Storstaden är en dynamo för framsteg. Att vägra acceptera urbaniseringens och metropolens segertåg står Finland dyrt.
Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.
Finland styrs av önsketänkande. Storstäder, inte länder, utgör hörnstenar i den globala, alltmer kaotiska ordningen. Ta Centerns envisa, floppade regionaliseringsprojekt: tvångsförflytten av f.d. läkemedelsverket Fimea. Saldo: sju år av osäkerhet, söndergrusad arbetsro, kunskapsflykt till den privata sektorn och förspillda miljoner.
Finland konkurrerar med Norden,
Europa och hela välden. Det är redan svårt att locka utländska experter till huvudstaden – Kuopio upplevs som avskräckande långt borta. ”Att erkänna fakta är grunden till all visdom”, skrev britten Thomas Babington Macaulay. Mottot står inristat i Paasikivimonumentet vid Mannerheimvägen. Paasikivi manövrerade skickligt inför Sovjets kolossala överlägsenhet och bevarade västerländsk frihet och demokrati. Hur agerar dagens regering inför obevekliga, osynliga krafter som ruskar om yrkeslivet och den globala arbetsfördelningen, alltmedan Europa hotar bli irrelevant?
Se fem megatrender: befolkningstillväxt, urbanisering, digitalisering, medelklassens kris i väst samt segertåg i tillväxtekonomier, klimat- och miljöutmaningar … Urbaniseringen underskattas mest av dem alla.
Under sent 1800-tal bodde tre procent av jordens befolkning i städer. Fram till 2045 kan andelen stiga från dryga 50 till 70 procent. Ändå försöker Finland styra näringslivet och myndigheterna som om de vore regionpolitiska redskap. Helsingforsregionen föder mer än en tredjedel av landets BNP, mätt per capita är det dubbelt så mycket som resten av landet. Enligt McKinsey Global Institute härstammar en tredjedel av världens tillväxt fram till 2025 ur megastäder.
“The 21st century will not be dominated by America or China, Brazil or India, but by the city”, skriver Parag Khanna, specialist på globala strategifrågor. Det naggar den nationella suveräniteten i kanterna. Den globala, digitala ekonomin och kampen om kapital och arbete vidkänns inga gränser. Kapital och människor går inte att tvinga till oattraktiva områden, à la Mao eller Stalin. Framtiden styrs av ett löst nätverk globala städer, som Hansan 1400–1800 eller medeltida handelsallianser.
Racet domineras av storstäder: geografiska och ekonomiska kluster samt portar ut i världen. Då avgör rörlighet, smidiga och snabba infra- och dataanslutningar. Produktivitet, konkurrenskraft och innovationer föds där människor bor, jobbar och umgås tätt. Tätbygden matchar automatiskt rätt kunnande med rätt arbetsgivare och affärspartners. Det attraherar investeringar och jobb, caféer och tjänster. Trivsamma och kompakta storstäder med universitet lockar kapital, företag och begåvning.
New York, Boston, och Washington utgör USA:s akademiska hjärna, finansiella centrum och politiska muskel. Mellan San Francisco och San Jose ligger Silicon Valley med 6 000 teknikbolag som skapar mer än 200 miljarder dollar BNP. Var finns Nordens magneter för pengar, talang, idéer och dynamik?
Historien bevisar att urbanitet sporrar fram innovationer som alfabet och datorer. En respekt för kunskap, som är
typisk för stadsmiljöer, föder ekonomisk välfärd, enligt Ari Turunen (Maailmanhistorian kukoistavimmat kaupungit, Into 2015).
I storstäder samlas en kritisk massa som triggar en kosmopolitisk atmosfär och öppenhet för främmande intryck. Individen som kan tänka och mingla fritt i en smältdegel med anarkistiskt sorl snubblar på nya infallsvinklar och unika innovationer.
Helsingfors kan inte tävla med London eller Paris, men vi kan blomstra i mellanviktklassen. Regionala styrkor i all ära. Men ju snabbare Centern överger sin nostalgiska, krampaktiga regionalisering och styr in på en modern linje, desto bättre för alla finländare.
