En hälsotrend som har spridit sig från smarttelefonens ground zero är att dopaminfasta. Dopaminfasta går ut på att leva några timmar om dagen i celibat från smarttelefon, tv, musik, godis, mat, sex, kaffe och allt annat som ger hjärnan en dopaminkick. Syftet är att låta hjärnan vila och återhämta sig från en onaturlig stimulans.
Det moderna livet är som ett smörgårdsbord med dopamin. Det är bara att ta smarttelefonen ur fickan för att få en belöning. Hjärnans belöningssystem aktiveras och det är dopamin som får oss motiverade att göra saker. Vetenskapliga försök på råttor har visat att de slutade äta och dricka om deras dopamintillgång blockerats, de tappade lust för allt. Dopamin behövs alltså för att leva, problemet är att det aldrig har varit så lätt att få tag på dopamin som det är i dag.
Dopaminkickar är beroendeframkallande. Kroppen vänjer sig vid höga halter dopamin. Man utvecklar dessutom en tolerans för dopamin, vilket leder till att sysslor som inte ger lika höga dopaminkickar blir mindre attraktiva: att läsa, träna och äta hälsosamt. Hjärnan skriker i stället efter dopaminstinna aktiviteter. Dopaminfasta ska enligt utsago fungera som en nollställning. Man låter sig bli uttråkad så att också ”tråkiga” aktiviteter blir roliga igen. En okonstlad kaffekopp smakar mycket godare i skogen när man inte har druckit sju koppar kaffe den dagen.
Stoppa slösurfet. Likt en nattfjäril dras mot ljuskällan kan jag ibland fastna vid en till synes oändlig surfkedja. Det som börjar med ett videoklipp slutar i stället med flera timmars dopamintankande. Plötsligt har jag lärt mig hur man löder ihop kopparrör, hur autotune tekniskt fungerar, varför Sovjetunionen hade de bästa kartorna eller hur man gör olika knopar för hängmattor. Matematikprofessorn David Sumpter berättar i det här numret hur man ska tänka kring sociala mediers serietittaralgoritmer och andra lockbeten.
I år infaller påskfastan mellan den 17 februari och den 3 april. Flera år har jag använt fastan som ett sätt att ändra mina vanor. I år tänker jag göra en version av dopaminfasta, jag tänker övervinna algoritmerna med medvetenhet. Oavsett hur sekulariserad man än må vara tycker jag det känns skönt att använda dessa vinterveckor före påsk till att träna, äta enligt 5:2-metoden, ha köpstopp, gå en virtuell språkkurs eller något annat. Om inte för något annat så för att få en ny, fast rutin i coronadimman.
För att kunna ta sig an en ny rutin, måste man tillåta sig vara dålig. Därför måste ens dagliga mål vara så låga att det nästan är omöjligt att misslyckas. Om man har svårt att hinna med att läsa böcker i vardagen, ta då som mål att läsa åtminstone två sidor varje dag. Inte ett kapitel, eller en halv timme. Två sidor. Det är ett mål som är nästan lika med noll. Vill du börja löpträna, ta som mål att springa en minut varje dag. Det är bara snäppet bättre än att ligga på soffan. Det finurliga är att det är tillräckligt lätt för att man ska orka göra det varje dag. En del dagar blir det en längre löptur eller flera kapitel läsning – det är bara bonus.
Sören Jonsson är chefredaktör för Forum.
