Länge leve den råvara som i tiden utvunnits, förädlats till nyttighet, och slutligen degraderats till avfall. Må den ges evigt liv. Entropi betyder att system kollapsar (oordning), men systemens byggstenar försvinner inte, utan övergår i annat tillstånd: de nedbryts spontant, eller återvinns genom målinriktad hantering (ordning)
.Jordbruk, industri och samhällen producerar avfall: spill och slagg, utsläpp, kemikalier, biprodukter, hushållsavfall, textiler, grovavfall, byggavfall. Avsevärda forskningssatsningar används på att ta fram metoder att minska avfallsvolymen, alternativt tillvarata avfall för återanvändning.
Motiven är inte uteslutande miljö- och klimatrelaterade. Affärsekonomiska incentiv har blivit allt tydligare: här finns pengar att hämta. I takt med minskande eller sinande råvaruresurser och stigande utvinnings- och anskaffningskostnader, blir det attraktivt och rentav nödvändigt att få råvarorna att räcka längre – genom mer ekonomisk användning och genom cirkulation, återvinning och ny materialteknologi.
Energi är arbete. En kostnadspost inbyggd i avfallsekonomin är energi – den energi som förbrukas vid framställningen av den ursprungliga nyttigheten, och den som kan sparas in då återvunnet material används vid framställning av en ny produkt. ’Energivinsten’ är avsevärd vid återanvändning av bland annat papper, glas, plast och värdefulla metaller.
Biobränsle och -gas framställda ur biomaterial (odlade grödor, hushållsavfall, djursspillning, skogsavfall, slamvatten) har inte fullt ut motsvarat de ekonomiska, logistiska och tekniska förväntningarna. Dessutom har energi framställd av grödor som kan användas som föda eller foder väckt en del debatt.
SKÖRDA SOPOR. Avfall utgör potentiellt råmaterial för nya produkter. I dag anses soptippen som en resurs.
Återanvändning och utvinning av papper, glas, plast, och värdefulla metaller är etablerad hantering. Likaså användning av avfall som tillsatsämnen i vägbeläggnings- och byggmaterial.
Pappersfibrer kan i snitt återanvändas sju gånger, och slutar ofta som äggkartonger. Glas kan återvinnas hur många gånger som helst med bibehållen kvalitet. Returglas återuppstår som glasemballage och glasull, och ger 20 procents energibesparing. Plast kan återanvändas upp till sju gånger. Sorterat plastavfall blir råvara i förpackningar, hushållsgods, möbler, leksaker – och bränsle.
Aluminiumframställning är energislukande; dina returnerade ölburkar sparar 95 procent energi i nästa liv. Både aluminium och stål har obegränsad återanvändning. Återvunnet stål sparar 75 procent energi jämfört med utvinning ur malm. Cirka 40 procent av allt stål i världen utgår från återvunnet stål.
Urban mining, ’stadsgruvdrift’, är en expanderande sektor avfallsåtervinning ur e-avfall, en kategori som enligt FN växer med 50 miljoner ton per år, varav knappt en femtedel återvinns. Datorer, mobiltelefoner och TV-mottagare innehåller värdefulla metaller (inklusive guld) och sällsynta jordartsmetaller (REE).
Och en hel del giftiga ämnen, vilket har lett till att stora volymer e-avfall förvisas från i-länder till u-länder med flummigare hanteringsbestämmelser. E-avfall är globalt en potentiell tillväxtindustri med utrymme för entreprenörer och investerare.
Komplett kretslopp idealet. Inte bara blir vi fler; var och en förbrukar allt mer i allt snabbare takt. Inte ens deciderade icke-pryladdikter kan undvika att förbruka ett visst minimum livsmedel, textiler, energi och inkvartering.
Utvecklingsekonomiernas växande ’västerländska’ konsumtionsförväntningar trappar upp den globala varutillverkningen och därmed avfallsproduktionen. En stigande och exponentiellt växande affärsverksamhet inriktas på att exploatera dessa sekundärresurser, och lösa utmaningen att begränsa avfallsvolymerna.
Allt material kan i princip cirkuleras, återanvändas, komposteras eller utnyttjas för energiproduktion. På sikt kan deponi helt ersättas av smarta materialflöden av olika ’avfall’ till mottagare som använder det som råmaterial.
