Tina Schumacher är ny riskkontrolldirektör (på engelska Chief Risk Officer, CRO) på Finnvera. Hon var tidigare riskkontrollchef (Head of Risk & Compliance) på Aktia.
På vilket sätt skiljer sig Finnveras uppdrag från bankernas då det gäller finansieringen av Finlands exportindustri?
Vår uppgift är att finansiera nygrundade samt etablerade finländska små och medelstora företag vid tillväxt, internationalisering och ägarbyten samt finansieringslösningar för exportindustrin. Vi kompletterar bankerna och samarbetar med dem. I de flesta fallen deltar både Finnvera och bankerna i finansieringen, och vi anser inte att vi är konkurrenter till bankerna. Däremot har vi under de senaste åren upplevt att bankerna har allt större svårigheter att finansiera såväl de nyetablerade företagen som exportbolagen med sina stora belopp och krav på långsiktig finansiering, och därför blir Finnveras roll allt viktigare.
Vilka är de mest avgörande riskerna i Finnveras verksamhet?
Kreditrisken är den mest centrala risken både för exportindustrin och för de små och medelstora företagen. Vi riskklassificerar alla våra kunder, och därtill gör vi en stor mängd prognoser för framtiden, på både kortare och längre sikt. Jag brukar säga att den riskhantering som görs på affärssidan är livsviktig för vår verksamhet. Personalen har gedigen kunskap om våra kunders verksamhet och branscher och är vaksamma då det gäller riskerna.
Finnvera ger finska exportföretag garantier mot politiska och kommersiella risker. Hurudana risker handlar det om?
De kommersiella riskerna handlar om huruvida köparen kommer att kunna betala sin skuld. I vissa fall handlar det om en engångstransaktion, i andra projekt om långa återbetalningstider med många delbetalningar.
De politiska riskerna kan ha att göra med att ett land beslutar att införa valutabegränsningar eller tvångsinlösa fabriker eller att en hel stat blir insolvent. Under den senaste tiden har vi sett mycket oroligheter i världen vilket gör det utmanande att bedöma risker på lång sikt i dagens samhälle.
Hur säkrar Finnvera att vi får rätt betalt för de risker vi som skattebetalare kollektivt tar via Finnvera, till exempel då det gäller lyxkryssare?
Finnvera ägs av finska staten och ett krav är att vi ska vara självförsörjande i vår verksamhet. Det gäller även eventuella kreditförluster, vilket betyder att vi beaktar kreditrisken i vår prissättning. Visst kan det hända att enstaka oväntade förluster överstiger våra beräkningar, men meningen är att vi på lång sikt alltid ska vara självförsörjande.
Du var tidigare riskkontrollchef på Aktia, vilka är dina viktigaste lärdomar från den tiden?
Under min tid på Aktia gick hela bankbranschen och finansieringsverksamheten genom en transformation som fortfarande pågår. Servicemodellerna förändrades, mycket centraliserades och det ledde till att bland annat kontorsnätverket krympte. Riskbilden har förändrats mycket under de senaste åren, mest centralt är nu it-systemrisker samt risker ute i cybervärlden. Riskhanteringen i dag koncentrerar sig långt på datahantering, allt ska vara tillförlitligt, korrekt och tillgängligt. Alla processer automatiseras så långt som möjligt och det ska ske snabbt, vilket ger utmaningar med informationssäkerhet och dataskydd.
Hur upptäcks riskfyllda kunder i bankvärlden i dag?
Bankerna följer betalningsbeteendet hos kunder. Genom att följa med betalningsmönster kan man bland annat upptäcka om det finns vissa tider på året eller vissa skeden i livet då kunderna överskuldsätter sig. Nu görs internationella satsningar på forskning kring hur man baserat på en persons aktivitet på sociala medier kan dra slutsatser om personens kreditvärdighet. Forskare har identifierat vissa uttryck som kan vara tecken på att personen kan ha betalningssvårigheter. Detta kan användas för att bygga upp prognoser, och på sikt kan man kanske genom detta göra profiler på personer som kan råka ut för framtida fallissemang.
Hur tror du att artificiell intelligens kommer att användas inom Finnvera framöver?
Jag tror att AI på sikt kommer att kunna användas för att hitta de kunder som kan få mera finansiering, och också identifiera kunder som kanske får problem i framtiden. Men det behövs stort sampel data för att bygga upp en tillförlitlig modell för det här. Finnvera skulle till exempel med hjälp av AI kunna vara mera proaktiv med sina erbjudande till små och medelstora företag, och genom att analysera företagens livscykel kunna erbjuda stöd för internationalisering vid rätt tidpunkt. Finland behöver dessa företag, för bland dem finns förhoppningsvis framtidens stora företag.
Heidi Furu text
