Ett empiriskt test visar att öppen sportbil med riktig testosteronmotor appellerar främst till människor i övre medelåldern och yngre män.
Det talas om förlängning av en viss kroppsdel när det gäller vissa typer av bilar som främst köps av män, gärna lite äldre och med begynnande flint, eller annars bara gråhåriga.
Men kanske saken inte är så enkel. Man talar med vördnad om den första generationens Ford Mustang GT, den där som Steve McQueen gjorde odödlig i Bullit, ni vet, med många skotthål och häftiga jakter i San Francisco. Det minnet finns kvar hos många.
Full galopp. När dörrarna öppnas med fjärrkontrollen projiceras en mustanglogga på gatan på båda sidor av bilen från speglarna. En rolig detalj, men hur häftig den är får var och en avgöra själv.
När den andra, ganska nedtonade generationen av Mustang introducerades 1974 var det starten på flera decennier av olika, märkliga versioner som inte alltid värmde alla hjärtan. Några rejäla floppar rymdes också med i evolutionen, som en bränslesparande fyrcylindrig version i en fyrkantig låda som dräpte all sportighet.
Men när den sjätte generationens ponnybil (en lätt, fyrsitsig bil med två dörrar och sportig framtoning och goda prestanda till ett överkomligt pris. Beteckningen kom från den första Mustangen som blev en veritabel succé i USA och som snabbt kopierades av konkurrenterna) började produceras i fabriken i Flat Rock i Michigan 2014 blev det annat ljud i skällan.
Bilen var en lyckad kompromiss mellan gamla tiders ikoniska design och dagens linjer. Resultatet blev en försäljningsframgång. I Finland och övriga Europa började bilen säljas förra hösten.
Mustang var i fjol världens mest sålda sportbil och det är faktiskt första gången som bilen importeras officiellt till Europa.
Att den bil som Forum provkörde några soliga dagar i maj var en öppen Convertible, cabriolet på svenska, gjorde inte upplevelsen sämre. Men de enda huvuden som i Brunnsparken i Helsingfors böjdes av vördnad eller som gav ett värderande ögonkast var alltså av lite äldre kaliber.
Och på hemmaplan i Borgå gick flickorna förbi bilen där den stod
parkerad vid trottoaren och pockade på uppmärksamhet. En och annan tonårs
pojke stannade däremot upp och tog lite bilder. Väl så, men den yngre man som tror att bilen är en automatisk port till amorösa eskapader kan tänka om.
Lämpligt retro. Interiören andas gammal bilkultur. Det enda som stör harmonin är pekskärmen.
Törstig. Politiskt korrekt kan ingen anklaga GT-versionen för att vara. Det var svårt att komma under 12 liter i normal körning, och eftersom den mullrande motorn lockade till gastrampning alltid när tillfälle gavs sköt förbrukningen i höjden. På landsvägen med en jämn hastighet på max 100 km/t kan det vara möjligt att gå under 10 liter. I och för sig är det inte dåligt för en V8 på 418 hästkrafter som erbjuder en oavbruten acceleration långt in på förbjudet område i Finland.
Men för den som inte vill tanka hela tiden finns det ett intressant alternativ; samma bil finns med Fords Ecoboost turbomotor på 2,3 liter som ger väl så bra prestanda till betydligt lägre förbrukning.
Turbomotorn är på 314 hk och den genomsnittliga bränsleförbrukningen är 8 liter som manuellt växlad men hela 9,8 som automatväxlad. Med finländsk koldioxidbaserad bilskatt blir den manuellt växlade versionen 10 000 euro billigare än automaten.
För den som köper bilen för ljudets skull är dock V8:n enda alternativet och då helst med automat, för med den motorn är prisskillnaden minimal.
Läs hela artikeln i papperstidningen på pekplatta eller i den finlandssvenska tidskriftsajten Skriftly!
