"Välfärdstjänster produceras effektivare privat"

MIKAEL INGBERG: Vårdtjänsterna produceras i dag klart mer effektivt inom den privata sektorn. Vem som producerar tjänsterna har ingenting med politik att göra.

Tillhandahållandet av den nordiska välfärdsstatens välfärdstjänster, som ju i stor utsträckning de facto kommunerna ansvarar för, är under förändringstryck.

Den strukturreform av den kommunala sektorn, som planeras av regeringen och som speciellt är inriktad på att skapa bättre förutsättningar för ett jämlikt utbud av social- och hälsovårdstjänster i hela landet, är ett uttryck för detta förändringstryck.

Det tilltagande ekonomiska trångmål och fortsatta tryck på höjningar av skattöret, som nästan alla kommuner har att kämpa med, är ett annat. En åldrande befolkning, som kräver allt mera vård och omsorg och vars krav på kvalitet i vården kontinuerligt stiger, borgar för att detta förändringstryck knappast kommer att avta med tiden, snarare tvärtom.

Mot denna bakgrund är det knappast förvånande att en bekant som arbetar på ett så kallat private equity-bolag vid en diskussion nyligen konstaterade, att vård och omsorg som bransch är ett av hans arbetsgivares tyngdpunktsområden för framtida investeringar. Efterfrågan på denna typ av tjänster kommer att öka i framtiden, det förstår vem som helst.

Trots detta kan en satsning på att bygga ut privat och kommersiellt inriktad produktion av social- och hälsovårdstjänster te sig som ganska modigt: inför riksdagsvalet förde ju ett av våra största politiska partier – socialdemokraterna – en synlig kampanj mot så kallad privatisering av vården och omsorgen. Inom socialdemokratin anser man alltså inte att private equity-bolagen skall satsa på investeringar inom vård och omsorg.

Jag har svårt att förstå socialdemokraternas motstånd mot privatiseringen av vård- och omsorgstjänsterna. Privatiseringsdiskussionen handlar ju hos oss enbart om produktionen av tjänster. Tillhandahållandet och fördelningen av tjänsterna anser väl de flesta i vårt land att kommunerna skall stå för också i fortsättningen. Här handlar det ju om fördelning, vilket klart har en politisk dimension.

Men själva produktionen av tjänsterna har ju ingenting med politik att göra. Och att den privata sektorn i dag är klart mera effektiv i att producera välfärdstjänster är jag övertygad om.

Min erfarenhet som vd på Folkhälsan tyder på detta, men också som styrelsemedlem i Oral (tandvård) och Esperi (åldringsvård) har jag kunnat konstatera att privata företag är oerhört effektiva vård producenter. För att skapa effektivitet i vården behövs en klar hierarkisk struktur av den typ som återfinns i aktiebolagen, i businessvärlden.

Ett ofta återkommande argument mot privatisering av vården är att det på något vis är motbjudande att eftersträva vinst i produktion av vårdtjänster samt att den vinst som en del vårdbolag gör på något sätt tas ut genom en sänkning av vårdens kvalitet.

Jag tycker att argumentet är absurt; vinsten i aktiebolagen är ju närmast en ersättning för kapitalanvändningen i bolaget och antyder också att företaget sköts väl.

Ett faktum är ju dessutom, att väldigt mycket av mervärdet i vården ju redan nu skapas privat och med vinst. Läkemedlen produceras inte av statliga eller kommunala verk, inte heller de maskiner och anläggningar som används inom välfärdssektorn.

Sällan ifrågasätts läkemedelsbolagens eller exempelvis GE:s (som i tiden förvärvade Instrumentarium) verksamhet som vinstbringande organisationer.

Mikael Ingberg

Skribenten är ekonomie doktor och tidigare vd på Folkhälsan och Aktia. Han medverkar regelbundet i Forum för ekonomi och teknik