Stefan Törnqvist har 25 års
erfarenhet av bankbranschen, som
företagare och vid Ålandsbanken.
Pengar, aktier och räntepapper är idag digitala produkter som handlas globalt i realtid utan transport-kostnader. Finansföretagen söker matematiska samband mellan allt från solfläckar till marknadspsykologi för att användas som grund för automatiserad handel. I aktiv värdepappershandel mäts placeringshorisonten i dag i nanosekunder. Hedgefonder och institutionella placerare har anställt toppmatematiker för att skapa kvanststrategier, dvs. komplicerade matematiska handelsmodeller. Finansvärlden påminner om ett globalt dataspel, där matematiska modeller stampar takten för bankdirektörer, försäkringschefer och kapitalförvaltare. Hur skall man klara sig som privatplacerare i denna vilda omgivning?
Gnällspikar. Det har skrivits mycket om hur den ”robotiserade” hypersnabba handeln stör aktiemarknaden, men vad jag erfarit, är gnällspikarna ofta mänskliga aktiehandlare som blivit utkonkurrerade av datorerna. Som privatplacerare har man aldrig kunnat vara snabbare än branschens heltidsanställda värdepappershandlare, så skillnaden är, att privatplacerarnas transaktioner i dag ger brödföda åt datorer, istället för åt mänskliga handlare. Handelsrobotarna kan förorsaka marknadsstörningar såsom ”flash crash” i maj 2010, men störningarna brukar vara tillfälliga och jag har svårt att tycka synd om stora aktörer som inte klarar av att hålla reda på sina algoritmer. Eftersom de hypersnabba konkurrerande handelsrobotarna kräver betydligt mindre marginaler än bankernas fysiska handlare brukade göra, anser jag att privatplacerarna idag får bättre prisbildning och likviditet på marknaden.
Hjord. Kvantstrategiernas inverkan på privatplacerare är mindre omtalad i massmedia, antagligen eftersom de nästan är mänskliga, med skillnaden att datorer programmerats att automatiskt uppdatera portföljens innehåll på basen av inkommande marknadssignaler. Förändringar i portföljen verkställs ofta genom köp eller försäljning av indexprodukter och korgar som påminner om index. Då många kvantstrategier följer samma signaler blir följden ett nästan mänskligt flockbeteende. På marknaden är det i dag oftast bättre att ha fel med flocken än att till exempel ha rätt aktie i fel bransch. Då många kvantstrategier minskar sin vikt samtidigt klarar inte ens de bästa bolagen av att stå emot tsunamin av indexrelaterad försäljning. För den långsiktiga och räknekunniga placeraren erbjuds därmed möjligheter till fyndköp, då ”barnen åker ut med badvattnet”. Jag är själv tacksam för alla köptillfällen som erbjuds, och är riktigt glad att de ”kvantskallar”, som byggt kvantstrategierna, inte vet så mycket om realvärlden, till exempel att varje börskod står för ett riktigt företag.
Inside-jobb. Alla moderna fenomen i finansvärlden är däremot inte positiva, vi har på senare år fått ett ganska stort problem i form av hackers och insiders. Det är ganska enkelt idag att hacka e-post och telefontrafik, varvid man kan avlyssna också börsbolagens chefers kommunikation. Jag har under senare år flera gånger upplevt att någon aktiekurs har känts oförklarligt stark/svag upp till två veckor före positiva/negativa besked, för att sedan mötas av stort sälj/köptryck när nyheten väl publiceras. Att handla enligt det gamla ordspråket ”köp på ryktet, sälj på nyheten” är idag olagligt. Kanske analytikerna idag är väldigt mycket duktigare än förr, men jag misstänker att det finns stora aktörer som har insiderinformation. Att bevisa detta är omöjligt, men i augusti 2015 anhöll polisen i USA en ukrainsk hacker/insiderkedja, så min maggropskänsla har inte varit helt obefogad.
Gå på lunch. Som privatplacerare gillar jag alltså kvantskallarna, eftersom deras handelsmodeller ofta ”tänker” som vilka placerare som helst, samt skapar köplägen för mig på bolagsnivå då de ofta handlar på indexnivå. De hyperaktiva handelsrobotarna brukar jag klara av genom att lägga in mina börsorder och därefter gå på lunch, en strategi som handelsrobotarna omöjligen kan vinna mig i. Insiders med hackad information är däremot ett problem. Om någon har ett informationsövertag på marknaden
leder detta till sämre avkastning för alla som inte besitter denna information. Får sådana dopade investerare fortsätta sin verksamhet minskar ärliga placerares intresse att delta och till sist äventyras hela börsens funktion som finansiär av eget kapital. Något för finansinspektionen att fundera på. Men hur hålla något hemligt i dag utan att återgå till analog trådtelefon och skrivmaskin? Kanske ett kommande nummer av Forum kan svara på den frågan.
