Digitala möten föder mjäkiga beslut

Ibland behövs ett ”nej” för att komma framåt.

Så var han där igen i mitt flöde. Lika självsäkert som vanligt sitter han på en stol och låter sig bli intervjuad. Allting låter så självklart, så träffsäkert, det han säger. Med glimten i ögat vaggar han in åhörarna i en entreprenöriell tankesmocka. Jag talar förstås om författaren och föreläsaren Simon Sinek. I klippet talar han om att vara en idiot.

”Om du har svårt att greppa något, så har troligt någon annan det också. Att ställa frågor betyder inte att du är den dummaste personen i rummet, det innebär vanligtvis att du är den enda som är tillräckligt modig att ta till orda”. Ungefär så lyder budskapet. Man ska inte skämmas för att våga ställa de dumma frågorna eller utmana gruppen. Det gäller i allra högsta grad en chef. En bra ledare snappar upp när en expertpresentation inte ger mervärde på grund av högfärdigt tilltal.

Konsensuskultur, eller grupptänkande som det också kallas, är inget nytt fenomen. Redan i George Orwells bok 1984 problematiseras det okritiska lämmeltåget. Grupptänkande som term lanserades 1952, men det har aldrig varit så aktuellt som under coronapandemins distanskultur.

Att mjäkigt ledarskap eller instämmande fjäsk kan vara skadligt för innovationer och nytänkande är knappast en överdrift. Om ingen gör sig besväret att irritera och utmana konsensusdrivna möten leder det till dåliga beslut. Speciellt digitala rutinmöten blir apatiska skådespel, där en eller ett par personer håller låda medan andra nickar instämmande i tryggheten bakom mute-knappen. Blotta tanken på den pinsamma tystnad som kan uppstå efter en avvikande åsikt på ett videomöte avskräcker många från att tala ut. Snälla medarbetare följer minsta motståndets lag, men någon måste vara idioten på mötet som ifrågasätter konsensus. Låt därför avvikande åsikter få plats i organisationen. Ta för vana att utse någon som kritiskt granskar i stället för att okritiskt egga på ett dåligt beslut. Utse någon till djävulens advokat. Uppmuntra det motsträviga debattklimatet, det kan leda till något nytt och intressant.

Jag minns tydligt när det gick upp för mig hur viktigt det är att riva av det där kollektiva bekvämlighetsplåstret. En konsult hade inkallats för att förbättra samstämmigheten i gruppen och hitta en väg framåt. Knappt hade den inkallade konsulten startat sin presentation förrän en kollega gick till konfrontation. Det var troligtvis en mardrömsdag för konsulten, men också en övning för organisationen om att bryta med ja-sägande mot kreativt nytänkande. Det som följde var en ärlig diskussion utan klyschor, trötta floskler och dötid. Alla organisationer behöver någon som vågar vägra bullshit. Det lyfter diskussionerna till helt nya nivåer.

Det finns metoder för att undvika apatiska möten. Leta reda på dem. Till exempel kan man be alla mötesdeltagare förbereda ett par punkter inför mötet. En annan metod som fångar upp dem som vanligtvis inte vågar eller vill vara aktiva under mötesdiskussioner är att göra en snabb uppföljning efter mötet. Ta som vana att efter mötet samla in eventuella synpunkter och tankar som kan ha uppstått. På det viset blir viktiga beslut faktabaserade och genomtänkta, i stället för att bli präglade av några enstaka personer.

Efter sommaren kan organisationer förhoppningsvis återgå till ett mera flexibelt närarbete. Till en nygammal arbetsvardag som styrs av kreativa träffar i stället för obligatoriskt trötta avstämningsmöten. Finland har redan gått in i en högkonjunktur enligt de flesta prognosinstitut. Framtidstron är stark, men det är inte riktigt ännu tid att hurra.

Nu först är det sommar. Njut av värmen och läs till exempel en bok. I det här numret av Affärsmagasinet Forum bjuder vi på extra många boktips. Så har du till hösten samlat på dig nya argument och nya idéer.