Tiden antingen rusar, släpar sig fram dödligt långsamt eller står helt still.
Vad är tidens väsen? Finns det en objektiv tid utanför vårt medvetande, en universell mekanism som tickar på i jämn takt? Filosofer, fysiker och språkvetare erbjuder olika perspektiv.
Sedan kristendomen har västvärlden tänkt på tiden som en linje, uppdelad i bitar och i ständig framåtrörelse. Befinner sig mänskligheten på toppen av en framåtgående, uppåtstigande tidslinje, på väg från skapelse till fullbordan?
Livstid. Människan upplever ofta tiden som en rak pil eller återkommande cirkel. Bägge uppfattningar är en fiktion som styr våra liv och kedjar fast oss vid en given social ordning.
I vardagsspråk säger vi att tiden förflyter, rör på sig. Som individer befinner vi oss i en sluttning: vi dör alla lite varje sekund. Även universum åldras: nya stjärnor bildas och gamla slocknar. Historiskt har man föreställt sig tiden som en repetitiv cirkel, i fas med jordens rotation och säsongernas växlingar och återkomst.
Tidsuppfattningen reflekterar samhällets självbild. Till skillnad från jordbrukssamhället skapade järnvägen och industrialiseringen ett behov av en enhetlig, specifik tid. Den avhumaniserade, av produktion och effektivitet styrda tidsuppfattningen fångas utmärkt av Charlie Chaplin. I Modern Times (1936) porträtterar han en hyperorganiserad, inrutad punktlighet där människan reduceras till ett kugghjul i maskineriet.
Illusion. Tid och rum började för 13,8 miljarder år sedan då universum började expandera. Sekunder, minuter och år utgick länge från jordens rotation, som är mindre regelbunden än trott. Sedan 1967 har sekunden definierats utifrån strålningen hos isotopen cesium-133.
Är ”tid” utan mänskliga observatörer ens meningsfull, utgör tid en mental konstruktion för att skapa ett syfte i tillvarons suddiga kaos?
Tre månader före sin död skrev Einstein: ”… the distinction between past, present, and future is only a stubbornly persistent illusion”. Fysiker talar om rumtid. Tiden är den fjärde dimensionen. Och stackars Marcel Proust spanar efter tiden som flytt i sin berömda romansvit.
Filosofer ser tiden som vårt sätt att förstå, organisera och analysera rörelse och förändring i våra liv; tiden existerar inte utanför människans mentala processer. Vi placerar in våra upplevelser och erfarenheter i ett mönster – som vi kallar för tiden.
Zeit macht frei. Föreställning om tid inkluderar politik och makt. Den franska revolutionen ville skapa en nollställning, bryta med den gamla tideräkningen. Den 5 oktober 1793 indelades dygnet i 10 decimaltimmar, à 100 decimalminuter, och så vidare, kanske inspirerat av egyptierna.
Vanans makt är stor. Det nya systemet övergavs snart till följd av bristande folklig acceptans. Dessutom stred decimaltiden med livsrytmen.
Cirka 200 år senare introducerade Swatch ett bisarrt decimalsystem: Swatch Internet Time. Där indelas dygnet i ”.beats”, enheter på en minut och 26,4 sekunder. Sista ordet ger vi åt David Bowie: ”Time – He’s waiting in the wings, He speaks of senseless things, His script is you and me boys”.
