Nyligen har skatteparadisen igen legat i fokus efter nya avslöjanden. Diskussionen ger dock lätt en överdriven bild av hur enkelt det är att undgå beskattning genom att gömma pengarna i skatteparadis. Nyttan av skattearrangemangen är i många fall relativt liten. Problemet är att man i regel fokuserar på en liten del av en lång räcka av transaktioner där skatt kan betalas i många skeden.
Roger Wessman är fristående konsult och bloggare som har följt ekonomin och finansmarknaderna i över 20 år, senast som chefsekonom på Nordea.
Om du placerar pengar i en fond i ett skatteparadis betyder det knappast att du helt undviker skatt. Fonden placerar sannolikt pengarna i andra länder där det finns produktiv verksamhet som generar avkastning. Dessa länder kan beskatta fondens investeringar på många sätt.
Du är också skyldig att deklarera de intäkter du får från fonden, så länge du bor i Finland. Endast om du är villig att bryta mot lagen – och skattemyndigheterna inte får nys om saken – undviker du betala skatt på kapitalinkomst.
Skatteparadis gör det sällan heller möjligt för storföretag att drastiskt minska sin skattebörda.
Även Apple betalar skatt. Trixandet hos multinationella bolag, som Apple, syftar främst till att minimera samfundsskatten. I Finland utgör denna mindre än en tiondel av de skatteintäkter som uppbärs från företagsverksamhet. Mervärdesskatt, arbetsgivaravgifter och skatter på de anställdas löner inbringar alla mångfalt mer.
Man kan förstås argumentera att till exempel mervärdesskatten betalas av kunderna. Företagen bara lägger till skatten i priserna. Med samma logik kan företagen dock lägga även samfundsskatten till prisen. Vem som i sista hand bär skattebördan är en komplicerad fråga.
Att påstå att Apple inte betalar skatt i Europa är således missvisande. När en Iphone säljs klirrar mervärdesskatt in i statskassan. Bolaget betalar likaså skatter och arbetsgivaravgifter på lönerna för de (relativt få) anställda de har här.
Apples produktion, produktutvecklingen, befinner sig huvudsakligen i USA. Själva den industriella tillverkningen sker i Asien, men den sköts av underleverantörer. Således borde bolaget betala skatt i första hand till USA, men Apple försöker minimera sin samfundsskatt genom att bokföra vinsterna till dotterbolag i till exempel Irland – som knappt beskattar vinsten alls.
Ett storbolag som Apple kan dock inte smussla ut pengarna från ett skatteparadis till ägarnas fickor. För att kunna betala ut dividender måste vinsten överföras till moderbolaget. I det skedet beskattas vinsterna i USA. I första hand har alltså beskattningen av de utomlands parkerade vinsterna uppskjutits, inte totalt undvikits.
Facebook-annonser minskar inte momsintäkterna. Det är också skäl att tänka igenom hela kedjan innan man börjar oroa sig för att Facebook oschysst konkurrerar med finländska mediebolag genom att sälja sina tjänster utan moms. Om annonsören är ett momspliktigt företag spelar det ingen roll. Annonsören betalar moms på summan endera via mediebolaget eller direkt till skatteverket.
Möjligheterna att beskatta verksamhet som sker i Finland är således goda, trots existensen av skatteparadis. Våra skattemyndigheter har varit relativt effektiva i att lappa till läckorna.
En mer betydande utmaning är att allt fler företag och arbetare ser möjlighet att flytta till andra länder. Då är dock inte det egentliga skatteparadisen vi behöver bekymra oss över. Dessa är sällan attraktiva att verkligen flytta till.
Om vi däremot försöker hålla en klart högre skattenivå än andra länder som i övrigt kan erbjuda en liknande verksamhetsomgivning riskerar vi att de mest produktiva arbetarna och innovativa företagen flyttar. Vår förmåga att effektivt omfördela inkomsterna med progressiv beskattning blir därmed allt mindre.
