Tredje sektorn måste vända sig utåt och få fram egen finansiering. Marknadsorientering innebär att man paketerar och säljer sina idéer. Kjell Skoglund vet hur.
Alla folkorganisationer borde jobba med affärslivet för att inse varifrån pengarna, som man så gärna lyfter i stöd, till syvende och sist härstammar ifrån. Det säger Kjell Skoglund, marknadsföringschef på medborgarrörelsen Pohjola-Norden.
Civila organisationer är vana vid att lyfta offentliga bidrag, vilket i extremfall kan skapa slöhet. ”I Svenskfinland är vi lite extra bortskämda tack vare fonderna.” Istället borde vi tänka mer på hur vi skapar ett starkt innehåll, och sluta vråla som kor ifall vi anser att vi får för lite stöd, anser Skoglund.
Pohjola-Norden är ingen typisk aktör inom den tredje sektorn. I fjorton år har organisationen skapat framgång genom att tänka och arbeta affärsmässigt. Syftet är att utveckla nordiskt samarbete, speciellt på den folkliga nivån. Man är opartisk och öppen för alla partier och företag.
”Det handlar om att sälja, sälja och sälja, varje dag. Ett långsiktigt och hårt arbete. Att upprätthålla personliga nätverk. Inga flugor flyger in i munnen av sig själv.”
Proffs på medelsinsamling. Kjell Skoglund har arbetat upp ett imponerande kontaktnät under sina år som Pohjola-Nordens marknadsföringschef. ”Sälj, sälj, sälj” är hans koncisa framgånsrecept.
Den tredje sektorn är i snålblåsten. Statliga och kommunala bidrag krymper. Pohjola-Norden får årligen 570 000 euro i statsbidrag. Därtill bidrar 60 stycken sponsorer totalt 390 000 euro, varav hälften i betalning, och hälften genom barteravtal. Motprestationer åt sponsorn sker i form av service inom alla områden, i gammal god ”lanthandelanda”.
Pohjola-Norden började omfattande sponsoravtal år 1999, och summorna har stigit jämnt, opåverkade av konjunktursvängningar och ett bistert företagsklimat.
”Att businessorientera sig handlar inte om att ge upp identiteten eller förstöra varumärket. Sponsoravtal är ett komplement. Alltför många inom tredje sektorn och kulturvärlden tror att pengar kommer automatiskt från himlen. Utan företagsamhet, så finns heller inga medel för kultur och välfärd”, understryker Skoglund.
Pohjola-Norden lockar företagen genom att bjuda på en arena där eliten inom politik och näringsliv, fack och arbetsgivare, samt gräsrotsfolket vid medborgarorganisationer kan mötas för att diskutera samhällsfrågor. Tillsammans dryfta Nordens framtid och konkurrenskraft.
Seminarierna ordnas kring brinnande aktuella teman med topptalare, inklusive presidenter, ministrar och gräddan inom affärslivet. Då man siktar högt, så blir det en ”bra piska, som tvingar organisationen att ständigt förnya sig och hålla verksamheten proffsig”, säger Skoglund.
Samtidigt är det viktigt för organisationen att bevara sina ideal, och inte låta kärnan i verksamheten styras utifrån.
Vad är hemligheten bakom medelsanskaffningen?
”Vi har ett dream team med nordister som har ett oerhört kontaktnät”, säger Skoglund.
Näringsutskottet inkluderar bland annat Martin Saarikangas, Ulf Sundqvist, Johnny Åkerholm, Stig Gustavsson, Carola Teir-Lehtinen, Sixten Korkman och Sture Fjäder.
”Slår man ihop dessa, så når man alla nivåer i det nordiska samhället. De får en möjlighet att påverka, föra välfärden framåt, och se till att nästa generation har det bra.”
Företagen söker mycket mer än traditionell marknadsföring och synlighet genom sponsoravtalen. Mervärdet ligger i kultur- och samhällskännedom, utbildning, nätverk, samhällsansvar och språkkunskaper. Det gynnar alla ifall folket och eliten möts för att diskutera hur man kan kombinera välfärd med ett aktivt näringsliv.
”Sponsorskap handlar om mycket mer än en logo på en broschyr. Det går ut på att nätverka tillsammans, och lyfta fram aktuella teman som berör precis alla.”
I gengäld erbjuder Pohjola-Norden rådgivning åt företag, och försöker bygga broar mellan näringslivet och den offentliga sektorn via skolningstillfällen, föreläsningar, events, resor och träffar.
Välfärdssamhället räddas inte enbart genom snack. Skoglund kastar över bollen till de folkvalda makthavarna.
”Finland har idag mycket att lära sig av Sverige. Vi klarar numera inte längre av, eller vågar inte ta svåra och snabba beslut. Den breda regeringen där den som vill minst bestämmer mest, det är vårt största dilemma.”
