Text: Bo Ingves
Negativa räntor gör kontanthanteringen till ny vetenskap.
Det är inte länge sedan ränteplaceringar var ett bergsäkert sätt att få avkastning på kapital som placerades tryggt för en kort tid för att upprätthålla företagens betalningsberedskap. Nu är målsättningen närmast att minimera förlusten på dessa placeringar.
Franska kapitalförvaltaren Amundi har sett en affärsnisch i det här läget och erbjuder specialkomponerade ränteprodukter som kan ge bättre avkastning än till exempel bankkonto eller investeringar direkt i statsobligationer.
Tänket ställt på huvudet. Thierry Darmon, chef för Amundis eurobaserade ränteplaceringar, konstaterar att likviditetshanteringen tidigare var företagens minst riskfyllda del då räntepapperen gav en stabil avkastning.
”Nu är läget ett helt annat när ECB erbjuder en ränta på -0,4 procent åt en bank som vill parkera sina medel där. Det här har lett till att räntorna på exempelvis tyska statsobligationer har landat på minussidan”, säger han.
De negativa räntorna är inbyggda i räntemarknaden, men på ett speciellt sätt.
”Då exempelvis Tyskland emitterar statsobligationer för att återfinansiera sina lån kan obligationerna inte ha negativ ränta; då skulle köparen betala ränta till utfärdaren.”
I stället får obligationen ett värde på till exempel 110 procent. Sedan är den årliga räntan noll och när obligationen löses in är värdet 100.
”Köparen betalar alltså mera än vad obligationen är värd i slutändan. På det här sättet fungerar räntemarknaden i praktiken för att hantera de negativa räntorna”, säger Darmon.
Men hur kan man som investerare då få någon vinst?
”Kort sagt: i dag får du ingen vinst på kortare ränteplaceringar”, säger Darmon.
”Men alltid när du investerar måste du väga olika alternativ mot varandra. Just nu finns det bara negativa räntealternativ när investeringshorisonten är kort. Det här är inte aktuellt för privatpersoner, men nog för stora företag som måste ha likvida medel placerade så lönsamt och tryggt som möjligt för att sköta sina löpande utgifter.”
Behovshorisont. Det speciella med Amundis likviditetsprodukter är enligt Darmon att de utgår från företagens behovshorisont, alltså hur medel placeras för olika typer av kapitalbehov utgående från när pengarna behövs.
Det är ett tänkesätt som enligt honom har blivit vanligt på ekonomiavdelningarna först under de allra senaste åren.
”Vi delar in företagens penningbehov i operativt kapital, som har en investeringshorisont på en till drygt tre månader, och strategiskt kapital som har en investeringshorisont på upp till ett år.”
Huvudregeln är att räntan är sämre ju kortare räntepapper det är frågan om.
”För att kunna erbjuda bättre avkastning har vi komponerat ihop fonderna av räntepapper med längre löptid och med olika typer av räntebärande investeringsinstrument.”
För de kortaste likviditetsbehoven erbjuder Amundi penningmarknadsfonder, antingen normala eller riktigt korta, och för längre investeringshorisonter obligationer av olika slag och löptid.
”Bankerna är en helt ny kundgrupp för våra korta ränteprodukter. Dessa produkter ger en klart högre avkastning än Eonia, Euro Overnight Index Average, och underlättar bankernas likviditetshantering”, säger Darmon.
Då Amundi tidigare arbetade så gott som helt i Frankrike har verksamheten nu ökat utanför landets gränser.
”I det här marknadssegmentet, att agera likvidetsförvaltare åt stora bolag, banker och försäkringsbolag, har vi i dag placeringar
värda nästan 200 miljarder euro. I Finland har vi fått en god kundbas vilket är ett tecken på att produkterna håller måttet.”
