Petra Persson, en av världens vassaste unga ekonomer, studerar livet i livmodern, änkepension och kriminalisering av prostituerade. Hennes forskning har citerats av Barack Obama och pekar på stress som en anledning till att fattigdom ofta går i arv.
Det är en gråmulen novembertisdag en vecka efter det amerikanska presidentvalet och ett demonstrationståg drar förbi på Stanfords välansade campus. Love Trumps Hate, är budskapet.
”Valet är på allas läppar. Jag har inte träffat någon som varit glad över resultatet”, säger Petra Persson.
Trettiofemåringen från Skåne hör till Skandinaviens yngsta stjärnskott inom nationalekonomi. Innan hon tillträdde jobbet som Assistant Professor på Stanford åkte hon på ärevarv i Europa med sin avhandling. Detta som en del av tidskriften Review of Economic Studies föreläsningsturné Restud Tour Speaker med sex andra lovande nydisputerade nationalekonomer.
Avhandlingen som imponerade så mycket handlade bland annat om avskaffandet av den svenska änkepensionen 1990, vilket föregicks av rekordmånga giftermål. Detta visade att par hade mycket god förmåga till långsiktig finansiell planering – tvärtemot viss tidigare forskning.
Matteuseffekten. Vägen till Stanford har gått från en dubbelexamen i nationalekonomi och statsvetenskap/matematik i Stockholm, via forskning om hur kinesiska staten fördelar fattigdomsbekämpningsmedel, för Världsbanken i Peking.
”Jag tror inte att huvudmålet någonsin har varit för dem att skapa jämlikhet”, ler Persson, som dokumenterade att fattiga regioner i Kina inte fick mer pengar än de rika.
Efter doktorsexamen vid Columbiauniversitetet har samhällsintresset fortsatt att inspirera hennes forskning. Bland annat har hon undersökt effekten av olika prostitutionslagar, hur informationsöverflöd kan manipulera konsumenters beslutsförmåga och svågerkorruptionen inom den kinesiska maktapparaten.
I februari 2016 omnämndes Perssons studie om stress hos gravida kvinnor i Barack Obamas ”Economic report of the president”. I Family Ruptures, Stress, and the Mental Health of the Next Generation visade Persson och medförfattaren Maya Rossin-Slater att barn som utsätts för stress före födseln – genom att en nära anhörig till mamman dör – har sämre mental hälsa ända upp i vuxen ålder. Detta jämfört med barn som stressas strax efter födseln. Notan för mediciner mot depressioner och ADHD blir hög för samhället. Och då obemedlade personer upplever mer stress är den bredare slutsatsen att fattigdomen går i arv – redan i livmodern.
Gunstlingar. Det är här Persson vill göra en insats, genom att bryta ned välfärdssamhället till dess minsta pusselbitar och skärskåda dem under lupp. Om delarna kan optimeras så kan vi bygga en bättre helhet.
En typisk beståndsdel är skolan. Perssons forskning om betygsinflationen i Sverige visar att elever ofta ”rättas upp” på de nationella proven, och att detta sker i större utsträckning där konkurrens om eleverna är högre. Läs storstad kontra landsbygd.
”Jag tror man ska tänka väldigt noga på skolsystemet. Det kommer vara jätteviktigt för hur ojämlikt Sverige kommer vara om 20 år”, säger Persson.
Hon föreslår enkla lösningar för att komma åt betygsinflationen på de nationella proven – som att inte låta lärare rätta sina egna prov.
Läs hela artikeln i papperstidningen eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
Hanna Sistek text
