Korsa GDPR med Magna Charta. Resultatet: En europeisk deklaration om digitala grundrättigheter. Se där ambitionen en grupp tyska tänkare och beslutsfattare ställt upp, och nu kommit med ett andra utkast till.
Kaj Arnö hanterar politiska traumata genom att grubbla över samhällets uppgifter.
Offentliggörandet i Berlin 25.4.2018 kan du se på www.digitalcharta.eu. Ja, det är på tyska, men det finns PDF-versioner även på franska, engelska och spanska. Och går det som jag hoppas, med tiden på alla relevanta europeiska språk.
Det här är Europa när det är som bäst. Redan dataskyddsförordningen GDPR är bra, för oss europeiska medborgare och för mänskligheten. Nu går man steget längre och vill kortfattat beskriva de riktlinjer som konkretiserar hur man kan förstärka de existerande mänskliga grundrättigheterna.
Frihetsbrev. Texten ryms på en dagstidningssida och är ett politiskt manifest som liknar en lagtext. En grupp medborgare vill skapa en politisk process som mynnar ut i ett bindande dokument av grundrättigheter, på EU-nivå och inom EU:s medlemsstater.
Det är inte vilka medborgare som helst. Bland initiativtagarna finns språkröret för hackerorganisationen Chaos Computer Club Frank Rieger, SPD-ex-ordförande Martin Schulz och min minihusgud Giovanni di Lorenzo, chefredaktör för kvalitetstidningen Die Zeit. Bland stödpersonerna finns allt från internetaktivister såsom Julien Assanges f.d. andreman Daniel Domscheit-Berg via före detta och nuvarande tyska justitieministrar, dekorerade professorer och chefredaktörer för Süddeutsche och Wirtschaftswoche till den ärevördige filosofen Jürgen Habermas ur Frankfurtskolan.
Människan i centrum. Man benar ut olika digitaliseringsfenomen, automatisering, AI och massövervakning, samt påtalar den nya maktkoncentrationen till statliga och icke-statliga aktörer. I botten ligger en övertygelse att tekniska framsteg bör stå i mänsklighetens tjänst och att det digitala inte är en källa till rädsla utan en möjlighet till ett gott liv. Gestaltandet av den digitala världen ses som en europeisk uppgift. Rätt bör härska över djungelns lag, och nu handlar det om att definiera rätten i den digitala världen. Vad innebär alla människors lika värde, på nätet?
Man ger också svar. Alla beslut fattade av datorer måste enskilda juridiska eller fysiska personer kunna ställas till svars för. Kriterierna för besluten bör beskrivas tydligt. Beslut som gäller liv och lem bör fattas av människor, så även beslut om frihetsberövande. Adekvat rättsskydd bör ges för informanter som påtalar brister i datorsystem som bryter mot principerna.
Samma privilegier åt alla. En del av kraven låter som uppvärmd GDPR-skåpmat: Rätten att veta vilken information som lagras om en, rätten att få den rättad eller borttagen. Rätten till en digital nystart, där ungdomssynder inte får jaga en i evighet. Privata uppgifter bör skyddas, övervakning får inte ske utan anledning och efterlevnaden av dessa rättigheter bör övervakas av oberoende myndigheter. Nå, kanske det inte på den här punkten är fråga om att bena ut GDPR, utan om att förankra relevanta delar av GDPR i deklarationen om de digitala grundrättigheterna.
Vidare får inte rätten att delta i offentliga val och omröstningar förutsätta nyttjande av digitala medier. Och nätneutralitet föreskrivs som ett oantastligt krav. Barn och ungdom bör ges särskilt skydd.
En del föreslagna principer blir lätta att angripa som utopistiska. Ta kravet att varje människa bör ha rätt till fri och lika tillgång till kommunikations- och informationstjänster, utan att behöva ge avkall på sina grundrättigheter. En del av oss har snabbare nät, andra långsammare. En del har bättre datorer, andra sämre. Men invändningarna är ihåliga. Allmän och lika rösträtt har vi också lyckats förverkliga rätt väl i Finland, också om en del bor i skärgården, på ålderdomshem, är synskadade eller råkar vara bortresta på valdagen.
Made in Europe. Somliga rättigheter är utpräglat europeiska. Den digitala världen bör främja kulturell mångfald och en pluralistisk, liberal demokrati, föreslås det. Maktmissbruk bör förhindras. Öppna standarder och interoperabilitet bör utgöra ledstjärnor. Ja! Det går kalla kårar på min europeiska rygg, samtidigt som jag här ser mycket jobb kvar för den politiska processen, om den inte ska utmynna i tandlöshet.
En politisk process för att stadfästa en deklaration om de önskvärda reglerna för det digitala samhället, det är något som motsvarande amerikanska tänkare inte fått till stånd. Inte Lawrence Lessig (juridikprofessor och bl.a. medgrundare till Creative Commons), den framlidne hacktivisten Aaron Swartz, Richard Stallman (grundare av Free Software Foundation och det öppna operativsystemet GNU), Eben Moglen (jurist, grundare av Software Freedom Law Center), Mitch Kapor (grundare av Lotus Software och skapare av Lotus 1-2-3), John Gilmore (en av grundarna till Electronic Frontier Foundation som försvarar medborgarnas digitala rättigheter eller Cory Doctorow (en aktivist för att uppluckra copyrightlagar). Tvärtom har vi fått uppleva hur amerikanska politiker bett Facebook om GDPR-liknande skydd även i USA.
Låt oss nu gripa chansen och få detta europeiska initiativ i mål. Spelregler behövs, för ett innovativt men mänskligt samhälle. Och nu, om någonsin, torde vi ha ett samhällsklimat som gynnar detta långsiktiga tänkande.
