Sommaren visar verkligheten från en annan sida. Vi utsätter oss själva för andra vanor, av egen fri vilja, eller av omständigheternas tvång. Vänner och bekanta svarar på mejl och Facebook-meddelanden i en makligare takt än vanligt; nästan ingen urskuldar sig. Somliga går rentav medvetet in för ”digital detox”, en avgiftningskur där själen renas från slaggprodukter som ansamlats av överdriven digital tillgänglighet.
Men nu är det augusti och vi ska igen kalibrera vår kommunikation efter normala arbetsrutiner. Frågan är bara vad som skall anses vara normalt. Vad förväntar sig omgivningen av oss? Vad är bäst för vår produktivitet, på kort sikt, på lång sikt? Vad leder till arbetsmotivation, för våra kolleger, för oss själva?
Självaste Tysklands förbundskansler Angela Merkel erkände i våras att det här med Internet är något nytt; vi beträder Neuland, nybruten mark. Visst fick hon hett om öronen för detta, men jag tror hon har rätt. Rent mentalt och beteendemässigt är vi dåligt rustade att kommunicera med de färska verktyg som nätet erbjuder.
Nya företeelser kan ibland bemästras via analogier till kända fenomen. Den obegränsade tillgången till kommunikationskanaler och information förhåller sig till vår arma hjärna lite som den obegränsade tillgången till föda förhåller sig till vår kropp. Tackar man och tar emot, vad som än trugas på en, så tär det på hälsan. Och de som trugar, de har andra intressen för ögonen än vårt eget bästa.
Lösningen blir att vara selektiv. Att köra med Internetdiet. Att motarbeta den digitala övervikten. Att inte ge efter för suget från smarttelefonen och inboxen, eller ännu värre, Facebook och webbtidningarnas skvallerspalter.
Jag tror analogin kan drivas ganska långt. Internet spelar på de kortsiktiga belöningarna på ett sätt som driver ett mycket osunt beteende. Men medan samhället åtminstone sedan 1970-talet vid sidan av reklamens önskevärld lärt oss begrepp som näringspyramid, kostcirkel, vikten av regelbundna måltider samt en mångsidig kost, så saknar vi hela begreppsapparaten för ett sunt och hållbart umgänge med modern kommunikationsteknik.
Klart är att Internet har sina motsvarigheter till amerikansk skräpmat: degande framför Facebook, under aktiv utveckling av eget mindervärdeskomplex gentemot Alla Andra som har trevligare semestrar samt vackrare och smartare hustrur, män och barn. Beroendeframkallande spel inte att förglömma. Vi talar om konsumtion som blott för stunden tillfredsställer en aldrig sinande aptit. ”Cokis och fränäre” – Farmville och Mafia Wars.
Även om man inte hänger sig åt förment sociala onlinespel, kan man ändå lägga på det digitala hullet. Man kan helt enkelt äta för mycket – i form av ständig tillgänglighet för mejlsvar och kommenteringar.
Just vad tillgänglighet beträffar vet jag inte riktigt hur man bäst borde bete sig. Å ena sidan vet jag att jag själv inte får så mycket till stånd, om jag sneglar på inboxen flera gånger i timmen. Jag skriver bättre, tänker bättre och skapar bättre om jag inte blir avbruten eller låter mig avbrytas. Å andra sidan uppskattar jag de kollegors tjänstvillighet, som snabbt svarar på mejl med frågor som gäller just det jag nu jobbar med. Det är motiverande att få raska kommentarer, gärna interaktivt över chatt – i all synnerhet då det gäller högpresterande personer med späckade kalendrar.
De här två kraven är motstridiga. Jag vill själv gärna vara tillgänglig för mina medarbetare, då de behöver mig. Och kortsiktigt belönar mig hjärnan för denna närvaro; det känns bra att hjälpa andra. Men långsiktigt är kostnaden hög, för det som kallas context switch: Omställningstiden att åter hitta den sköra röda tråden man funderade på före Skype-chatten eller mejlavbrottet. Den internetdiet jag eftersträvar innefattar mejlsvarande bara två–tre gånger per dag, medan jag under tiden jobbar koncentrerat med en sak i taget.
Den totala Internetfastan som många påtar sig under sommaren ger en aning om vilka nya insikter den ostörda själens frid kan leda till. Var balansen ligger, mellan koncentration och hjälpsamhet, det vet jag inte – men jag har märkt att kostnaden för avbrott för egen del vuxit med tiden.
En fasta kanske leder till viktminskning, men effekten försvinner fort om man inte nyttjar fastan till att lägga om kostvanorna. På samma sätt kanske vi kan låta sommarens förhoppningsvis delvis internetfria tid inspirera oss till ändrade kommunikationsvanor nu på hösten?
Det här är ingen dietspalt och jag sitter inte inne med några rätta svar, men kanske jag kan ge impulser till eftertanke via några frågor och halvironiskt formulerade potentiella diettips?
Begränsa antalet mål Internet-mat per dag till tre-fyra mejlsessioner per dag.
Var tydlig med din tillgänglighet för Skype och chatt – dina medmänniskor kan inte veta om du är pratglad eller vill vara ostörd.
Stäng Facebook i bläddraren och i dina mobila enheter, och gå in högst två gånger om dagen.
Läs nyhetssidor högst två gånger om dagen.
De som är i tät kontakt med mig vet att jag inte efterlever dessa råd; för min del handlar det alltså delvis om föresatser. Därutöver har jag också frågor, som jag går grubblar på – utan att ens ha utvecklat föresatser:
Hur uppmuntrar man bäst dem man kommunicerar med att avbryta en på rätt sätt, och att använda rätta kommunikationskanaler?
Hur försvarar man sig mot ögonblickets tyranni? Bara för att något händer just nu är det inte nödvändigtvis viktigt, eller möjligt att påverka.
Hur förkovrar man sig i sin uthållighet att fokusera på dagens och stundens viktigaste arbetsuppgift, trots avbrott från allt flera kommunikationskanaler, där ens medmänniskor sitter på lur och väntar sig rappa svar?
Hur särskiljer man eldsvådor från flugors surr, alltså väsentliga avbrott från rena distraktioner, utan att tappa den röda tråden i det man gör?
Vissa av Forums läsare har kanske redan kommit fram till hälsosamma och smakfulla digitala matvanor, men själv hör jag nog ännu till de digitalt lönnfetas skara.
Som VP Collaboration i SkySQL Ab svarar Kaj Arnö för kommunikation och samarbete inom ett bolag med knappt 50 anställda i 15 länder. Här delar Kaj med sig av sina tankar om både tekniska och sociala aspekter på hur man bäst gestaltar dagens olika former av kommunikation.
