Nyfikenhet varar längst. Och leder in på oväntade vägar.
Att jag skulle intervjua Gideon Bolotowsky, talesman för Finlands judar 1989-2007, är den hittills mest oväntade följden av min egen nyfikenhet. Det började med Projekt Fredrika, som handlar om det svenska Finland på Wikipedia. Och så beviljade Stiftelsen Tre Smeder oss medel att satsa på Helsingfors, det svenska Finlands ansikte utåt. Nu nystar vi i enskilda historiska fakta som åskådliggör det svenska i Helsingfors, för en utrikisk publik.
Kaj Arnö hanterar politiska trauman genom att grubbla över samhällets uppgifter.
Vi gör det med rätt så okonventionella metoder. Man ska stövla över det svenska i de mest oväntade sammanhangen. Då man intet ont anande läser om något helt annat än det svenska Finland, ska man stöta på ett nyktert sakligt påstående som, vid närmare betraktande, gör det uppenbart att Finland inte enbart är finskt. Skapa medvetenhet via aha-upplevelser!
Då jag läste Hägring 38 av Kjell Westö fick jag själv flera aha-upplevelser, och de gällde judendomen. Jag fick en spricka i min självgoda uppfattning att “Finland var nära lierat med Tyskland fram till 1944, men diskriminerade inte landets judar” då det av bokens handling visade sig att den judiske Abraham Tokazier vid invigningen av Helsingfors Olympiastadion förvisso vann 100-metersloppet, men officiellt petades till fjärde plats av “hänsyn” till en viktig tysk delegation i publiken.
I debatten som uppstod efter bokens utgivning framgick ytterligare en udda detalj, nämligen att Tokaziers idrottsförening, som i dag går under namnet Makkabi Helsinki, är världens äldsta aktiva judiska idrottsförening, grundad 1906 under namnet IK Stjärnan, ett namn som behölls till 1936.
Min slutsats av Projekt Fredrika: Det här är ett typiskt guldkorn som åskådliggör det svenska Finlands existens. I detta fall för personer som läser artiklar om judendom. Kunde kanske artikeln om Maccabi World Union ha en text ur vilken framgår att världens äldsta judiska idrottsförening är grundad av finlandssvenska judar?
Nja, man får fort kring öronen på Wikipedia. Källor behövs! Och hitta nu sedan en lämplig källa. Halvkvädna visor kan i förlängningen leda till att någon ifrågasätter hela texten.
Tvivel uppstår. Judarna i Hägring 38 tedde sig lika svenska som de övriga personerna, men många judar brukar ju se sig som i första hand judar – får man säga att de är finlandssvenskar?
Då det av Wikipedia-artikeln om Tokazier framgår att han är morbror till ambassadör René Nyberg, fick jag en idé. Nybergs bok Sista resan till Moskva ingick på min önskelista ända sedan jag sett Daniel Olins ypperliga intervju med Nyberg, så varför inte mejla Nyberg och fråga?
Köp boken, sa René Nyberg. Jo det ska jag (och har vid det här laget sträckläst den – stark köprekommendation!), men säg nu, tror du mitt förslag till text är okej? För att få ett rätt svar från insidan, fråga min vän Gideon Bolotowsky, löd svaret.
Sagt och gjort. Gideon “kastade sig med glädje in i debatten” (hans egna ord), och visade sig vara uppvuxen i ett svenskt hem där föräldrarna talade jiddisch endast som hemligt språk då barnen inte skulle förstå. Då föräldrarna gick i Judiska skolan var den svensk, då Gideon gick där hade undervisningsspråket bytt till finska. Gideon bidrog med flera andra guldkorn, för varje nyfiken människa – och jag samlade dem i en intervju på projektfredrika.fi.
Men nyfikenheten är inte stillad. Fredrika behöver ambassadörer i olika språkgemenskaper. Ryska, estniska, arabiska, somali och kinesiska är de största invandrarspråken i Helsingfors, och också de behöver lära känna Helsingfors som den tvåspråkiga stad den är och den majoritetssvenskspråkiga stad den varit. Även på de stora världsspråken behöver vi hjälp av modersmålstalare som (ofta via sin partner) har förståelse för och kunskap om det svenska.
Och källor! Bilder. Gamla ritningar eller reklamer. Böcker om Helsingfors, allt som via vår pursvenska devis “show, don’t tell” kan åskådliggöra existensen av det svenska Finland. Sitter du på goda källor för det svenska Helsingfors, tag gärna kontakt med info@projektfredrika.fi!
Som jag skriver i intervjun med Gideon: Vi må gapa på att Finland är tvåspråkigt, vi kan påtala att 300.000 har svenska som modersmål tills vi blir blåa i ansiktet. Ändå bemöter utlänningar oss med frågan “är du svensk eller finne?”.
Botemedlet är täckande information, just där folk söker – på öppen data. Vilket är ändamålet med Fredrika.
Vägen är lång, och alla lär sig inte om det svenska Helsingfors. Men de som lär sig bäst, och de som har roligast då de lär sig – det är de läsare hos vilka vi lyckats väcka nyfikenhet.
