Danmark, som håller på att bli mitt nya hemland, är spännande på många sätt. Danskarna har en avslappnad attityd till många saker, inkluderande uttal och alkoholpolitik, och ses allmänt som en rätt lugn kultur där man inte stressar i onödan. Därför är det extra intressant att observera hur ambitiöst landet trots allt kan vara, särskilt när det gäller innovation och förnyelse.
Alf Rehn är professor för innovation, design och ledarskap vid Syddansk Universitet.
Danmark har satsat stort på robotik och drönare, utan att för den skull ha varit säkra på framgångar i dessa fält. Landet har satt upp ambitiösa mål vad gäller klimatfrågor och cirkulär ekonomi – inkluderande att vara koldioxidneutrala 2025 och enbart använda förnyelsebar energi 2050. Man eftersträvar att mångdubbla åkerarealen för organisk odling, och vissa talar om att göra landet till det första större jordbruks-landet som blir 100 procent organiskt.
Måttstockar. Jag skriver inte detta för att blint hylla Danmark – landet har onekligen sina problem och skavanker – utan för att illustrera behovet av ambition för innovation. Alltför ofta talar länder, och för den delen även företag, om innovation som om det var något man bara bestämde sig för att göra. Innovation för innovationens skull, typ.
Vad man glömmer då är att innovation, för att bli sant betydelsefull, måste svara mot ett ambitiöst mål. Utan denna ambition att göra/bygga/förändra saknar vi en meningsfull måttstock för våra satsningar, ett ramverk för våra aktiviteter. Givetvis inte så att avsaknaden av ambition skulle göra innovation omöjlig, men den gör den mera planlös och mindre benägen att svara på de sant stora frågorna i samhället.
Själv vill jag hävda att Finland långt är i en dylik situation. Visst innoverar vi, men mycket av det vi skapar är näpet snarare än nödvändigt, skoj snarare än storslaget. I brist på ett bättre ord vill jag hävda att vi saknar innovationsambition. Det är också i detta ljus vi ska se till exempel Danmarks tendens att sätta upp stora, och svåra, målsättningar för sig själv.
Månlandning. Vissa ser säkert målsättningar gällande exempelvis utsläpp eller organisk odling, eller för den delen bilfria städer, som mest ett spel för gallerierna. Man talar ofta om dylika som politiskt motiverade, och ondgör sig över hur dessa ofta kommer utan en tydlig plan hur målen ska uppnås. Detta stämmer också i många fall, och ett ambitiöst mål skapar givetvis relativt lite i sig.
Samtidigt måste man komma ihåg att en av poängerna med en stor, ambitiös målsättning är just att stimulera till nytt tänkande och ännu ej utforskade sätt att arbeta på. När John F. Kennedy 1961 uppmanade USA att samla sig kring målet med en bemannad resa till månen så hade han inte en tydlig plan för hur detta skulle uppnås. Målet var dock i sig både tydligt och konkret, och fokuserade satsningar som annars kanske inte ens formulerats ordentligt.
Drömmare behövs. Nu är givetvis inte ens de målsättningar som Danmark gjort riktigt i klass med detta. Det tycks vara tidens anda att våra ambitioner handlar mera om indexjusteringar och procenttal än om något sant storvulet. Likväl så är Danmarks strävanden vad gäller grön ekonomi och ny teknologi ändå ett exempel att lära sig från.
Finland behöver, för såväl innovation som världens utveckling i stort, fler ambitiösa mål. Inte så att vi ska kopiera Danmark, utan snarare så att vi ska se deras målsättningar som en slags miniminivå, något att överträffa. Vi har blivit för vana vid att innovation bara sker, lite här och lite där, och vaggats in i en tro att om vi bara väntar och ser så kommer innovation nog att lösa alla våra problem. I vår glada teknik-optimism pekar vi på hur mycket bättre världen ändå blivit, och tror att detta är på grund av innovationens inbyggda förmåga att lösa problem.
Detta är dock en naiv tro. Visst, innovation och teknik-utveckling har gjort fantastiskt mycket, men en viktig ingrediens i detta var de ambitiösa mål vi tidigare satte för oss själva. Vi försökte utrota sjukdom, nå månen, utforska det okända. Vi drömde storslagna drömmar. I dag fnyser vi ofta åt drömmare, och vill ha ledare som tänker pragmatiskt (läs: smått). I dag vill vi att tekniken ska drömma för oss.
Men vill vi ha sann innovation, omvälvande innovation, måste vi också manifestera en ambition. Ett klimatneutralt land är en sådan ambition, men det finns så många fler.
