Ny teknik ger bättre omsorg för billigare peng. Forum besöker framtidens vårdhem.
På fabriksgolven har de redan tagit över många av de tråkigaste och mest monotona arbetsuppgifterna, och nu är robotarna på stark frammarsch också inom vården.
Men robotarna kommer inte att ersätta människan än på ett tag. Däremot kan de frigöra tid så att vårdgivarna får större möjligheter att ägna sig åt det de gör bäst: att ge mänsklig omvårdnad.
”Det är redan svårt att hitta vårdpersonal och inom några år kommer det att fattas närmare 400 000. Om vi inte börjar använda robotar kommer äldrevården att kollapsa”, säger professor Hiro Hirukawa vid Institute of Advanced Industrial Science and Technology (AIST) i Tokyo.
Forum har besökt Silver Wing, ett vårdhem i Tokyo som redan tagit steget in i framtiden.
Kompis. För Yuriko Tanaka är robothunden Aibo ett välkommet sällskap ett par timmar varje dag.
’Mänsklig’ kontakt. ”Våra gäster har blivit piggare och rörligare”, säger Silver Wings föreståndare Masaaki Kawanishi.
”Och vi som jobbar här kan nu fokusera mer på den mänskliga kontakten.”
Vid ett bord i allrummet sitter Yuriko Tanaka, en pigg dam som närmar sig 90 (den förväntade livslängden för japanskor är högst i världen: 86,8 år). Framför henne en klassiker – anfadern till alla japanska sällskapsrobotar – Sonys robothund Aibo, som kom i sin första version redan 1998. En tvärhand hög och med en liten lampa på huvudknoppen.
”Godmorgon, hur mår du i dag?” frågar Aibo och fru Tanaka svarar att jotack, med henne är det bra, men det är ett förfärligt regnande vi haft de senaste dagarna.
”Ja”, nickar vovven. ”Man vill helst inte gå ut, men i morgon ska det bli sol. Vill du spela janken-pon (sax-sten-påse)?”
”Gärna”, säger fru Tanaka.
”Sedan måste du komma ihåg att ta din medicin klockan 12”, kvittrar roboten.
Enkel matematik. De positiva tongångarna till trots ska ingen förledas tro att det är något slags välgörenhetsarbete som ligger till grund för verksamheten på Silver Wing. Den krassa verkligheten är att Japan har att välja mellan ättestupa och robotisering. Bristen på vårdpersonal är skriande redan nu och allt pekar på att det kommer att bli värre.
Det föds färre barn samtidigt som medellivslängden fortsätter att öka. År 2040 kommer fyra av tio japaner att vara 65 år eller äldre.
”Vården måste automatiseras, det finns inga alternativ”, säger Hirukawa vid det statliga forskningsinstitutet AIST.
Professor Hirukawa reser runt i världens industriländer och håller föredrag om hur robotar och avancerade maskiner kan användas för att effektivisera äldrevården och samtidigt göra den mer human.
De två målsättningarna står inte i strid med varandra, snarare tvärtom, berättar professorn när han tar emot Forum sent en fredag eftermiddag.
Det obligatoriska gröna teet bärs fram på bricka av en assistent samtidigt som Hirukawa plockar bland sina papper.
”Här kan du se hur vi tänker”, säger han och pekar på ett diagram med tre punkter. ”Vi vill göra vårdarbetet mindre krävande rent fysiskt för personalen, mer aktivt och deltagande för vårdtagaren, och samtidigt måste vi anpassa oss till en verklighet där vi har färre vårdare att tillgå. Det är enkel matematik.”
Skonar ryggen. På Silver Wing kan man se matematiken i tillämpad form. Här finns roboten Pepper som svarar på frågor, spelar spel och leder gympapass, men också apparater som hjälper till med det fysiska vårdarbetet. Jag får testa ett exoskelett som hjälper till med tunga lyft. Man fäster dräkten runt magen och på låren och sen är det ingen match att hiva upp en 20-kiloskartong från golvet. Sensorerna på låren känner av att det är ett lyft på gång och förstärker rörelsen så att man själv sparar ryggen.
”Visst var det lätt”, säger föreståndare Kawanishi och jag måste pröva en gång till för att bekräfta att man verkligen kan bolla med 20 kilo så enkelt. Helt givet att detta vore en välkommen hjälp för slitna vårdbiträdesryggar.
En annan apparat, på hjul, är ett hjälpmedel för att lära strokepatienter att börja gå igen. Man håller i sig i ett handtag och går sakta framåt. Med hjälp av en videokamera och sensorer som är fästa runt fotlederna går det att se på en skärm hur man ska röra sig. Blått för felsteg och grönt när man går på rätt sätt. Apparaten lagrar varje patients data, mäter framsteg och ger förslag på lämpliga gå-övningar. Alternativet till detta hade varit en vårdare som antingen går före patienten och visar eller går efter och håller tag under armarna.
”Nu kan en vårdare övervaka flera patienter samtidigt. Det sparar tid och resurser”, säger föreståndare Kawanishi.
Jon Thunqvist text & foto / Tokyo
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
