NICHOLAS ANDERSON: Jag blir chockad när jag hör folk säga att vi behöver utlänningar för att sköta de jobb den lokala befolkningen inte längre vill åta sig. Det är ännu löjligare att höra att vi måste anställa utländska läkare och sjukskötare för att täta läckorna i vårt offentliga hälsovårdssystem.
Att köra buss, städa, arbeta inom säkerhet, vård och omsorg är alla viktiga basjobb, om de sköts professionellt och produktivt. Ännu viktigare: de håller kostnaderna för offentliga tjänster i schack genom bättre vård, effektivare kollektivtrafik och renare omgivning. Detta är avsevärda fördelar, som dessa yrkesmänniskor säkrar för oss. Det är viktigt att vi utbildar tillräckligt många finländare i yrkesskicklighet och produktivitet för dessa jobb. Det är tydligt att de flesta anställda är mer produktiva och tillfredsställda i jobbet om de fått utbildning, har rättvis lön och behandlas med respekt av sina arbetsgivare.
Ett stort problem är utlokaliserandet av detta arbete via privata företag, vars mål är att betala möjligast låga löner för att maximera sina egna vinster. Upphandling via dem uppmuntrar företag som ISS, SOL, Securitas, Veolia och andra att leverera den billigaste arbetskraft som kan fås till kommunen, flygfält, åldringsvård och transportbolag. De lägst avlönade är inte alltid de lämpligaste för dessa arbeten, och inte heller de mest motiverade. Många har svårigheter att hitta och behålla jobb. Enorm personalomsättning är det nya normala, vilket är dåliga nyheter för oss skattebetalare och tjänsteanvändare.
Det finns alternativ som kan förbättra arbetsförhållandena för att säkra jämn tillgång på utbildad och motiverad arbetskraft. Det leder till förbättrad produktivitet, som sparar extrakostnader.
Låt oss ta några konkreta exempel:
1. Vi får ständigt läsa upprörande nyheter om den stora personalomsättningen inom äldreomsorgen. (De flesta har läst artiklarna i dagspressen om fallet Marita Söderström 2006 och Yrjö och Aino Korhonen 2013.) Det är en logisk följd då anställda betalas lägsta möjliga löner. En hyfsad lön och erforderlig utbildning skulle sporra fler att välja dessa jobb, med lyckligare slutresultat. Varför utlokaliserar kommunerna dessa jobb till utomstående firmor? Äldre människor behöver vårdare som bryr sig, de vill prata, och känna sig omskötta. De är inte robotar som ska dras upp varje dag och prickas av på en lång lista uppdrag. Omsorg kräver medicinska kunskaper och färdigheter att kommunicera på landets båda språk.
2. Läkare och sjukskötare ska förstå både finska och svenska. Är det inte självklart att färre läkare och skötare vill jobba inom den offentliga hälsovården, ifall denna är villig att betala mer till samma läkare och skötare när hälsotjänster utlokaliseras till den privata sektorn? I desperation vänder vi oss utomlands för att hitta utländska utbildade läkare och skötare från fattigare länder, varvid vi samtidigt berövar verkligt behövande i dessa länder deras rättmätiga hälsovård.
3. Privata bussföretag ror hem busskontrakt från kommunerna baserade på fasta priser per kilometer. Detta resulterar i att de kör med äldre och billigare fordon och mer utsläpp, anställer chaufförer till lägsta möjliga lön, och strävar till att köra tomma bussar. Ju fler passagerare, desto högre bränslekostnader. Jag vill rentav påstå att illa underhållna och klantigt framförda bussar inte är lockande för manliga bilister, som föredrar bekväm och pålitlig transport framom kollektivtrafik. Resultatet är att vi måste betala för fler vägar och mer trafikköer. Under morgonrusningen är 70 procent av bilisterna på vägarna in till staden män.
4. Unga har svårt att hitta jobb eftersom de är relativt dyra att anställa i ekonomiskt hårda tider, som nu. Lättnader i skatter och andra obligatoriska socialkostnader för att anställa unga arbetssökande borde beviljas, om de kan ges anställning.
5. Den öppna dörrens policy då det gäller immigration utan strikta villkor, kombinerad med den mall för utlokalisering som beskrivits ovan, har olyckliga konsekvenser. Lågutbildade invandrare utan språkkunskaper sidsteppas. Detta kan man klart se i Sverige. De har begränsade möjligheter att placera sig på arbetsmarknaden, och nödgas ta dåligt betalda jobb utan utbildning – om de har tur. Detta leder till att tjänster nedgraderas från acceptabla nivåer.
Utlokalisering till den privata sektorn måste seriöst begränsas. Mantrat att den privata sektorn har monopol på effektivitet är en myt som underblåses av den privata sektorns lobbare. Bankkrisen torde ha exponerat den myten i full skala.
Utbildning och rättvis lön måste ersätta de katastrofala praxiser vi ser omkring oss varje dag. Det är en chimär att tro att vi kan säkra framtida generationers behov bara med billig arbetskraft från utlandet, och med utländska läkare och sjukskötare! Den nuvarande regeringen i Finland har en klar skyldighet att säkra att unga och äldre får rätta jobb och acceptabla omsorgstjänster. Vanligt folk behöver god hälsovård av egna läkare. Sådan vård och sådana jobb är grundläggande och viktiga nationella behov.
Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm och chef för SEK:s rådgivningsenhet.
