Almedalen måndag förmiddag när hamnen, gränder och torg i Visby var fyllda av folk dundrade fyra JAS Gripen plötsligt över oss, samma uppvisning som under förra årets politiska vecka. Vid kajen lade långresefartyget Carlskrona till. Nu liksom då är det svårt att tro att det har med incidentberedskapen att göra eller göra intryck ryssarna. Mer sannolikt är att man ville visa landets ledande opinionsbildare på plats i Visby, tusentals politiker, över 800 journalister, att vi ändå har ett fungerande stridsflyg när inte tjänstgöringsschemat lägger hinder i vägen.
På andra sidan Östersjön skrattas det väl fortfarande åt landet med en ÖB som gick in i väggen och blev sjukskriven för stress sedan han medgivit att Sverige har en enveckasförsvar . Och ett flygförsvar som tog påskledigt när ryssarna övade som bäst i Östersjön. ÖB är återställd och hoppade fallskärm över Visby – Almedalen är också jipponas högtid vid sidan om allt seriöst. Försvarsmakten var under måndagen inblandad i sju seminarier och debatter, under tisdag blir det tre. En del av dem handlade om försvaret kan göra på bortaplan.
I pressrummet var det naturligtvis få om ens någon som kände igen sig i Staffan Heimersons krönika i lördagens Aftonbladet, landets mest spridda tidning, där han med sedvanlig måttfullhet jämförde företeelsen Almedalen med Mussolinis korporativism:
”ett översittaraktigt samhällssystem med sin rot i skråväsendet, dess skyddssystem och elitism. Genom konsensus och symbios tar vi ansvaret för er alla.” ”Det är i den andan – samförstånd genom ömsesidigt beroende – de samlas i Almedalen” och enligt Heimerson slänger sig deltagarna i ett rosérus, ”och värst av allt – eliten av rikets reportrar ner i världens största ormgrop. Det är incest.”
Av nästan 3 500 evenemang är uppemot 3 000 icke partipolitiska, flertalet faktainriktade enligt innehållsdeklarationen, för övrigt i stort sett alla hundratals som jag hunnit besöka genom årens lopp. Med sitt outvecklade sinne för nyanser medger Heimerson dock: ”Det är inte uteslutet att det vid något seminarium fälls några kloka ord.”
Men Heimerson ser mest rosévin. Om han nu över huvud taget är på plats har han noterat ”att alla ropar: Ännu en box rosé, tack!” Jag kan försäkra: det dricks betydligt mindre alkohol i Almedalen än på vinterns journalistträffar i Stockholm.
