Transparens har blivit ett av de stora honnörsorden inom näringslivet, men fortfarande är många anställda osäkra på vad de skulle göra om de upptäckte systematiskt mygel på jobbet. För att transparens ska förverkligas måste visselblåsaren ses som hjälte, snarare än svikare.
På senare år har vi sett flera exempel på att det kan gå både bra och dåligt för en visselblåsare. Kanadensaren Christopher Wylie, som tidigare arbetade på skandalomsusade Cambridge Analytica, berättade för tidningen The Guardian att data från 85 miljoner Facebook-användare använts olovligt och utnyttjats i politiska syften, bland annat i Donald Trumps presidentkampanj. Wylie hyllades som hjälte och rekryterades snabbt av H&M, som ville ha både hans kompetens och civilkurage. En som däremot hamnat i en svår situation är amerikanen Edward Snowden. I sitt jobb på CIA och NSA upptäckte han att medborgare kontinuerligt övervakas i stor skala av myndigheterna, något som stred mot både lag och moral.
”Snowden försökte först rapportera internt, men ingen lyssnade. När han sedan gick ut med uppgifterna blev han tvungen att gå i landsflykt”, säger Karin Henriksson, delägare i WhistleB. Företaget erbjuder tjänster till företag och organisationer som vill främja transparens och intern kommunikation. När hon 2011 grundade WhistleB, tillsammans med sin kollega Gunilla Hadders, fanns det flera aktuella fall där företag hade satt mygel i system. I ett uppmärksammat fall från 2002 slog internrevisorn Cynthia Cooper larm om ett bokföringstrick där teleoperatören Worldcom hade förhärligat rörelseresultatet och kassaflödet för miljardbelopp (den efterföljande konkursen överskuggade Enron, och överträffades först 2008 av Lehman Brothers).
”I USA hade de kommit lite längre, men när vi startade vårt företag hade börsbolagen på sin höjd en e-postadress dit anställda kunde skicka in eventuella iakttagelser om missförhållanden. Vi erbjuder i dag bland annat avancerade webbverktyg som ger användare teknisk integritet och företagsledningen möjligheter att upprätta en dialog med en anonym visselblåsare”, säger Henriksson.
Drygt hälften fegar. Under de senaste åren har det skett stora förändringar inom näringslivet. Digitaliseringen har tagit över arbetsdryga rutiner, analoga arkiv och oskyddade informationskanaler. Panamadokumenten och andra finansskandaler har slagit hål på uppfattningen att nordiska bolag är fria från korruption och penningtvätt. Transparens och hållbarhet har blivit två av de vanligaste honnörsorden inom näringslivet. Ändå finns det en utbredd rädsla för att blåsa i pipan.
”I vår studie Nordic Business Ethics Survey 2019 framgår det att man ofta drar sig för att berätta om olägenheter i ett företag, även man vet att det är i strid med de etiska reglerna. 55 procent av finländarna i undersökningen säger att de inte stiger fram då de förnimmer någonting som inte är korrekt”, berättar Henriksson.
Hon framhåller att det fortfarande återstår mycket jobb för att företagsledningarna verkligen ska backa upp sina ord med tydliga regler och rutiner.
”Det behövs dels tydliga uppförandekoder internt, dels kontinuerliga uppföljningssystem som gör att anmälningar också kommer in. Företagsledningar behöver få upp frågor på bordet och arbeta preventivt. En nyanställd ska kunna lita på att en anmälan inte leder till En nyanställd ska kunna lita på att en anmälan inte leder till repressalier.”
Hon rekommenderar också att det finns en extern part som hanterar inkomna uppgifter.
”Det ökar benägenheten bland anställda att våga anmäla missförhållanden och minskar risken för att informationen stannar någonstans i den egna organisationen.”
Johan Svenlin text
Karl Vilhjálmsson foto
Läs hela artikeln i Affärsmagasinet Forum 6/2019.
