Har världen förändrats till det bättre? Två politiker och två aktivister har under det senaste året bildat en fyrväppling, som inte sett sin like förr.
Kaj Arnö hanterar politiska traumata genom att grubbla över samhällets uppgifter.
De två politikerna är Angela Merkel (66 år), Tysklands förbundskansler sedan 2005, och Ursula von der Leyen (62 år), EU-kommissionens ordförande sedan 2019. Centralare makthavare får man leta efter. De två aktivisterna är Greta Thunberg (17 år), initiativtagare till Skolstrejk för klimatet (Fridays for Future) och Luisa Neubauer (24 år), i Finland rätt okänd men i Tyskland känd som språkrör för tyska Fridays for Future.
Dessa fyra har nu träffats, enligt uppgift ett flertal gånger. Diskussionens resultat kan ännu inte mätas i ppm, men nog i ömsesidig respekt.
Onödig respekt för Merkel visade Thunberg i varje fall inte efter FN-klimatmötet i New York 21–23.9.2019, då hon konstaterade att Merkel mest verkade ha velat synas på samma bild.
Olika ambitioner. Steget vidare togs på EU-nivå. Thunberg och Neubauer föreslog ett möte med von der Leyen, på vilket även två andra kommissionärer (vice ordförande Frans Timmermans, 59 år, och Virginijus Sinkevičius, 29 år) ställde upp den 4 mars. Temat var Green Deal, EU:s strävan att efter 2050 ha noll nettoutsläpp av drivhusgaser. Men långt nådde man inte. Ambitionerna avvek märkbart från varandra. Aktivisterna ville diskutera beslut som leder till mätbara resultat – ppm, ton koldioxid, grader Celsius – medan politikerna nöjde sig med att inte få Thunbergs ”Hur vågar ni?” om öronen, väl medvetna om att hon klimatologiskt sett ligger rätt.
Trots avvikande mål blev det ändå uppföljning tre månader senare. Det blev ett 45 minuters möte på kommissionspresidentens kontor den 16 juni, med Thunberg närvarande per konferenssamtal. Men det blev fortsättning på samma linje. Aktivisterna konstaterade åter att 1,5 °C-målet förutsätter mindre CO2-utsläpp än vad EU har i dag. ”Tydligen vill inte EU göra sitt för detta”. Lång paus, mållösa politiker. Fysikens lagar kraschar mot politikens. Den politiska realismen med den naturvetenskapliga.
Är det någon vits med sådana diskussioner? Man får hoppas. En skillnad mellan Thunberg och Neubauer blev tydlig: Thunberg vill få politikerna att förstå; Neubauer vill därutöver också själv förstå politikerna.
Helt på tvären kan aktivisterna inte ha ställt sig, för politikerna valde att fortsätta diskussionen. Nästa träff var den 20 augusti, denna gång med Merkel, i tyska regeringens sammanträdesrum i Berlin. Om de tidigare diskussionerna på EU-nivå hade Merkel säkert blivit briefad av von der Leyen. Thunberg och Neubauer hade sällskap av två belgiska aktivister, Anuna De Wever och Adélaïde Charlier. Mötet skedde bakom stängda dörrar, i en och en halv timme, med simultantolkning och allt. Exakta uppgifter om samtalens art har man alltså inte.
Diskussioner som dessa är ett novum. 1968-rörelsen fick ingen audiens hos sin tids premiärministrar och kommissionärer. Också 1980-talets proteströrelser hölls borta från maktens korridorer.
Men nu möter fysikens förespråkare politikens språkrör. Att politikens språkrör i detta fall råkar vara en fysiker som doktorerat i kvantkemi är kanske inte helt fel. Till Merkels beredskap att lyssna bidrar säkert att hon kom till maktens centrum som en främling från DDR. Thunbergs utanförskap är förstås en storleksordning större, men båda har fått höra förklenande omdömen och lärt sig stå emot dem.
Konstruktiv dialog. Thunberg tror att Merkel har makten att ändra. Merkel använder kriser för att utöva makt. Rentav fullkomligt nödvändiga åtgärder kan ligga utom hennes makt att vidta, om folkets krismedvetenhet inte finns. ”Vi vill nog, men följden får inte vara att alla röstar på Alternative für Deutschland [fyll i valfritt antivetenskapligt populistparti här]”.
Den politiska kontrasten mellan att vilja och att kunna måtte vara svårbegriplig för just Thunberg, som enbart i kraft av sin vilja kunnat mobilisera en global klimatrörelse. Samtidigt torde politikerna uppskatta den folkliga upplysningseffekt som Thunberg och Neubauer haft. De inger uppenbarligen respekt hos de seniora politikerna, med sin mognad, sitt lugn och sin beslutsamhet.
Så även om världen vad medeltemperatur, ppm och vattenstånd beträffar ännu inte förvandlats till det bättre, finns det åtminstone i Europa en dialog som kan leda någon vart.
