Johan Grön är ny direktör för affärsområdet biogas på gasbolaget Gasum. Han har tidigare jobbat för Outotec, senast som ansvarig för affärsområdet energi- och miljöteknologi.
I vilken takt kommer distributionsnätet för fordonsgas att utvecklas i Finland?
Efterfrågan växer kraftigt i Finland med ungefär 450 registrerade gasbilar månatligen och 10 000 sålda gasbilar uppnås nu i november. Dessutom växer antalet dragare för tung landsvägstransport också i snabb takt. Gasums styrka är att vi förser våra kunder med både flytande naturgas och biogas i kombination med ett nätverk av tankstationer.
Nu har vi 18 egna biogasanläggningar i vårt nordiska nätverk. Dessutom har vi förbundit oss att ta i bruk ytterligare 35 tankstationer i Finland och nu närmar vi oss halvvägs på den färden till början av 2020-talet. Distributionsnätet sträcker sig i dagsläget till Uleåborg i norr och förstärks månatligen både i Finland och Sverige. Lyckligtvis är det också många andra aktörer som bidrar till att utvidga nätverket av tankstationer. Vi driver alla hårt på för att få nätverket utbyggt och använder oss av olika verktyg för att kunna göra användningen av biogas attraktiv. Ett exempel är Gasums nuvarande kampanj som gör det väldigt förmånligt att tanka biogas under det första året vid inköp av gasdriven personbil.
Era kunder kan välja mellan att tanka naturgas och biogas, men då man tankar bilen är produkten exakt den samma, den enda skillnaden är priset man betalar. Varför?
Oberoende om man tankar naturgas eller biogas är det metanmolekyler som kommer ut ur munstycket, men det viktigaste nu är att få en snabb tillväxt av användningen av fordonsgas för lätt och tung trafiken. Här kan man dra paralleller till utvecklingen av den svenska marknaden där biogasens andel inledningsvis var 30 procent och i dagsläget är 90 procent av försäljningen till gasfordon. I Finland väljer ungefär 50 procent av våra kunder biogas när bilen tankas och andelen ökar stadigt. Kostnadsstrukturen för naturgasen och biogasen är väldigt olika, vilket har en direkt inverkan på prissättningen. Här kan man dra paralleller till prissättningen inom elmarknaden.
Skulle det vara ett självändamål för er att sälja ren biogas?
Det är möjligt i dagsläget att tanka 100 procent ren biogas. Gasum som företag sitter på en komplett gasportfölj, där vi ser att naturgasen spelar en viktig roll då vi bygger upp efterfrågan på gas som drivmedel för fordonstrafik. Kombinationen av naturgas och biogas är en naturlig övergång mot den fullständigt fossilfria biogasen som energikälla, vilket radikalt förminskar växthusgasutsläppen med åtminstone 85 procent jämfört med fossila drivmedel.
När kommer biogas att ha samma pris som naturgas?
Produktionen av biogas är ju dyrare än produktionen av naturgas, och det gör att biogasen har högre pris. Marknaden för biogas är fortfarande under utveckling och priset på biogas är en del i en ekvation där vi även beaktar råvaran och de näringsämnen som tas tillvara i processen. I vissa fall köper vi in råvaran till våra biogasanläggningar, i andra fall får vi betalt för att ta emot råvaran. I dagsläget betalar ingen för den kväve och fosfor – i form av biogödsel – som kommer från biogasanläggningarna, utan förväntningen är att priset är noll eller att vi betalar för att transportera materialet till användaren. Med tanke på den cirkulära ekonomin och koldioxidutsläppen har det ändå en stor betydelse att näringsämnena förs tillbaka till åkrarna. Affärsmodellen är ännu under utveckling, och man kan tänka sig att om kunden betalar för näringsämnena så öppnas möjligheter att justera priset på biogasen. En normalstor biogasanläggning producerar cirka 10 000 ton var av fosfor och kväve på årsbasis. Och man jämför med den fossila typen av kväve och fosfor kunde kvävet och fosforn vardera ha ett värde på 10–20 miljoner euro per år. Detta öppnar intressanta framtida möjligheter.
Av vad tillverkas biogasen i Finland i dagens läge?
Biogasen produceras lokalt med en begränsad insamlingsradie kring anläggningen beroende på typ av råvara. Gödsel, spannmålsrester och andra restprodukter används från jordbruken. I områden med livsmedelsproduktion används främst organiska rester från produktionen, och i städer gör man biogas av hushållens organiska avfall tillsammans med till exempel slam från vattenreningsverk.
Hur stor ska produktionen vara för att det ska löna sig för en enskild jordbrukare att starta en biogasanläggning?
Ett relativt stort jordbruk kan producera den biogas på omkring 2 gigawattimmar per år som förbrukas i egna traktorer, maskiner och för elproduktion. I lite större skala samarbetar vi med Valio och Arla som gör kraftansträngningar för att minska koldioxidutsläppen från mjölkproduktionen och -insamlingen. Här används gödseln från mjölkgårdarna till biogasproduktionen, och biogasen används som bränsle i insamlingsbilarna. För tillfället kräver förvätskningen av biogasen större enheter på åtminstone 50 gigawattimmar per år för att få ekonomin att gå ihop, men en framtida ”kritisk massa” på 50 000 gasbilar öppnar helt andra möjligheter för småskalig biogasproduktion i samband med jordbruken.
Måste det vara ett statsägt bolag som säljer gas?
Nej! Det finns många kommuner och privata aktörer med egen biogasproduktion och gasförsäljning, som exempel kan nämnas Stormossen Ab och Jeppo Biogas Ab.
Text: Heidi Furu
