Prylarnas internet kan utmynna i en högteknologisk mardröm samtidigt som samhällets sårbarhet ökar exponentiellt.
Torsten Fagerholm är chefredaktör för Affärsmagasinet Forum.
Efter att tillbringat nästan ett årtionde i Paris återvände författaren Henry Miller till USA kring 1939. Då han åter-bekantade sig med sitt hemland genom en road trip som varade i nästan ett år drabbades han av omvänd kulturchock. I memoaren The Air-Conditioned Nightmare (1945) beskriver Miller ett sterilt och monotont land som trots tekniskt och materiellt överflöd inte värdesätter kreativitet.
Ett slitet modeord är sakernas (eller prylarnas) internet. Termen Internet of Things myntades 1999 av den brittiske entreprenören Kevin Ashton, avseende överallt närvarande sensorer.
Ständig uppkoppling via smartmobiler har snabbt blivit en självklarhet, liksom snart nog intelligenta hus och byggnader, smarta elnät, hissar, övervakningskameror och självkörande fordon. Också hushålls-apparater, klädesplagg och accessoarer blir uppkopplade.
Det kan låta oskyldigt, men tänk dig ett hem fyllt av otaliga prylar som piper och blinkar då de behöver uppdateras, laddas eller felsökas. Är du lyckligt lottad får du tag i IT-stödet, men hälften av mjukvarorna saknar support och har konflikterande plug-ins (i brist på standarder). Är det klokt att göra vårt levebröd, vår trygghet och vår kritiska infrastruktur alltmer beroende av mjuk- och hårdvara?
Samtidigt väcks frågor kring privatliv, autonomi och kontroll. Vem äger och kontrollerar all data: kunden, mellanhanden eller tillverkaren? I takt med att prylars funktionsduglighet blir avhängig webbuppkoppling så ökar sårbarheten exponentiellt. Allt som kan kommunicera och styras över webben kan också kapas av obehöriga. Ansvaret för apparaturen läggs rutinmässigt på konsumenten som sällan förmår bedöma säkerhetsriskerna. ’Smarta’ babymonitorer, kylskåp, kaffekokare och TV:n kan utsättas för dataintrång.
Internet utformades ursprungligen för kommunikation inom ett begränsat vetenskapligt och militärt samfund där deltagarna kunde lita på varandra. Arpanet, en före-gångare till dagens globala internet, hade så att säga ett ansikte. I dag missbrukas den anonyma webben hänsynslöst för spionage, propaganda, lurendrejerier, trakasserier och mobbning.
Dessutom föreligger en permanent risk för amoralisk, de facto oetisk AI-kod som ruvar på ogenomtänkta funktioner. En hedgefond vars algoritm är designad att maximera värde på portföljen kan tänkas blanka konsumentrelaterade aktier, köpa vapenrelaterade aktier och provocera fram ett krig, beskriver serieentreprenören Elon Musk i dokumentären Lo and Behold av Werner Herzog (2016).
År 1859 inträffade Carrington Event, en geomagnetisk storm känd som Supersolstormen, som slog ut jordens alla telegraf-system. En liknande soleruption missade jorden med snäv marginal 2012. Försäkringsbolaget Lloyd’s beräknade tillsammans med företaget Atmospheric and Environmental Re-search i USA att ett motsvarande utbrott skulle kosta enbart den nordamerikanska ekonomin cirka 0,6–2,6 biljoner dollar (2013). Sam-tidigt skulle det ta fyra till tio år att återställa el- och mobil-näten, satelliter, GPS, informations-system och telekommunikation.
Prylarnas internet och artificiell intelligens väcker kulturella och moraliska dilemman: vilka är våra definitioner på rätt och fel? Samtidigt vore en värld där allt är smart, kundanpassat och skräddarsytt totalt egenkär: ingen skulle längre behöva beakta andra människor. Mänsklig interaktion är friktionsfylld, det känns ju så mycket smidigare att umgås via skärmar eller direkt med algoritmer.
