Det var visserligen god underhållning att höra bolagsstämmornas fridstörare nummer ett, dessutom ett par AP-fondsdirektörer samt Aktiespararnas hårt slående hunsa Handelsbankens ledning på bolagsstämman i en av landets mer magnifika samlingslokaler på Grand Hotel i Stockholm. Men sakligt sett hade bankdirektörerna den här gången en del sakförhållanden på sin sida som inte riktigt kom fram i pressrapporteringen.
Det handlade om syrliga kommentarer till bankledningens förslag om att banken ska betala eventuella framtida böter för bankdirektörerna, vilket dock drogs tillbaka efter opinionsstormen.
Men framför allt kritiserades bankens försök att i förväg parera ett kommande EU-direktiv om att begränsa bankledningarnas ymniga styrelseuppdrag utanför banken.
Handelsbanken genomförde därför en miljardaffär kvällen före bolagsstämman, där närstående Industrivärden och skogsindustrin SCA röstmässigt knöts närmare banken. Därmed hoppas man kunna sitta kvar i en rad andra styrelser. På stämman kritiserades affären för att direktörerna använder bankens pengar för att köpa röststarka aktier så att direktörerna själva tjänar på det.
Kritikernas bästa argument: Den befäster en handfull direktörers makt över Handelsbanken med närstående industrier. Det uppstår en reavinst på 300 Mkr som leder till att cirka en fjärdedel går i skatt. Bankens rykte kan ta skada genom att i förväg kringgå kommande EU-regler.
Handelsbanksdirektörernas bästa argument: Vi värnar om en modell som under många decennier varit framgångsrik. Banken är den enda av de fyra storbankerna som utan problem klarat sig igenom fastighetskrisen i början på 1990-talet och den nu pågående finanskrisen sedan 2008. Värdestegringar beskattas ändå förr eller senare. Pengar som redan finns i bankens sfär frigörs. Det handlar om anpassning till kommande EU-regler, som inte är beslutade och osäkerhet råder om hur de ska utformas i detalj.
Om man sammanfogar dessa ”bästa argument” handlar det naturligtvis om att en liten grupp vill behålla makten över landets näst största företagssfär. Det gäller en handfull anställda direktörer, plus Fredrik Lundberg som är en ägare av kött och blod.
Det blir naturligtvis med affärskompisar som passar in. Handelsbanken är ensam av de stora företagsgrupperna med att anställda direktörer tagit makten.
Wallenbergsfären låter makten gå vidare genom arv och inskolning till ledande poster, framför allt via skattebefriade stiftelser. Även hos Stenbecks skedde överflyttningen av makt via arv, underlättad av boende i utlandet. Samma sak i Ikea-sfären och Tetra Pak, även om det på senare år blivit möjligt genom slopande av arvs- och förmögenhetsskatter att flytta hem och ändå behålla makten.
Vi har i Handelsbanken alltså en annan modell än bara arv. Så länge gruppen sköts minst lika bra som andra finns knappast skäl att reglera bort den ”ägarmodellen”.
Kritiken mot att i förväg parera oönskade framtida regleringar är svårbegriplig när den som i det här fallet sker genom helt lagliga åtgärder. Det är kutym i näringslivet. För övrigt finns det ännu inget EU-beslut. Det var Handelsbankens pengar som användes utan någon egentlig förlust och det är fortsatt bankens pengar.
En helt annan sak är att vara kritisk mot att de ledande direktörerna i näringslivet samlar på sig allt för många uppdrag, i en del fall finns verkligen skäl att ifrågasätta om de har tid att nöjaktigt sköta dem.
div { margin-top: 1em; } #google_ads_div_wpcom_below_post_adsafe_ad_container { display: block !important; }
]]>
