindad som artigheten krävde, smakligare än när Palme och Schori kramade Fidel Castro inför storpublik. Mot Carlsson kan anföras att han besökte DDR-ledningen det år den firade 40-årsjubileum och när demokratiska oppositionella redan börjat få kommunistregimen i gungning. Bilder spreds över världen av två leende regeringschefer knappt tio månader innan DDR vältes omkull. På Vänsterpartiets möte i Göteborg var det många som då var med i VPK, Vänsterpartiet Kommunisterna, och som var negativa till att västdemokratin segrade över kommunismen.

LO-ordföranden Karl Petter Thorwaldsson berättade stolt att han fått stormande applåder när han på ett ”historiskt” möte i Göteborg talade på Vänsterpartiets partidagar. Det var enligt olika referat ett brandtal mot fascism och nazism som han säger sprider sig i Västeuropa.

Thorwaldsson togs emot och avtackades av V:s partiledare Jonas Sjöstedt som i sin vuxna ungdom var extremkommunist, medlem i Kommunistisk Ungdom från 1978. Elva år senare började Berlinmuren mellan DDR/Östberlin och Västtyskland/Västberlin rivas, vilket kommer att firas i alla demokratier om några dagar från 9 november.

Andra historiska årtal i sammanhanget:

1939 ingick kommunistiska Sovjetunionen och Nazi-Tyskland en hemlig pakt (Molotov-Ribbentrop) som innebar att de delade upp Europa mellan sig, Stalin fick fria händer i Öst, Hitler i Väst, Polen delades.

Det är på grund av pakten kommunism/nazism som det officiella Ryssland nu inte vill tala om Andra Världskriget 1939-45, där heter det Stora Fosterländska Kriget 1941-45.

1989 i januari, det år Östtyskland formellt fyllde 40 år som DDR, åkte statsminister Ingvar Carlsson (S) till Östberlin och diktator Erich Honnecker (uppvaktade eller fick tillträde).

Till Ingvar Carlssons försvar kan anföras att han tog upp frågan om återförening för åtta gifta par där ena maken hamnat bakom ”järnridån”, Carlsson lär ha fått loss dem. Och visst finns det argument för goda förbindelser med diktaturer, både handel, idrott, turism och samtal mellan politiker (Kina är ett av många exempel idag, Kuba är på väg via kommande svenskt regeringsbeslut).

Ingvar Carlssons kritik mot det ”andra samhällssystemet” var så inlindad som artigheten krävde, smakligare än när Palme och Schori kramade Fidel Castro inför storpublik.

Mot Carlsson kan anföras att han besökte DDR-ledningen det år den firade 40-årsjubileum och när demokratiska oppositionella redan börjat få kommunistregimen i gungning. Bilder spreds över världen av två leende regeringschefer knappt tio månader innan DDR vältes omkull.

På Vänsterpartiets möte i Göteborg var det många som då var med i VPK, Vänsterpartiet Kommunisterna, och som var negativa till att västdemokratin segrade över kommunismen.